Tankesmedjan Balans har skickat in ett remissvar till den statliga utredningen Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas attraktivitet (SOU 2025:26).
Vi delar i huvudsak utredningens slutsatsen om att undervisningstid och andra arbetsuppgifter behöver regleras för att förbättra läraryrkets villkor. Men samtidigt ser vi betydande risker i hur utredningens förslag är utformade – särskilt när det gäller intervallen för undervisningstid och den föreslagna finansieringen. Klicka här för att läsa hela remissvaret eller nöj dig med att läsa sammanfattningen nedan.
Brett undervisningsintervall riskerar att slå fel
Vi hade gärna sett att riksdagen satte ett tydligt tak för undervisningstid – inte bara ett intervall. För även om ett reglerat intervall är bättre än ingen reglering alls, så kommer huvudmän med låg ambitionsnivå sannolikt lägga sig i den övre delen av intervallet. Det gäller särskilt kommuner med ansträngd ekonomi och vinstdrivna koncerner.
Statlig styrning bör styra var i intervallet man hamnar
Vi föreslår att staten använder socioekonomiska data (t.ex. SALSA) för att avgöra vilken genomsnittlig undervisningstid varje huvudman bör ligga på. Finansieringen bör kopplas till detta. Annars riskerar regleringen att urholkas när snålare huvudmän jagar kortsiktiga besparingar.
För låg planeringstid i fritidshem och förskola
Planeringstiden för lärare i fritidshem föreslås bli fem timmar i veckan vid heltid. Det är för lite, särskilt då många lärare i fritidshem också arbetar i skolan och har ansvar för all undervisning på fritids. Planeringstid bör stå i proportion till ansvar – inte till tjänstgöringsgrad.
Undervisningstiden har sannolikt ökat mer än utredningen tror
Vi befarar att utredningen underskattat hur mycket lärares undervisningstid har ökat sedan nittiotalsreformerna infördes. Våra erfarenheter från landets kommuner stämmer bättre med Lärarnas Riksförbunds bedömning: undervisningstiden har ökat med omkring 10 procent mellan år 2000 och 2019. Därför är vi oroliga att utredningens kostnadsberäkningar underskattar reformens pris.
Ny reform kräver nya pengar
Att finansiera reformen genom att omfördela statsbidrag som idag används till stödpersonal är en dålig idé. Staten måste skjuta till nya resurser, inte ta från ett redan underfinansierat system.
Staten måste sätta både golv och tak för administration
Utredningen föreslår att staten sänker kraven på dokumentation, administration och möten. Det är bra. Men om kommuner och skolkoncerner tillåts fortsätta lägga på arbetsuppgifter ovanpå det staten kräver, riskerar effekten av regleringen bli mycket liten. De statliga kraven måste alltså också ses som ett tak – inte bara ett golv. Skolinspektionen bör kontrollera att huvudmän inte hittar på egna extrauppgifter som saknar stöd i lagen.
Effektiviseringskraven kvarstår – och urholkar reformen
Om inte staten stoppar dagens krav på ständiga besparingar, kommer andra delar av lärarnas arbete att pressas i stället. Vi hade gärna sett att utredningen föreslog reglering av gruppstorlekar – men en sådan måste i så fall vara flexibel. Små grupper behövs ibland, men det är inte effektivt att kräva det överallt. Det bör inte heller vara upp till varje huvudman att bestämma detta ensidigt.
Byt skolpeng mot klasspeng
Ett sätt att förhindra att huvudmän pressar in fler barn i grupper för att spara pengar vore att slopa skolpengen och införa klasspeng i stället. Då kan inte budgetar hållas, eller vinstmarginaler behållas, genom att öka barngrupps- och klasstorlekar.
Vuxenutbildningen måste omfattas av regleringen
Ingen skolform har drabbats hårdare av marknadisering än vuxenutbildningen. Det är obegripligt att den lämnas utanför när undervisningstiden nu föreslås regleras.
Skydda lärarnas professionella frihet
Vi oroas över att huvudmän kommer använda lagändringarna som ursäkt för att minska lärares frihet att avgöra när, var och hur för- och efterarbete ska ske. Staten bör slå fast att lärarnas professionella autonomi över sin arbetstid och arbetsinnehåll ska öka, inte minska.
Reglera även lärarlönerna
Utredningen säger inget om löner men vi vill koppla lärares löneutveckling till utvecklingen av skolans totala resurser. Annars finns risken att lärare tvingas “betala” en bättre arbetsmiljö med sämre löneutveckling.
Sammanfattningsvis: Den här utredningen är ett stort steg framåt, men det krävs fler steg för att svensk skola ska lämna 1990-talets dysfunktionella styrmodell bakom sig.