Webversion av nyhetsbrev v 46: ”Lärarna har strejkat lika många gånger som Timbro”

KLICKA HÄR FÖR ATT FÅ NYHETSBREVET I DIN MAILBOX VARJE FREDAG

Den här veckan skriver Marcus nyhetsbrevet och det handlar om LÄRARSTREJK! Vad kommer det sig att så många lärare inte orkar med sitt arbete och vad kan man göra åt saken? Och hur bör facket agera om politikerna som bestämmer inte bryr sig?

På tisdag ska jag föreläsa i Stockholm om lärares arbetsvillkor och om en eventuell lärarstrejk (matsalen i Enskedefältets skola klockan 18.00, kom gärna dit). Det blir nittio minuter monolog till powerpointbilder om nedskärningar – dolda under blufford som “effektivisering”, konkreta exempel på ökad arbetsbelastning för lärare och grafer och tabeller över hur illa hälsoläget är för dem som jobbar i förskolan och skolan.

Muntert va?

Politiker är inte jätteintresserade av den här frågan, för de har annat på agendan. Den här veckan har jag till exempel sett att de tjafsar om huruvida det är rimligt eller inte att en minister har fobi för bananer. Men de har även pratat om viktiga skolfrågor som hur man kan få lärare att tjalla på elever som inte har rätt att vistas i Sverige. 

Så de har att göra, politikerna som styr oss. 

Tyvärr så gäller ju det även lärarna. Lärarna har så mycket att göra att de inte orkar med sitt arbete och då är det såklart svårt för dem att även orka/hinna engagera sig för att förändra skolan. De biter ihop under arbetsdagen, sedan går de hem och lägger sig. 

Det där var inte en överdrift. Jag har själv levt så i många år och det är inte jättekul. Så vi får se hur många som orkar ta sig till föreläsningen. Jag hoppas att det blir fullsatt men jag har enorm förståelse om folk vill, men inte orkar, gå dit. 

Numera betalar några hundra lärare (och andra) Åsa och mig för att vi ska orka åt dem. Jag skriver det här nyhetsbrevet på arbetstid, jag kommer att förbereda föreläsningen på arbetstid och själva föreläsningen sker också under min arbetstid. Vårt jobb är att orka åt dem som inte orkar. Det är väldigt lyxigt i jämförelse med att vara den som inte orkar. 

Men det finns en annan, lite större, organisation som också har det jobbet: fackförbundet Sveriges Lärare. Många fler lärare betalar för att facket ska orka driva frågor åt dem. 

Det är jättebra med stora och starka fackförbund, men bara om man ibland använder sig av storleken och styrkan. Jag brukar skämta om att mitt eget tidigare fackförbund Lärarförbundet (som slagits ihop med Lärarnas Riksförbund och nu alltså heter Sveriges Lärare) strejkade lika många gånger under sin livstid som de anställda på den liberala tankesmedjan Timbro har strejkat: noll gånger. 

Det finns inget självändamål i att strejka och det svenska systemet lämnar rätt små möjligheter för facken att strejka till sig kortsiktiga vinster. Samtidigt är strejk ett av få sätt för de anställda (det enda?) att säga att nu får det faktiskt vara nog. 

Det står i lagen att alla har rätt till en arbetsmiljö som inte gör dem sjuka på grund av sitt arbete men politiker struntar i det och låter lärarna bränna ut sig. Nu får det vara nog!

Var det där för hårt formulerat mot politiker? 

Jag tycker faktiskt inte det. För det är ju så det är. Skolans krav bestäms av några politiker och några andra politiker ansvarar för att finansiera skolan. Men kraven är för höga och resurserna för små, så därför blir lärare sjuka. Formellt kan det här inte vara någon annans fel än politikernas. 

Och i det läget får jag nog korrigera det jag skrev bara några rader upp om att det inte är ett självändamål att strejka. Fackförbundet Sveriges Lärare kanske måste strejka för att visa att lärarna inte tyst kan se på när allt fler kollegor springer in i väggen? Det kanske är signalvärdet av fenomenet “strejk” som är det viktiga, inte om den på kort sikt leder till resultatet x eller y? 

Då kan politikerna – som också har ett väldigt svårt uppdrag – använda strejken som argument när de förklarar för väljarna att hela förskolans och skolans styrning är trasig och att det går ut över dem som jobbar i verksamheten. 

För det är självklart där som det riktiga slaget står: väljarna måste hjälpas att förstå att samhället kräver för mycket av lärarna. Det är inte politikerna det är fel på, det är politiken. Väljarna behöver efterfråga en annan politik. 

Befinner du dig i Stockholmstrakten på tisdag kväll är du hjärtligt välkommen till Enskedefältets skola, oavsett vem du är. Här är en länk till Facebookevenemanget.

Trevlig helg / Marcus

(Och du, glöm inte att prenumerera på nyhetsbrevet)

Registrera dig för att få tankesmedjan Balans nyhetsbrev i inkorgen, varje fredag.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

Tidigare veckobrev:

Vecka 38: Lobbyist och politiker - samtidigt"
Vecka 40: Tankar efter bokmässan"
Vecka 41: "Ett starkt tryck på förändring underifrån"
Vecka 42: "Den som är satt i skuld, kan bli fri"
Vecka 43: "Academedia döljer utdelning till ägare"
Vecka 45: "Jag vill helst inte veta att det är så illa"
Vecka 46: "Lärarna har strejkat lika många gånger som Timbro"
Vecka 47: "Avskaffa offentlighetsprincipen? Låt oss ta en diskussion om detta"
Vecka 50: "SKR:s chefsekonom går till lobbyindustin"
Vecka 5: "Det är riktiga människor som röstar"
Vecka 6: "Boktips i skuggan av Risbergska"