Den här veckan skriver Marcus nyhetsbrevet. Han berättar bland annat om att Academedia döljer aktieutdelning på ett sätt som gynnar bolagets utländska ägare och ger några reflektioner från Balans föreläsningar om skolans styrning. Sedan har vi startat en podd som vi tycker att ni ska prenumerera på!
VILL DU FÅ NYHETSBREVET I DIN MAILKORG VARJE VECKA? KLICKA HÄR!
De senaste åren har jag fått ägna ganska mycket tid åt att lära mig hur aktiemarknaden fungerar. Jag tror att det är nödvändigt för att förstå skolkoncernernas incitament och agerande. Den här världen är inte helt främmande för mig. För vad som känns en evighet läste jag tre terminer på civilekonomprogrammet i Linköping innan jag fick en hemsk uppenbarelse om att jobba på bank ett helt liv och hoppade av för att börja läsa till lärare.
Jag tror att många av er som läser det här nyhetsbrevet tycker att skolan är intressant men att börsen är tråkig, och att ni därför scrollar vidare när det dyker upp texter om börsen i flödet. Förståeligt, men samtidigt lite synd. Jag ska försöka att förklara varför.
Man lär sig mycket om skolsystemet genom att följa skolkoncernernas kommunikation till sina potentiella aktieägare. Då låter de nämligen på ett helt annat sätt än när de talar till skolintresserade. Vinsten är inte liten, den är hög. Investeringskostnaderna är inte stora, de är små. Det är inte bra med många små aktörer, det är bra med några få stora aktörer.
Och sedan har vi det där med aktieutdelningen!
Academedia ägs till allt större del av utländska investeringsfonder (över 60 % av bolaget är utlandsägt). De här fonderna vill såklart att Academedia delar ut pengar till aktieägarna och att aktiekursen går upp. Annars skulle de köpa aktier i något annat bolag. Man investerar inte i fonder för att göra verksamheten bättre, man investerar i fonder för att tjäna pengar.
Det traditionella sättet att dela ut pengar till aktieägare är genom helt vanlig aktieutdelning. Academedia föreslår att utdelningen ska bli 1,75 kronor per aktie i år. Eftersom aktiekursen är 63 kronor per aktie (när det här skrivs) så blir den så kallade direktavkastningen ca 2,8 % vilket inte är så mycket.
Academedia har dock börjat dela ut pengar till aktieägare på ett annat sätt, genom att köpa tillbaka aktier från ägarna till ett högre pris än vad aktierna är värda. Det här kallas för inlösen. I år ska Academedia lösa in aktier till ett värde av 300 miljoner kronor. Det betyder att direktavkastningen i praktiken blir tre procent högre, dvs 5,8 % – vilket är mycket!
Enligt aktiemäklaren Avanza är det extra förmånligt för utländska ägare att få aktieutdelning på det här sättet, eftersom skatten blir lägre. Men det finns förstås ett annat skäl till att Academedia döljer utdelning genom att köpa tillbaka egna aktier: väljarna gillar inte vinster i skolan!
Genom att skicka pengar till aktieägarna utanför den vanliga aktieutdelningen får Academedia det att se ut som att mindre pengar läcker till de utländska ägarna, än vad det faktiskt gör.
Lästips: Jag berättade om det här för Dagens Arena som skrev en artikel och fastighetsmiljardären Roger Akelius har tidigare sagt samma sak till Affärsvärlden.
Tystnadskulturen på Sveriges skolor
I torsdags var jag i Upplands-Bro för att berätta om hur politikernas sanslösa mål att öka andelen elever i fristående skolor från ca 17 % till 40 %, kommer att påverka de kommunala skolorna.
Under frågestunden – som blev lång – berättade en lärare i kommunen att hen inte vågat sätta upp reklam för föreläsningen i personalrummet eftersom det råder sådan tystnadskultur på skolan och i hela kommunen. Det är inte första gången som det här händer. Snarare är det ganska vanligt att vi får mail och meddelanden på sociala medier om att rektorer blivit arga när lärare har satt upp information om att Åsa eller jag ska föreläsa.
Mina föreläsningar, som till exempel den i Upplands-Bro, går till stor del ut på att jag läser högt ur budgetar, delårsrapporter, årsredovisningar och liknande. Allt jag säger har stöd i offentliga handlingar som vem som helst kan ta del av och kontrollera. Men tydligen är det här ändå väldigt farliga saker som de anställda inte bör få lyssna på.
Jag tycker att det säger en hel del om den kultur som skapats ute i offentlig verksamhet, där det gäller att knipa igen om brister och försöka att bita ihop under arbetsdagen. Inget får komma ut om den växande obalans som finns mellan krav och resurser eller om hur marknadsstyrningen dränerar den offentliga verksamheten på resurser.
Podden “Offentliga hemligheter”
Åsa och jag ger dock inte upp så lätt. Förra veckan kom första avsnittet av vår podd “Offentliga hemligheter” där jag går igenom Balans böcker och Åsa intervjuar forskare som kan mycket om skolan och välfärden. Vi hoppas att det här ska bli ett lite lättare sätt att ta del av vårt budskap, som ju kommer från offentliga handlingar men som vissa tydligen gärna önskar kunde bevaras som hemligheter.
Offentliga hemligheter finns överallt där poddar finns, men här är en länk till vårt Spotifykonto. På söndag kommer Åsas första avsnitt ut där hon intervjuar en forskare som berättar om skillnaden mellan den finska och svenska skolinspektionen.
Jag kan avslöja att den är STOR!
Hej på ett tag!