Nästan oavsett fråga till politiker om framtiden är digitalisering och automatisering svaret. Jobb inom tillverkningsindustrin kommer att försvinna och ersättas med robotar, jobb inom tjänstesektorn kommer att försvinna och ersättas med AI. Välfärden är inget undantag. Vård, skola och omsorg ska digitaliseras och automatiseras och samhällets kostnader för att anställa yrkesgrupper som lärare, sjuksköterskor, läkare, socialsekreterare och vårdbiträden drastiskt minska.
Anställda och brukare inom välfärdssektorerna känns dock inte lika entusiastiska. I synnerhet inte i skolan. Lärare är ofta positivt inställda till digitaliseringens möjligheter, men ser inte digitalisering som ett sätt att spara pengar. Föräldrar är ofta positiva till digitaliseringens möjligheter men vill inte att tid med lärare minskar till förmån för ensamarbete vid datorn.
I det här inlägget ska vi titta på hur Sveriges Kommuner och Landsting (i fortsättningen SKL) resonerar om digitalisering och automatisering av skolan och visa med exempel från Finspångs kommun hur arbetet för att digitalisera skolan blivit en del av den ekonomiska styrningen.
SKL
För någon vecka sedan släppte SKL:s sin senaste ekonomirapport. I ekonomirapporten redovisas kommuner och landstings nuvarande ekonomiska läge och en bedömning görs om hur ekonomin kommer att förändras inom överskådlig framtid. Det är en mörk bild av såväl nuläge som framtid som målas upp. 9/10 av landets ekonomichefer ser att det finns effektiviseringskrav på verksamheten under 2019. SKL bedömer att det kommer att bli svårt att rekrytera så många välfärdsmedarbetare som demografiska förändringar kräver och att det inte kommer finnas resurser att göra de satsningar som egentligen är nödvändiga i välfärden. Men det finns en joker i leken. Effektiviseringar genom digitalisering och automatisering.
SKL hänvisar till en undersökning om automatiseringens möjligheter som gjorts av den engelska managementkonsultbyrån McKinseys. Enligt undersökningen kan 26 % av arbetsaktiviteterna inom utbildningsområdet automatiseras vilket enligt SKL möjliggör en årlig effektivisering av skolans kostnad med en procent per år.
SKL drar därför slutsatsen att landets kommuner och landsting måste utveckla nya arbetssätt där inslagen av digitalisering ökar. Arbetssätt som innebär att den där procenten kan sparas per år genom att personaltätheten i vård, skola och omsorg minskas till förmån för datorer och robotar.
Det här är en inställning som skapar en intressant konflikt mellan stat och kommuner/landsting. Politiker i regering och riksdag skickar allt mer ekonomiska resurser till politiker i kommuner och landsting men det blir allt vanligare att pengarna kommer med krav på att kommuner och landsting inte skär ner själva. Detta är ett otyg, menar SKL. I synnerhet bör inte staten ställa krav på att kommuner och landsting satsar på ökad bemanning eller ökade löner då det enligt SKL ”skapar undanträngningseffekter och problem med planering, styrning och prioriteringar lokalt och regionalt”. Vad SKL menar är att resurser riktat mot personal hindrar den besparing man önskar göra genom digitalisering och automatisering av välfärden.
Hur tänker sig då SKL att skolan ska digitaliseras? Jo, t ex genom att fjärrundervisning används i större skala och genom att lärare ”flippar” sin undervisning dvs låter elever titta på förinspelade genomgångar hemma.
Finspångs kommun
Hur går landets kommuner och landsting till väga för att tvinga fram digitalisering och automatisering av skolan? Jo, man styr genom effektiviseringskrav och riktade satsningar på IT. Genom att skolan får ett litet besparingskrav varje år tvingas förskolechefer och rektorer att köra allt hårdare med sin personal och att säga upp medarbetare när pengarna inte räcker till för att behålla dem. Samtidigt riktas resurser till digitala hjälpmedel. Resurser som såklart hade behövts läggas på lärare, men som då inte tvingat fram den önskade effektiviseringen.
Det är ekonomisk kris i skolan i Finspång. Sektor utbildning ligger 19,6 miljoner back och nu måste 48 tjänster bort och läromedelskostnaden minska.
Enligt Finspångs kommun beror detta på ett antal saker. Sektor skola gjorde ett underskott på 15 miljoner 2017 och trots att kommunen i stort gick 22 miljoner plus förra året tvingar kommunpolitikerna skolan att betala tillbaka förra årets underskott i år. Utöver detta redovisar Finspångs kommun några andra saker som man menar skapat det stora underskottet.
Men är det verkligen hela sanningen? Fanns där kanske inte några besparingskrav på skolan i budget för 2018? Sådana där effektiviseringskrav som SKL berättade om i sin ekonomirapport. Vi tar en titt i Finspångs kommuns budget.
Mycket riktigt. 16 miljoner togs bort från sektorernas ramar (ca 5 miljoner från skolan) i budget för 2018. Pengar som politikerna sedan skickade tillbaka till sektorerna och kallade för ”särskilda satsningar”. En sådan särskild satsning är ”digitalisering av grundskolan med syfte att förbättra resultaten”.
Nästan fyra miljoner kronor tog politikerna i Finspång från skolan för att sedan ge tillbaka dem under namnet ”satsning” för att användas till IT i grundskolan. Pengar som under 2017 användes till att betala löner för lärare i grundskolan men som under 2018 ska användas till digitaliseringen av grundskolan. Och detta under namnet ”satsning”.
Demokratiskt perspektiv
Tankesmedjan Balans tar inte ställning till huruvida det är rätt eller fel att digitalisera skolan. Vi fokuserar på glapp mellan krav och resurser i välfärden och där blir digitalisering och automatisering av skolan intressant. Kommun- och landstingspolitiker anser att de behöver effektivisera välfärden och de ser digitalisering och automatisering som verktyg. I Finspång leder den synen till att sektor utbildning säger upp lärare och istället lägger pengarna på datorer.
Men det här är inte bara intressant ur ett arbetsmiljöperspektiv. Det är även intressant ur ett demokratiskt perspektiv. I vilken utsträckning känner väljare, föräldrar, elever och lärare i Finspång till att politikerna gjort vägvalet att ersätta människor med maskiner? Det står inget om ”satsningen” på IT och dess konsekvenser i kommunens information om besparingskraven på sektor utbildning.
Företag som pysslar med digitalisering och automatisering av skolan har mycket stora ekonomiska muskler. Managementkonsultbyråer har ekonomiska incitament att sälja in digitaliseringens och automatiseringens möjligheter till billigare välfärd. Kommun och landstingspolitiker har krav på sig att göra verksamheten billigare. Men vad vill de som jobbar i välfärden och välfärdens brukare?
I princip samtliga kommuners budgetar innehåller effektiviseringskrav. I princip samtliga kommuners budgetar preciserar digitalisering som vägen att klara effektiviseringskraven. SKL vill att staten slutar skicka pengar till att anställa för att kommuner och landsting ska kunna tvinga fram digitalisering och automatisering av välfärden. Finspångs kommun löser detta genom att kalla besparing för satsning och genom att sparka människor men anställa maskiner.
Vi tycker att digitalisering och automatisering behöver diskuteras mer ingående än vad som sker nu. För nu diskuteras det inte alls. Det bara sker.