Den här veckan skriver Marcus nyhetsbrevet. Han berättar bland annat om en politisk smällkaramell som kommer att påverka all ekonomisk politik de kommande tio åren och om det fina med att hugga ved. I slutet kommer det även en liten nyhet från oss: vi ska bli med pod!
“Det som är satt i skuld är icke fri” skrev den dåvarande statsministern Göran Persson i en bok med samma namn, som kom ut 1997.
Å ena sidan stämmer det såklart – har man stora skulder måste man hela tiden ta hänsyn till att dessa måste finansieras och betalas tillbaka, när man gör större livsval. Jag kanske vill jobba halvtid för att kunna vara i stugan i Dalsland lite mer, men det skulle bli ekonomiskt tufft bland annat för att jag har lån på stugan som jag måste kunna betala ränta och amorteringar på.
Å andra sidan skulle jag ju inte ha någon stuga alls att åka till om jag inte tagit det där lånet för tio år sedan. Jag hade inte tillräckligt med sparade pengar då men ville inte vänta med att göra investeringen tills det fanns tillräckligt med pengar på bankkontot. Genom att sätta mig i skuld fick jag friheten att köpa en stuga.
“Den som sätter sig i skuld, kan bli fri”.
Jag skriver den här texten sittandes i stugans kök. 4G-nätet är lite svajigt men inom några år ska det förhoppningsvis ha dragits fiber till området där stugan ligger. Det kommer att kosta mig en ordentlig slant att ansluta stugan till nätet, när det väl är på plats, men fiberdragandet har redan kostat företaget som gräver ner fibern mycket stora pengar.
De här pengarna hade inte företaget innan de började processen att förbereda fiberdragningen. Företaget lånade därför pengar från banken samt tog sannolikt in en del riskkapital. Tur för mig! Annars hade aldrig något fiber dragits till skogen en och en halv mil utanför Mellerud. Min frihet kommer att öka eftersom fiberbolaget har satt sig i skuld.
“Den som sätter sig i skuld, kan göra någon annan fri”
De flesta är överens om att landet Sverige behöver göra jättestora investeringar i energi, försvar, vatten och avlopp, välfärd, klimatanpassning, järnväg, bostäder med mera. Men det finns ett regelverk som gör att de här investeringarna inte blir av trots att de skulle skapa ett ökat värde för oss som land, i framtiden.
En del av det här regelverket innebär att staten måste göra ett positivt resultat med minst ⅓ procent av BNP, det kallas för överskottsmålet. En annan del av regelverket innebär att staten inte får låna mer än 35 % av BNP, det kallas för skuldankaret. En tredje del kallas för utgiftstaket och det sätter en gräns för hur stora statens utgifter får vara och en fjärde del för det kommunala balanskravet, som tvingar kommuner och regioner att ha budgetar där intäkterna överstiger kostnaderna.
Tidigare i veckan presenterades en överenskommelse mellan alla partier utom MP och V som innebar att överskottsmålet ska ersättas med ett balansmål. Det här innebär att de närmaste tio åren ska staten få gå noll i budget istället för den där tredjedelen plus. Den här förändringen är dock enligt många bedömare inte tillräcklig, eftersom Sverige behöver investera mycket mer än vad de nya reglerna möjliggör.
Därför har folk från vänster till höger blivit sura.
Svenskt Näringsliv blev sura på överenskommelsen, många socialdemokrater blev sura på Socialdemokraterna och Daniel Suhonen på tankesmedjan Katalys – han blev jättesur på allt och alla. Jag tycker att ni ska lyssna på poden Starta pressarna där Katalysgänget förklarar varför de är så sura och läsa den här korta artikeln från Svenskt Näringslivs egen tidning.
Tycker du att det här med ekonomi och investeringar är tråkigt men gillar idén om att välfärden har balans mellan krav och resurser över tid? Då ska nog ändå ägna lite tid åt den här frågan. Det finanspolitiska ramverket – som hela paketet med regler brukar kallas – begränsar nämligen möjligheten för politiker på alla nivåer att öka välfärdens budget med så mycket som kostnaderna ökar.
Nu har till exempel Magdalena Andersson valt att göra det mycket svårare för politiker att finansiera den välfärd hon själv påstår sig vilja ha. Har hon agerat korkat, cyniskt eller smart? Det är upp till var och en att avgöra, men ett land som inte sätter sig i skuld kommer nog att få svårt att göra de investeringar som behövs.
Min kollega Åsa Plesner och forskaren Niklas Altermark har skrivit en föredömligt enkel och tunn bok om de här sakerna som heter Konsten att avveckla en välfärdsstat. Klicka här för att beställa den till 15 % rabatt. Använd koden BALANS.
Själv ska jag hugga ved hela helgen. En skön sak med att hugga ved är att man alltid vinner till slut. Hur stora stockarna än är som man ger sig på (mina är JÄTTESTORA) så kommer de att ge efter om man bara hänger i. Ett hugg med klyvyxan här, ett där. Byt vinkel, ta i lite mer några hugg, sedan lite lugnare. Ibland räcker det med att låta yxan falla. Har man bara tillräckligt med kraft och tid så löser det sig.
Jag brukar tänka ungefär lika vad gäller strategi i arbetet för att knäcka marknadsskolan: hänger vi bara i så vinner vi! En debattartikel här, ett blogginlägg där. Nya infallsvinklar och fördjupade granskningar. Ta i lite mer när frågan behöver tvingas upp på agendan, ta det lite lugnare när andra gör jobbet.
Vi kommer att vinna, men det krävs att vi ständigt är i rörelse. En sådan ny rörelse för Åsa och mig är att starta podden Offentliga hemligheter. Första avsnitten är redan inspelade och jag hoppas att de kommer upp på Spotify om ett par veckor. En teaser ska enligt programledare Victor komma redan imorgon. Gå gärna in och följ oss då så att du inte missar när första avsnittet kommer. Sök på Tankesmedjan Balans och du skola finna.
Nu ska jag hugga vidare! Skulle du vilja ha Balans nyhetsbrev i mailboxen en gång i veckan? Fyll i din mailadress på den här sidan: https://tankesmedjanbalans.se/nyhetsbrev/
Trevlig helg! / Marcus