Idag tisdag (11 februari) väntas region Stockholm bestämma vilket företag som får i uppdrag att ansvara för regionens journalsystem. Enligt SVT är företaget Cambio – som ansvarar för journalsystemet Cosmic – en av kandidaterna att vinna miljardupphandlingen. Cambios rådgivare är före detta statsministern Göran Persson (S) vilket såklart ger upphov till en del frågor om vilken påverkan Persson kan ha haft på region Stockholms rödgröna styre.
Ett av kapitlen i vår bok ”De gränslösa” handlar om vårdlobbyismen och om före detta politiker som bytt sida och numera jobbar för de privata vårdbolagen. Vi har gjort om delen som handlar om ”Göran och Göran” till ett blogginlägg för att ge en bakgrund till dagens nyhet om region Stockholms journalupphandling och kanske skapa lite större förståelse för hur välfärdslobbyismen fungerar. Både Göran Hägglund (KD) och Göran Persson (S) har nämligen haft framträdande roller i den här frågan.
För källhänvisningar hänvisar vi till boken. Vill du köpa ett exemplar kan du swisha 130 kronor till 1230635714 och skriva din postadress som meddelande eller köpa den aningen dyrare i nätbokhandeln.
Göran och Göran
Göran Hägglund drev under sin tid som socialminister på för ökad privatisering av välfärden och var ansvarig minister när till exempel apoteksmarknaden avreglerades. I en intervju i DN under Coronapandemin är Hägglund självkritisk vad gäller avregleringen av Apoteket eftersom den försämrat Sveriges möjligheter att hantera situationer ”i händelse av krig, kris och avspärrningar.” DN citerar sedan Apoteksmarknadsutredningen för att hitta förklaringen till Sveriges knappa beredskapslager av till exempel mediciner och annat sjukvårdsmateriel:
”Bland marknadsaktörerna på en omreglerad apoteksmarknad kommer det att finnas ett intresse för att på affärsmässiga grunder fullgöra uppgifter inom totalförsvarets läkemedelsförsörjning. Det finns därför ingetbehov av en lagstadgad skyldighet för den som bedriverdetaljhandel med läkemedel eller andra aktörer att fullgöra sådana uppgifter. I stället ska Försvarsmakten och övriga berörda myndigheter upphandla tjänsterna.”
Ingen myndighet fick dock uppdraget att upphandla tjänsterna när lagen klubbades igenom och varken staten eller aktörerna på den avreglerade apoteksmarknaden hade således haft något ansvar för att säkerställa att Sverige har ett beredskapslager i händelse av kris. Hägglund medger att han har det politiska ansvaret för allt som gjordes under den här tiden och att ”sett i backspegeln så är det självklart att det borde ha byggts upp en mekanik och ett ansvar för att den här funktionen skulle upprätthållas”.
Göran Hägglund är långt ifrån den enda som haft en naiv föreställning om att den typen av kris som pandemin – ochsenare kriget i Ukraina – innebar aldrig skulle hända. De senaste åren har inneburit ett uppvaknande för var och en av oss. Det som skiljer Hägglund från de flesta av oss är att han först drev på för politiska beslut som försämrade Sveriges beredskapsförmåga för att senare engagera sig som lobbyist för företag som tjänat på avregleringen. I likhet med flera andra personer som nämns i den här boken har han således krattat manegen för framgångar för de företag som han nu representerar.
Idag är Göran Hägglund lobbyist på lobbyfirman Reform Society. När Aftonbladet i april 2020 spann vidare på DN:s artikel var han anställd på konkurrenten Narva där han på hemsidan presenterades som en person med ”svårslaget kontaktnät” och att välfärdsområdet ligger Hägglund ”extra varmt om hjärtat”. Aftonbladets artikel hade rubriken Förre KD ledaren vill att staten gör affär med kritiserat bolag. I artikeln publicerades ett mail från Göran Hägglund till Socialstyrelsen där han försöker sälja in bolaget Onemeds produkter. Hägglund skriver:
”Onemed har inte bara viljan utan också som en ledande europeisk aktör mångårig erfarenhet och bevisad kapacitet när det gäller medicinskt förbrukningsmaterial. Man har också stor vana att samarbeta med landets regioner.”
Fortsättningen av artikeln ger en god inblick i hur välfärdslobbyismen fungerar. Hägglund ger i artikeln en kommentar till mailet, där han säger att han jobbar på Narva, att Narva har Onemed som kund och att Onemed gärna vill komma i samspråk med Socialstyrelsen för att erbjuda sina medicintekniska produkter. En representant från Onemed säger att de ”anlitar den kommunikationsbyrå där Göran Hägglund arbetar” och att ”i det här sammanhanget kändes det naturligt att fråga om han hade möjlighet att ta en kontakt med myndigheten”.
