Antalet grundskolor som undervisar delvis på engelska har ökat kraftigt. Skolinspektionen konstaterar i en ny granskning att endast tre av trettio skolor håller hög kvalitet. Samtidigt fortsätter de stora skolkoncernerna att expandera med stöd av politiska nätverk och lobbyverksamhet – trots att forskningen inte ger stöd för engelskspråkig undervisning och opinionen är tydligt emot marknadsskolan. I det här inlägget berättar Marcus mer om kopplingen mellan undervisning på engelska och ägarnas lobbyism.
Det ständigt ökande antalet elever i grundskolor där hälften av undervisningen sker på engelska kritiseras av allt fler instanser. Senast i raden är Statens skolinspektion, som för någon vecka sedan publicerade en rapport där myndigheten konstaterar att endast tre av 30 granskade skolor med undervisning på engelska håller hög kvalitet.
Tidigare har Sveriges Television visat att Internationella Engelska Skolan (IES) systematiskt bryter mot reglerna i tillståndet att undervisa på engelska. Även kulturpersoner har reagerat mot den omfattande expansionen av skolor med undervisning på engelska. Det partipolitiskt obundna nätverket Språkförsvaret – med Horace Engdahl, Peter Englund, Per Wästberg och Björn Ranelid i spetsen – menar att svenskans ställning i skolsystemet måste stärkas i förhållande till engelskan.
Det är inte lätt (läs omöjligt) att hitta vetenskapligt stöd för att svenska grundskoleelever bör undervisas på engelska i stället för på svenska. Däremot är det lätt att förstå varför engelsk profilering är en bra metod för att tjäna pengar på förskola och skola: den lockar mindre resurskrävande elever, vars föräldrar ofta har en högre utbildningsnivå än genomsnittet.
Det här är elever som på individnivå förstås kan ha behov av mycket stöd, men som klarar undervisning under sämre villkor bättre än den genomsnittliga eleven. Detta ger skolägare, som den utländska riskkapitalfond som äger IES, möjlighet att använda utländska lärare utan svensk lärarlegitimation (lägre kostnader) och att bedriva undervisning i större klasser (mer skolpeng). Fantastiskt ur ett företagsekonomiskt perspektiv – men inte lika bra för eleverna och för landet Sverige.
När en utveckling som samhället inte vill ha ändå sker, måste vi fråga oss varför. Jag menar att den lagstiftning som möjliggjort för de internationella skolornas enorma expansion är ytterligare ett resultat av skolägarnas framgångsrika lobbyism för att få politiker att ta beslut som gynnar dem, i stället för att följa folkviljan.
Väljarna vill inte ha marknadsskolan och undervisning på engelska saknar stöd i forskning. Enligt lobbyforskaren Anna Tyllström brukar det finnas ett “starkt särintresse som är välorganiserat när politikernas hållning går emot antingen en stark opinion, eller ett entydigt forskningsläge i någon fråga”. När det gäller bevisen för IES lobbyarbete menar hon att det inte är förvånande att man försöker påverka politikerna. Det speciella, säger hon, är den tillgång som dessa bolag har till makthavarna, i jämförelse med andra företag och organisationer.
Tyllströms dom över den svenska skolpolitiken är hård men den känns ändå nästan nedtonad givet hur tydliga kopplingarna är mellan skolägare och politiker (och delvis media), i synnerhet när det gäller skolor och förskolor med undervisning på engelska.
Internationella Engelska Skolan
IES är den största privata aktören på grundskolemarknaden med en årlig omsättning på nästan fyra miljarder, där i princip varje krona är offentligt finansierad. I IES styrelse sitter två före detta politiker för Moderaterna – en av dem var minister i regeringen Reinfeldt, den andra var ordförande för skolnämnden i en av landets största kommuner. Bolagets public affairs-ansvarige (lobbychef) var tidigare presschef för Moderaterna.
Paret Barbara och Hans Bergström äger fortfarande en minoritetspost i IES genom stiftelsen Hans and Barbara Bergstrom Foundation. Hans Bergström har en historia som aktiv i Folkpartiet och han har varit chefredaktör på Dagens Nyheter. Bara några dagar efter Skolinspektionens rapport skrev Hans Bergström en försvarstext om saken hos näringslivets tankesmedja Timbro. Parets stiftelse har donerat stora summor till aktörer som lobbar för marknadsskolans bevarande, till den borgerliga Youtubern Henrik Jönsson och till medieinstitut som granskar journalister som granskat till exempel IES.
Det här visar hur Internationella Engelska Skolan byggt starka band till politiska beslutsfattare, alternativ media och mediegranskning – band som ger dem inflytande över lagar och regler.
Nordic International School
Nordic International School driver sju grundskolor med undervisning på engelska och bolaget ägs av skolkoncernen Watma. Bakom Watma står Anders Hultin som i sin roll som moderat tjänsteman i regeringen Bildt hade uppdraget att författa själva friskolereformen. Tidningen Fokus skriver att Hultin är en del av Birgitta Eds (statsministerns fru) stora PR-koalition och han var best man på den tidigare finansministern Anders Borgs bröllop.
Fram till årsskiftet satt lobbyisten Göran Thorstensson i styrelsen för Watma. Thorstensson äger en herrgård ihop med Birgitta Ed och han ses som en av statsministerparets närmaste vänner. Thorstensson sitter även i styrelsen för bolaget som driver mediegranskningen av journalister som granskat IES.
Tellusbarn
Tellusbarn är ett expansivt företag på den privata förskolemarknaden, med tydlig engelsk profil på flera av sina förskolor. Tellusbarn ägs av den börsnoterade skolkoncernen Tellusgruppen, vars huvudägare är den tidigare riksdagsledamoten (Fp) Bijan Fahimi. Nuvarande utbildningsminister Lotta Edholm (L) satt i bolagets styrelse fram till att hon blev utnämnd till skolminister. Tellusgruppens ordförande heter Thomas Gür, en borgerlig debattör som var med och grundade webbtidningen Bulletin och som varit styrelseordförande för stiftelsen som äger webbtidningen Kvartal.
Vem ska bestämma över skolan – väljarna eller skolägarna?
En mycket stor majoritet av väljarna är kritiska till marknadsskolan och till de expanderande utländska skolkoncernernas oreglerade vinster. Men frågan om vem som ska bestämma över skolan är större än den om vinster och aktiebolag. Den handlar även om skolans innehåll. Är det rimligt att en allt högre andel av Sveriges grundskoleelever – ja, till och med förskolebarn – går i verksamheter där undervisningen sker på engelska i stället för på svenska, när det helt saknas stöd för att en sådan utveckling är bra för eleverna och samhället i stort?
Nätverken av skolägare, lobbyister, nuvarande politiker och före detta politiker i koncernernas styrelser måste synliggöras. Vi berättade om dem i boken De gränslösa och Johannes Klenell fördjupade diskussionen i sin bok Bananrepubliken Sverige. Men jag har inte sett en enda journalist eller opinionsbildare koppla ihop Skolinspektionens kritik med de extra tydliga kopplingarna mellan före detta politiker och de internationella skolornas ägare.
Det är inte överdrivet att ställa frågan om vem som ska bestämma över skolan – väljarna eller skolägarna? För mig är svaret givet i en demokrati, men det är inte givet i den gränslösa bananrepubliken Sverige.
Marcus Larsson