Den här veckan skriver Marcus nyhetsbrevet som handlar om sociala medier och om mötet mellan människor. Kommer engagemanget mot nedskärningar i välfärden och marknadsskolan att minska när/om människor lämnar sociala medier? Kanske, men också kanske inte!
Utan sociala medier hade inte tankesmedjan Balans funnits. Åsa och jag träffades på Twitter (“plattformen X” är ett hemskt namn) och sociala medier har gett oss möjlighet att nå ut med vår analys av välfärden till mängder av intresserade svenskar. Vi hade aldrig kunnat starta en verksamhet från noll – utan en krona i kapital – om det inte varit för möjligheten att nå direkt in i människors mobiltelefoner och datorer.
Jag laddade ner mitt Twitterarkiv för några veckor sedan och bläddrade igenom några av mina hundratusental mikro-inlägg om effektiviseringskrav, växande skolkoncerner och före detta politiker som äger skolor eller är lobbyister. Tio år av kamp i kortformat.
Jag vet att många andra har ryggat undan för tonen på den politiska delen av sociala medier. Själv har jag inte drabbats så hårt. Jag blockar vid första misstanken om att någon skulle kunna tänkas skriva något elakt. Missar säkert några bra inlägg med den strategin men skyddar mig också mot väldigt många otrevliga.
De senaste åren har trenden varit tydlig: Twitter har avbefolkats (av förståeliga skäl) och många tycks minska aktiviteten även på andra sociala medier. Efter Trumps nytillträde, omgiven av tech-miljardärer, har den här trenden förstärkts. För lilla Balans är det här såklart ett problem. Vi har inte råd att köpa oss in i folks övriga mediekonsumtion.
Kanske är den här utvecklingen farlig för alla som vill få människor att engagera sig i samhällsfrågor? Risken är att folk mer och mer sluter sig i sitt eget när världen runt omkring känns allt mer omöjlig att hantera och att sociala medier inte byts ut mot något annat sätt att informera sig om samhället eller att försöka att förändra det. Eller så kan vi hitta andra sätt?
Jag har jobbat som SO-lärare i 20 år. Det finns inget bättre sätt att lära ut historia, samhällskunskap, religion och geografi än att stå öga mot öga med elever och berätta. Digitala hjälpmedel har ingen chans mot det faktiska mötet i klassrummet mellan lärare och elev där läraren berättar och eleverna lyssnar.
Under januari har jag haft sex föreläsningar om skolans styrning och om det svenska marknadsexperimentet. I februari kommer jag att ha sex till. Och sedan rullar det på under resten av våren. Sociala medier är möjligen kostnads- och tidseffektiva jämfört med att åka tåg runt om i landet och träffa mindre grupper av lärare, fackliga, politiker och medborgare. Men när det gäller att skapa förståelse och engagemang är Twitter, Facebook och Instagram chanslösa mot den muntliga berättelsen på plats i en föreläsningslokal.
Efter årsskiftet har vi höjt standardpriset på en Balansföreläsning till 5000 kronor plus moms, men inklusive alla omkostnader. En del får det billigare och andra får det helt gratis. Kostnaderna är såklart mycket högre. Mellanskillnaden betalas av våra månadsgivare och alla som swishar en slant då och då.
Det är så det måste få vara. En arg föräldrar- eller lärargrupp, eller en liten facklig förening, kan inte betala 20 000 för att bjuda in en föreläsare. Med ett sådant pris blir det inga Balansföreläsningar i februari och mars i Eslöv, Botkyrka, Växjö, Sundsvall, Nyköping eller Enköping.
Vi har inte lämnat sociala medier men under det senaste året har vi lagt mer och mer energi på att träffa människor på riktigt, inte bara deras konton på sociala medier. Jag tror att det är rätt prioritering även om det blir lite tystare om oss i flödet. Det är riktiga människor som röstar och riktiga människor som måste stå upp för välfärden och för demokratin.
Veckans lästips:
- Liberalerna vill sluta målstyra skolan och istället återgå till en regelstyrd skola, något Åsa och jag berömt dem för. Socialdemokraterna meddelade i början av veckan att de också vill se en mer reglerad skola med regleringar för till exempel klasstorlek och lärartäthet. Bra med samma budskap från regeringen och det största oppositionspartiet!
- “Tiden har runnit ut för flummiga avtalstexter utan förpliktelser” skriver Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog inför den kommande avtalsrörelsen. Jag håller med, men Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) älskar flummiga avtalstexter. Nu gäller det för facket att inte ge vika. Är det kanske dags för en lärarstrejk?
- Stockholms stad har den senaste tiden stängt fyra fristående förskolor på Järvafältet i Stockholm eftersom kvaliteten varit för dålig. De senaste åren har allt fler brister uppmärksammats hos vinstdrivande förskolor i utanförskapsområden. Kanske finns det ett samband mellan låg kvalitet inom förskolan (pga nedskärningar och vinstincitament) och den extremt oroande utvecklingen vi ser i förorterna?
Känner du för att hjälpa Balans? En helt gratis sak du kan göra är att tipsa om det här nyhetsbrevet. Här finns en länk att dela.
Trevlig helg / Marcus