Aftonbladets artikel publicerades den 7 april 2020 och avslutades med att Onemed säger att de inte fått något avtal med Socialstyrelsen. Bara en vecka senare avslöjar dock Dagens Industri att Hägglunds mail fått önskad effekt: avtalet var i hamn!
”Den förra socialministern Göran Hägglund rapporterades nyligen ha lobbat mot Socialstyrelsen åt sjukvårdsunderleverantören Onemed. Mål: ett avtal om att leverera skyddsutrustning. Nu är avtalet i hamn.”
Först var Hägglund med och avreglerade marknaden som politiker. Sedan anställdes han som lobbyist av en av marknadens aktörer och fick igenom en affär med Socialstyrelsen. Det här är exakt samma mönster som vi ser på skolmarknaden där politiker – och politiska tjänstemän – först var med och skapade marknaden för att sedan framgångsrikt verka inom den eller lobba för dem som gör det.
Göran Hägglund vilade inte på lagrarna efter att han lämnat politiken, utan gav sig direkt in i arbete för de privata vårdbolagen. Den 25 april 2015 avgick Göran Hägglund från uppdraget som partiledare för Kristdemokraterna och lämnade ansvaret att leda partiet till Ebba Busch Thor. Enligt Wikipedia var det i samband med avgången som Hägglund avsade sig sin plats i riksdagen.
Den 20 augusti 2015 – mindre än fyra månader senare – stod det klart att Hägglund skulle väljas in i vård- och omsorgskoncernen Aleris styrelse, ett bolag som vid den här tiden hade cirka 9 000 anställda och en omsättning på cirka 7 miljarder kronor. I en intervju i Expressen säger Hägglund att han ”tror att han kan bidra med sina kunskaper och erfarenheter från tiden som socialminister” och att han gärna vill ”fortsätta att jobba med sjukvårds- och äldreomsorgsfrågor”.
Ett år senare gör Hägglund sin första resa till Almedalen som lobbyist och koncernstyrelseledamot. I en Almedalsintervju i Dagens Medicin säger Hägglund att han nu ser ”en helt annan sida av Almedalen” och ”kan prata med personer och djupdyka” men att han bekymrar sig ”över att ägarfrågorna tar över andra frågor om att förbättra kvaliteten i vården”.
Journalistens kommentar till det påståendet avslöjar att Hägglund redan hunnit samla på sig en del uppdrag för privata vårdkoncerner samtidigt som han har en fot kvar i politiken. Dagens Medicin skriver nämligen att Hägglunds svar inte är oväntat ”av en man som numera sitter i privata vård- och omsorgsbolaget Aleris styrelse. Dessutom är han styrelseordförande i Feelgood, har regeringsuppdrag i en pensionsutredning, blir snart ordförande i Pensionsmyndigheten och är PR-konsult i bolaget Narva. Bland annat.”
Att ha före detta politiker i styrelsen innebär dock inte en garanti för framgång, något som aktieägarna i patientjournalbolaget Frisq AB bittert fått erfara. 2018 värvades Göran Hägglund till bolagets styrelse. Där fanns då redan partikamraten Per Egon Johansson – koncernskoleägaren som enligt Barbara Bergström hade sina tentakler kvar i politiken, både nationellt och kommunalt.
I december 2019 snappade Dagens Opinion upp att Frisq lämnat in ett anbud värt 2,2 miljarder om att ta över ansvaret för Region Stockholms journalsystem. Tidningen skriver: ”Det lilla börsnoterade Frisq spelar högt om en plats vid miljongrytorna med den förra KD-ledaren Göran Hägglund som möjligt trumfkort.”
Frisqs VD Martin Irding motiverar Hägglunds styrelseplats med: ”Han är en klok person i allmänhet. Han var ändå den som tog fram patientdatalagen” och ”det som är roligt med Göran är att alla verkar ha ett högt förtroende för honom”. Men det blev inget kontrakt för Hägglunds företag. Det blev inte kontrakt för något företag, för av olika skäl försenades upphandlingen och den har än idag (16 februari 2023) inte blivit av.
Enligt Läkartidningen är en ny upphandling av journal- system i region Stockholm på väg. Den kommer dock att göras utan ett företag med de före detta kristdemokratiska politikerna Göran Hägglund och Per Egon Johansson i styrelsen. Frisq Holding (där Hägglund och Johansson fortfarande sitter i styrelsen) har nämligen sålt det numera skuldtyngda Frisq AB till jättekoncernen Cambio. Nu går bollen över till en annan före detta politiker. Cambios styrelse har en rådgivare av ännu större dignitet än Göran Hägglund, och som tidigare har varit styrelseordförande i företaget. Han heter också Göran – men Persson i efternamn – och han var socialdemokratisk statsminister mellan 1996 och 2006.
