Webversion av nyhetsbrev vecka 45

KLICKA HÄR FÖR ATT FÅ NYHETSBREVET I DIN MAILBOX VARJE FREDAG

Den här veckan skriver Marcus nyhetsbrevet. Han berättar bland annat om det mödosamma arbetet med att sprida information om vår nya podd och tipsar om några texter om marknadsskolan.

Klicka på “Skriv” så att ett nytt mail kommer upp, gå till hemsidan med mailadresser, markera mailadress, ⌘c (jag har en MAC), gå tillbaka till sidan med det nya mailet, klicka i rutan “till”, ⌘v. Gå till sidan med färdigskriven mall, markera den färdiga ämnesraden, ⌘c. Gå tillbaka till sidan med det nya mailet, klicka i rutan “ämne”, ⌘v. Tillbaka till den färdigskrivna mallen, markera den skrivna meddelandetexten, ⌘c, återvänd till det nya mailet, klicka där texten ska in, ⌘v. Klicka efter ordet “Hej” i början av mailet, skriv in personens förnamn. Klicka “send”.    

Igen och igen och igen. Då och då med små effektiviseringar, det går till exempel att klicka upp två mail direkt och sedan slippa en manöver. Och man kan skapa mallar i mailprogrammet vilket tar bort nästan hälften av klicken. En enorm tidsvinst! Men så började mailprogrammet att hänga sig när jag försökte att använda mallarna. Tillbaka till klickandet. 

Det är något med monotona arbetsuppgifter som lämpar sig rätt bra för en tilltufsad hjärna. Klickandet blir nästan en form av meditation där tidsuppfattningen försvinner och så plötsligt så har det gått en timme och jag har fått iväg trehundra mail till.

Men varför håller jag på så?

Åsa och jag har startat en podd – “Offentliga hemligheter” – för att nå en ny publik utanför våra inarbetade spridningskanaler, som inte orkar läsa böcker (trist, men vad ska vi göra?). Vi vet dock inte riktigt hur den publiken ska få reda på att podden finns, så jag har börjat skriva mail till politiker, akademin, lärarfacket och till lärare med en kortare beskrivning av vad podden tar upp för ämnen och med länkar till de senaste avsnitten.  

3000 mail på en vecka, bland annat till några av er som även får det här nyhetsbrevet. Många klick för mig men förmodligen inte en jättehög andel som klickar vidare till podden och en ännu lägre andel som faktiskt lyssnar sig igenom ett helt avsnitt.

Men det känns ändå värt arbetet. Balans är två personer utan hjälp från några andra aktörer. Vi måste vara den där fyraåringen som tjatar på sina föräldrar om att få glass och som inte ger sig förrän föräldrarna säger ja. Och man kan ju väldigt lätt klicka bort ett mail man inte vill läsa eller scrolla vidare från en post på sociala medier man inte vill se eller en inpingning under en artikel man inte orkar ta in. 

Den här veckan har jag haft två föreläsningar om marknadsskolan och om hur de kommunala skolorna påverkas av skolkoncernernas expansion. Efter en av dem kom en åhörare fram till mig och sa: “jag önskar nästan att jag inte gått hit för jag vill helst inte veta att det är så här illa”. 

Lita på! jag förstår den reaktionen till hundra procent. Men samtidigt så måste fler få kännedom om läget i den svenska skolan om vi någonsin ska kunna tvinga politiker att ta beslut som minskar skolägarnas makt över skolsystemet. Så vi kommer fortsätta att tvinga ut budskapet till allt fler.  

Jag avslutar alltid mina föreläsningar med att läsa vad skolkoncernen Atvexa (ja det stämmer, de heter så – “att växa”) skrev till potentiella aktieägare när de skulle börsintroduceras för ett gäng år sedan. Stycket nedan är reklam för att köpa aktier i skolkoncerner. Lägg märke till hur tonen skiljer från den skolägarna brukar ha när de pratar om sin verksamhet i andra sammanhang. 

“Genom att öka storleken på den privata sektorn så minskar den politiska risken. När politiker tar beslut så tar de hänsyn till ekonomiska konsekvenser. Det betyder att ju större den privata sektorn blir, desto svårare blir det för politiker att genomföra reformer som påverkar de privata utbildningsbolagen. Den relativa och absoluta tillväxten minskar därför den politiska risken i sektorn. Det kommer fortfarande att vara en viktig faktor men risken kommer (allt annat lika) att minska med en större privat sektor.”

Ju högre andel elever i fristående skolor, desto svårare blir det för politiker att ta beslut som följer folkviljan. Det här hemska sambandet stämmer såklart och det är därför vi måste stoppa marknadsskolan nu, innan det blir för sent. 

Två lästips i ämnet:
* Kajans friskola i Uppsala ägs av skolkoncernen Aprendere som är en börsnoterad skolkoncern med en nuvarande kommunpolitiker (L) i Täby som huvudägare. Nu läggs skolan ner eftersom ägaren anser att vinsten är för låg och elever och föräldrarna blir såklart upprörda. När skolkoncernen tackar för sig så måste Uppsala kommun se till att eleverna får den undervisning de har rätt till.  

Till sist poddandet! Här är en länk till “Offentliga hemligheter” på Spotify och här en länk till ett samtal om marknadsskolan mellan mig och Vestmanlands läns tidnings ledarskribent Lisa Bjurwald.

Nu tar vi helg (fast jag kommer kanske pausa ledigheten för att klicka några tusen gånger till) så ses vi igen nästa fredag, här i Balans nyhetsbrev.

/ Marcus

Registrera dig för att få tankesmedjan Balans nyhetsbrev i inkorgen, varje fredag.

Vi spammar inte! Läs vår integritetspolicy för mer info.

Tidigare veckobrev:

Vecka 38: Lobbyist och politiker - samtidigt"
Vecka 40: Tankar efter bokmässan"
Vecka 41: "Ett starkt tryck på förändring underifrån"
Vecka 42: "Den som är satt i skuld, kan bli fri"
Vecka 43: "Academedia döljer utdelning till ägare"
Vecka 45: "Jag vill helst inte veta att det är så illa"
Vecka 46: "Lärarna har strejkat lika många gånger som Timbro"
Vecka 47: "Avskaffa offentlighetsprincipen? Låt oss ta en diskussion om detta"
Vecka 50: "SKR:s chefsekonom går till lobbyindustin"
Vecka 5: "Det är riktiga människor som röstar"
Vecka 6: "Boktips i skuggan av Risbergska"