DN har gjort ett väldigt fint reportage om Socialminister Annika Strandhäll. Det handlar om hennes fackliga bakgrund, feminism, om att vara kvinna i den politiska hetluften, om satsningar på välfärden och om att ta tuffa beslut. Annika verkar vara en sympatisk person med ett starkt driv att göra livet lättare för folk och i synnerhet för de som har det tufft. I artikeln ger även några socialdemokratiska toppolitiker omdömen om hennes arbete och avslutningsvis släpps några synpunkter från oppositionen in.

Om jag inte haft en del kunskap om hur Socialdemokraternas politik påverkat de människor hon pratar om i artikeln hade jag stannat där. Jag hade nöjt mig med att socialministern känns reko och att det tycks vara så att politiken fungerar. Tyvärr har jag svårt att välja glädje när det gäller frågan om Försäkringskassan och om sjuka människor som kastas ut ur socialförsäkringssystemet pga regeringens styrning.