Fackförbundet Sveriges Lärare valde att skriva under ett nytt avtal med Sveriges Kommuner och Regioner, trots att det inte innehöll något av det som facket hade krävt i avtalsförhandlingarna. Rätt eller fel, det får vi aldrig veta, men jag tror att det kan vara läge för lärarfacket att ompröva sin strategi. Den de haft i mer än 30 år verkar inte fungera.
Jag var i perfekt ålder för att dras med när pokertrenden “Texas Hold’em” kom till Sverige kring millennieskiftet. Först blev det spel om mynt varje förfest och sedan fanns möjligheten att vinna relativt enkla pengar när folk kom hem från krogen, loggade in på internet och ville spela poker för någon hundring.
För er som aldrig har spelat Texas Hold’em är reglerna ganska lätta. Alla spelare får två kort och sedan höjs potten steg för steg tills det finns sammanlagt sju kort att skapa bästa handen av; den som har bäst kort av de spelare som fortfarande är kvar vinner hela potten.
Man lärde sig rätt snabbt att det finns några klassiska spelartyper vid pokerbordet. En av dem är de som alltid ger sig vid sista höjningen, om de inte är säkra på att ha den bästa handen. Och det är man sällan eftersom det inte går att veta vilka kort de andra spelarna har på hand.
Det man däremot vet är att den som går med hela vägen men sedan ger sig när någon motspelare höjer insatserna alltid kommer att förlora, och att de motståndare som listat ut detta alltid kommer att vinna. Lärdom: Den som alltid kastar sig vid sista höjningen har i praktiken förlorat redan när hen sätter sig vid bordet.
En avtalsrörelse är inte helt olik ett spel poker. Förhandlingarna sker i olika steg (om inte ena sidan ger efter direkt) där insatserna höjs och där sista steget — konflikten — är ögonblicket då parterna måste visa sina kort.
De två tidigare lärarfacken, och det numera enade lärarfacket Sveriges Lärare, har inte strejkat sedan 1989 — trots att parterna har stått långt ifrån varandra i nästan varje avtalsrörelse. Facket har alltid gjort bedömningen att man haft mer att förlora på att ta ut sina medlemmar i strejk än att vinna.
Sett till varje separat fall kan det ha varit rätt beslut där och då, men satt i system är det här en strategi som motparten SKR kan använda för att alltid få som man vill. De behöver bara sitta med i de olika stegen i förhandlingarna, där insatserna hela tiden höjs, medvetna om att de kommer att vinna till slut. Facket kommer att lägga ner korten och SKR kommer att ta hem potten utan att ens behöva visa sina kort.
Många medlemmar är arga nu. Det är förståeligt, men det går också att förstå de förtroendevalda som sitter i avtalsrörelsen som inte ser sig kunna driva sina krav i en strejk där utgången är oviss. Resultatet gynnade dock åter SKR, på lärarkårens bekostnad.
Jag inser att det går att ifrågasätta min liknelse. I en lyckad förhandling ska det inte finnas en vinnare och en förlorare, utan två vinnare. Men jag tycker inte att det är så förhandlingar verkar fungera i välfärden. Där får hela tiden medarbetarna lite mer att göra och välfärden lite lägre andel av den totala ekonomin.
Det råder inget tvivel om att de senaste trettio årens kollektivavtal inneburit ständiga försämringar för lärarna. Lärares genomsnittliga undervisningstid har ökat med ca 10 % sedan år 2000 och lärare är den yrkesgrupp där högst andel upplever besvär till följd av arbetet. Det är i kollektivavtalet som arbetsbelastningen regleras, enligt det som brukar kallas för den svenska modellen.
Vad händer nu?
Balans har den här terminen haft fokus på att träffa medlemmar i Sveriges Lärare och på att nå ut med skriftlig information om läraravtalet till så många personalrum som möjligt. Jag genomförde i torsdags årets sextonde föreläsning för Sveriges Lärares lokalavdelningar. Det här arbetet kommer att fortsätta till hösten, för lärarnas kollektivavtal måste återregleras.
Det finns en utredning om att reglera lärares undervisningstid i lag, som parterna angett som skäl till att inte hantera frågan om reglering av undervisningstid i den här avtalsrörelsen. Jag tror dock att man ska ta den utredningen på allvar först den dag den klubbas av riksdagen. Det finns för många rika skolägare med mycket pengar att tjäna på att ha kvar den oreglerade arbetstiden för att jag ska lita på rikspolitiker i den här frågan.
När arbetsmarknadens parter väl kommit överens försvinner nyhetsvärdet — därför är det nu främst fackliga medier som rapporterar om det undertecknade avtalet. Dagens Arena har intervjuat Sveriges Lärares ordförande och mig om vad vi tycker om att det inte blev någon strejk. Lärarfackets tidning Vi lärare skriver om den hårda kritiken mot avtalet och redogör för förbundsledningens svar på denna. SKR ger sin bild av det nya avtalet på sin hemsida, där du också kan läsa kortfattat om innehållet i avtalet.
Kampen går vidare, men med ytterligare två år av fredsplikt innan arbetsgivarna och lärarna på nytt ska mötas i ett parti poker. Eftersom den andra sidan är folkvalda politiker tror jag att nyckeln till framgång ligger i att inte bara utbilda lärare om skolans sjuka styrning, utan även väljarna. Ni kan lita på att Åsa och jag kommer att göra vårt bästa.
Sitt bästa tror jag även att de förtroendevalda i Sveriges Lärare gjort och kommer att göra. Men jag hoppas att lärarnas fackförbund vågar diskutera om strategin behöver vässas. Strejkvapnet ska inte användas lättvindigt, men om det aldrig prövas så förlorar det gradvis sin tyngd.
/ Marcus Larsson
OBS! Det här inlägget skickades som början som nyhetsbrev. Vill du också få Balans nyhetsbrev med ca två veckors mellanrum? Följ instruktionerna på den här länken.