Den här veckan skriver Marcus nyhetsbrevet som handlar om välfärdens resurser och om att de som är ansvariga måste börja säga som det är, och inte bluffa för medborgarna. Vi skär ner på vård, skola och omsorg och nedan visar Marcus ett exempel från vården i Västra Götalandsregionen.
KLICKA HÄR FÖR ATT FÅ NYHETSBREVET I DIN MAILBOX VARJE SÖNDAG (eller när vi orkar skriva)
Balans första bok “De effektiva” kom ut 2019 och handlar om något som få medborgare känner till men som påverkar alla som jobbar i välfärden och alla som är beroende av välfärdstjänster: effektiviseringskrav.
Den enklaste metoden för att ställa effektiviseringskrav är att först räkna upp verksamhetens budget med kända kostnadsökningar för löner och inflation, men sedan ta tillbaka en del av ökningen och säga att den delen måste verksamheten själva finansiera genom “effektivare arbetsmetoder”. På så sätt kan politiker säga till sina väljare att de satsar på välfärden – det tillförs ju pengar – samtidigt som de skapar utrymme för skattesänkningar eller satsningar på andra områden än kärnverksamheten.
Politiker på alla politiska nivåer har gjort så här ända sedan de stora avregleringarna på nittiotalet. Effektivitet har blivit det främsta målet inom vård, skola, omsorg och statlig verksamhet. Bättre men billigare låter såklart bra men mötet mellan lärare – elev, sjuksköterska – patient eller vårdbiträde – gammal är svårt att effektivisera. Istället har tempot i arbetet ökat, vilket gjort medarbetarna sjuka.
Sahlgrenska sjukhuset
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg är Sveriges största sjukhus. Ett av kapitlen i boken De effektiva handlar om hur politikerna som då styrde Västra Götalandsregionen skar ner på vården men sa till väljarna att de satsade. När jag skrev om vår granskning på Twitter dök Sahlgrenska sjukhusets officiella konto upp och hävdade att det inte alls sker nedskärningar på Sahlgrenska. Samma typ av kommunikation fördes av chefer och politiker som då hade ansvar för sjukhusvården i Västra Götalandsregionen. Vi skär inte ner!
Förra veckan behandlades en intressant punkt på Västra Götalandsregionens ägandeutskott. Regionens tjänstemän har skrivit en rapport med namnet “Fördelning och användning av resurser inom hälso- och sjukvården i VGR“ där de konstaterar att Sahlgrenska sjukhuset saknar 973 miljoner kronor i sin budget, som konsekvens av otillräcklig uppräkning av budgeten. Sjukhusets budget har inte ökat med så mycket som kostnader för löner och inflation har ökat.
Balans hade rätt och politiker, chefer och Sahlgrenskas kommunikationsavdelning hade fel.
Employer branding och varumärkesbyggande
I en annan av våra böcker – “De gränslösa” – beskriver vi skollobbyismen och skolägarnas metoder för att påverka politiker att inte ta de beslut om skolan som väljarna vill att de ska ta. En del av den här strategin går ut på att politiker inte ska berätta hur det faktiskt är i skolan utan istället upprepa lobbyisternas talepunkter om hur bra marknaden är på att styra offentlig verksamhet.
Fallet med Sahlgrenskas budget är exempel på liknande beteende, fast från det offentliga. Varumärket är viktigare än sanningen och förtroendet från allmänheten och nuvarande och potentiella medarbetare är viktigare än att ge en rättvisande bild av de ekonomiska förutsättningarna.
Strävan efter att skapa ett attraktivt arbetsgivarvarumärke kallas för “employer branding”. Vi har skrivit några blogginlägg om saken, bland annat med fokus på Göteborgs stads arbete med att bygga arbetsgivarvarumärke.
Det demokratiska perspektivet
Balans granskar offentliga arbetsgivares arbete med budget och employer branding för att vi tror att det är skadligt för välfärdens medarbetare att först använda sin arbetsbelastning som buffert för politikers ovilja att kompensera för kostnadsökningar för att sedan sedan mötas av budskapet att det satsas. Men det finns såklart ett större demokratiskt problem här: väljarna får en felaktig bild av verkligheten.
När mycket annat i samhället har gått i fel riktning har skoldebatten har tagit kliv mot en större öppenhet för att diskutera de faktiska problemen med den politiska och ekonomiska styrningen. Jag tror att Balans ligger bakom en liten del av den utvecklingen, men samma förändring har inte skett i vården och omsorgen. Här tillåts politiker fortfarande att prata om effektivisering och nya arbetsmetoder, utan att behöva förklara hur dessa ska kunna leda till billigare men bättre vård och omsorg.
Det här borde oroa även svenskar som inte först och främst bryr sig om medarbetarnas arbetsmiljö. Låt oss hoppas att säkerhetssituationen i vår omvärld förbättras, men om den inte gör det är det inte bra att ha en vård- och omsorgssektor som väljarna tror att politikerna har satsat på – eftersom det är det de påstått – men som i praktiken helt saknar buffert och där medarbetarna går på knäna.
I nyhetsflödet
Jag kan bara hitta en artikel som tagit upp Västra Götalandsregionens utredning om att nästan en miljard saknas i Sahlgrenska sjukhusets budget, men den ligger tyvärr bakom betalvägg. Det fortsätter dock att komma nyheter om nedskärningar på vården i övriga landet. Vården i region Västerbotten måste skära ner tjänster till ett värde av 250 miljoner under 2025, skriver Läkartidningen och trots larm från medarbetarna i region Skåne om att psykiatrisjuksköterskorna inte räcker till gör nedskärningar att de nu ska bli ännu färre, enligt Sveriges Radio.
Ett annat tips för den som vill lära sig mer om effektiviseringskrav och nedskärningar i vård och omsorg är att lyssna på det avsnitt av vår podd Offentliga hemligheter som handlar om sådana.
Vi hörs och syns / Marcus