Det närmar sig upploppet i lärarnas avtalsrörelse, men parterna står långt ifrån varandra. Fackförbundet Sveriges Lärare vill se tydliga regleringar av lärarnas arbetsvillkor, i synnerhet reglerad undervisningstid och reglerad tid till för- och efterarbete. Arbetsgivarparten Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tycker dock att parterna ska jobba med ”friskfaktorer”, istället för att reglera.
I princip samtliga regleringar av lärares arbetsbelastning togs bort i det kollektivavtal som undertecknades 1995. Det här var en anpassning till införandet av målstyrning och det styrsystem som brukar kallas för New Public Management (läs gärna mer om det här avtalet i vår broschyr ”Dags att laga kollektivavtalet”). En statlig utredning föreslog för några veckor sedan att återreglera lärares arbetsbelastning och återinföra en reglering av lärares undervisningstid.
Regeringen har sagt att om parterna inte kommer överens så kommer de att gå vidare med utredningens förslag att lagstifta om en övre gräns för lärares undervisningstid. SKR är dock orubbliga. Målstyrningen ska behållas och regleringar hållas borta från kollektivavtalet. Fokus på friskfaktorer är deras lösning på lärares eskalerande arbetsrelaterade ohälsa.
De flesta länder har någon form av reglering av lärares arbetsvillkor. Vanligast är att regleringen finns som en del av kollektivavtalen. I Norge och Finland har lärares undervisningstid reglerats i kollektivavtalen mellan arbetsgivarna och fackförbunden.
När jag träffade det norska lärarfacket för några månader menade de att reglering i kollektivavtal är att föredra framför reglering i lag. En kollektivavtalsreglering ger fackförbundet möjlighet att driva frågor om regleringar i förhandlingar med arbetsgivaren och att i undantagsfall gå ut i strejk för rimligare villkor. Den möjligheten finns inte om undervisningstiden skulle regleras av lagstiftaren. Politiska strejker är förbjuda i Sverige.
Psykisk ohälsa i dagens arbetsliv
Arbete med ”friskfaktorer” är inte ett nytt inslag i lärarnas kollektivavtal. Redan i det avtal som slöts 2021 bestämde sig arbetsgivare och fackförbund för att jobba med friskfaktorer i ett partsgemensamt arbete för friskare arbetsplatser som var en ”gemensam kunskapssatsning med fokus på friskfaktorer, i syfte att skapa en långsiktigt hållbar och hälsosam arbetsmiljö”.
Försäkringskassans senaste rapport om psykisk ohälsa i arbetslivet ger oss lite vägledning vad gäller hur det gått med den här gemensamma satsningen (som inte varit en satsning av pengar, utan av ord) på friskfaktorer.
Försäkringskassan inleder med att konstatera att stressrelaterade sjukfall stod för 21 procent av de totala utgifterna för sjukpenning 2023, vilket innebar en ökning med 14 procent jämfört med året innan.
Diagrammet nedan visar hur stor risk det är för medarbetare i olika branscher att drabbas av sjukskrivning för ”alla diagnoser” (grå), ”psykiatriska diagnoser” som till exempel ångest och depression (blå), och ”stressrelaterad psykisk ohälsa” till exempel utmattning (grön).
Utbildningssektorn är den bransch där medarbetarna löper störst risk att drabbas av ångest, depression och utmattning. Vård, omsorg och sociala tjänster – det vill säga den övriga välfärden – placerar sig som god tvåa.
Förskollärare, barnskötare och skolans stödpersonal är mest drabbade men Försäkringskassan skriver att ”inom skola och utbildning finns riskbranscher på de flesta nivåer, från förskola och grundskola till gymnasium, vuxenutbildning och övrig utbildning. Att utbildningssektorn utmärker sig visar att även andra yrkesgrupper inom skolan löper risk för stressrelaterad ohälsa”.
Tankesmedjan Balans har folkbildat om nedskärningar i välfärden sedan vi grundades 2017. Vi har också gång efter gång visat på sambandet mellan dessa nedskärningar – ofta dolda under det missvisande begreppet ”effektiviseringar” – och den ökade ohälsan hos välfärdens medarbetare.
Försäkringskassan skriver i sin rapport att negativ stress är en viktig förklaring till skillnader i psykisk ohälsa mellan olika branscher, där välfärden är absolut värst drabbad. Myndighetens definition på negativ stress är ”obalans mellan krav och resurser i arbetet”, det vill säga att kraven är för höga och resurserna för knappa.
För att få lite perspektiv på hur farlig den arbetsrelaterade stressen är kan man jämföra den med hur farligt det är att åka bil. Det är också intressant att jämföra hur vi hanterar dödlighet i trafik jämfört med dödlighet på grund av arbetsrelaterad stress.
Det är naturligtvis fruktansvärt att folk dör i trafiken. 2024 dog 210 personer av trafikolyckor, på tok för många. Antalet har dock minskat de senaste tio åren, som en effekt av investeringar i till exempel säkrare vägar. Det finns ett politiskt mål att max 133 personer ska omkomma i trafiken 2030. Hoppas att det nås, med råge. Det pratas ofta om en ”nollvision” när stora investeringar i vägnätet motiveras.
Försäkringskassan skriver i sin rapport om ohälsa i arbetslivet att uppskattningsvis 770 svenskar dör varje år på grund av arbetsrelaterad stress. Men det finns ingen politisk nollvision här och inga stora investeringar för att minska dödligheten. Istället skär vi ner på välfärden och de politiker som styr den tycker att vi ska fokusera på ”friskfaktorer”, inte på att minska den sjuka stressen genom regleringar.
Avslutning
Försäkringskassan skriver i avslutningen av sin rapport att ”sjukfall med psykiatriska diagnoser ökade redan under 1990-talet och att utvecklingen var särskilt påtaglig inom välfärdstjänster som vård, skola och omsorg som drabbades hårt av nedskärningar till följd av den ekonomiska krisen”.
De här nedskärningarna är dock inte ett avslutat kapitel, långt därifrån. Varje dag kommer nyheter om nya nedskärningar – ”effektiviseringar” – i förskolan och skolan. Lärares undervisningstid har ökat med 10 % sedan år 2000. En reglering av lärares undervisningstid skulle innebära att i alla fall den här delen av lärares arbetsbelastning skyddas från ytterligare försämringar.
Försäkringskassans rapport kan inte tolkas på annat sätt än att SKR är en farlig arbetsgivare. Nu vill de återigen satsa på friskfaktorer, men de är själva den största sjukfaktorn!
/ Marcus Larsson