Den fackföreningsfinansierade tankesmedjan Arena Idé gav våren 2022 ut rapporten Digitaliseringslobbyn – på vems villkor digitaliseras vården?, skriven av journalisten Katti Björklund. Enligt Björklund innebär marknaden för personlig hälso- och sjukvårdsdata stora möjligheter till intäkter, så det är inte förvånande att det är en bransch som drar till sig före detta politiker som till exempel Göran Hägglund och Göran Persson.
Som en röd tråd genom digitaliseringsstrategin löper drivkraften att skapa värden ur invånarnas personliga hälso- och sjukvårdsdata. Vilka aktörer som ska ha rätt till detta värde, och vem som ska kontrollera vilka data, har inte diskuterats offentligt i någon större omfattning. Men det är den röda tråd som gör vården så särskilt intressant för många olika aktörer, från privata bolag till stater. Det handlar både om möjlighet till stora vinster och möjlighet till kontroll.
Göran Perssons förvandling från politiker till välfärdslobbyist är onekligen fascinerande. Tidningen Resumé skrev i juli 2015 en artikel om lobbyism och om vilka ministrar i Fredrik Reinfeldts regering som blivit lobbyister efter att de slutat som statsråd. I texten citeras en del ur Göran Perssons tal under partikongressen 1997 när han pratar om lobbyister och lejda opinionsbildare. Persson frågade sig:
”Hur är det egentligen med de lejda opinionsbildarna, de som ena dagen säljer sina tjänster till ett företag, andra dagen till ett politiskt parti? Vad är egentligen lobbying? Hur ser den ut, hur fungerar den? Blir beslutsfattare manipulerade och förda bakom ljuset? Det är viktiga frågor i en demokrati.”
Resumé citerar sedan Persson i ytterligare ett uttalande om lobbyism som han gjorde tio år senare: ”Lobbyisterna arbetar inte för det nya. Lobbyisterna arbetar för det gamla. Framtidens lösningar har inga lobbyister.” Det var ord som inte visade sig betyda så mycket för Persson för redan samma år, 2007, lämnade han riksdagen och blev lobbyist på firman JKL.
Göran Persson är numera ordförande för Swedbank och sedan 2022 arbetar han som lobbyist på PA-firman Lumo advice. Jag avslutar min beskrivning av lobbyfirmorna – och av före detta politikers engagemang i dessa – med att citera Göran Perssons presentation på Lumo advice hemsida.
”Göran Persson har haft en lång politisk karriär. Han var skolminister mellan 1989 och 1991, samt finansminister mellan 1994 och 1996. Mest känd för svenska folket är han som Sveriges statsminister under tio år fram till 2006. Efter den politiska karriären har Göran ägnat sig åt lantbruk, strategisk rådgivning samt styrelsearbete. Genom åren har han bland annat varit ordförande för Sveaskog och Scandinavian Biogas. Han har även varit senior advisor på (dåvarande) JKL. Idag delar Göran sin tid mellan strategisk rådgivning samt uppdragen som styrelseordförande för LKAB, GreenGold Group samt Swedbank. Därutöver fortsätter han att driva sitt lantbruk från sin gård i Sörmland. Görans kunskaper om det svenska samhällets organisation är omfattande. Kombinationen av djup insikt i det politiska perspektivet, tillsammans med stor förståelse för näringslivets villkor är mer eller mindre unik. Han är särskilt kunnig inom frågor som rör energi, industri och finans.”
Det har onekligen hänt en del sedan Persson höll sitt tal på partikongressen 1997, med hans egen syn på lobbyism, med socialdemokratin och med branschen i stort. Nu är det dags för mig att lämna Göran och Göran och istället välkomna min kollega Åsa Plesner in i boken. Åsa kommer att lyfta blicken över de enskilda fallen och personerna och istället anta ett vetenskapligt perspektiv på lobbyismen och dess effekter. Ha min beskrivning av lobbybranschen och dess koppling till välfärdsföretagen i bakhuvudet när ni läser Åsas två kapitel. Jag återkommer sedan för att avsluta boken med en redogörelse för Tidöavtalets skrivningar om skolan och ett resonemang om möjliga vägar framåt.
(kompletterande länk till info om Cambios köp av Frisq och att syftet var att integrera Frisqs journalsystem med Cambios journalsystem Cosmic)