I debatten om vinster i skolan återkommer argumentet att privata skolor behövs på landsbygden. Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist har till exempel hänvisat till att ”skolor långt borta från centralorten är privatdrivna”. Men det är inte samma sak som att vinstdrivande aktiebolag behövs för att hålla landsbygdsskolor öppna. Snarare utgör de vinstdrivande skolkoncernernas expansion ett hot mot kommunens möjlighet att erbjuda eleverna en skolgång nära hemmet.
Elevkullarna minskar runt om i landet, en utveckling som är extra tydlig utanför de större städerna. Färre elever innebär att det blir svårare att upprätthålla ett brett utbud av skolor nära hemmet utan kraftigt ökade kostnader per elev. Det gäller särskilt på landsbygden, där skolorna ofta är små redan från början och där bara några få elever mer eller mindre kan förändra förutsättningarna för en hel skolenhet.
När elevunderlaget krymper tvingas kommunerna därför väga närhet och småskalighet mot ekonomi, bemanning och möjligheten att erbjuda en långsiktigt hållbar verksamhet. Den här ekvationen blir extra svår att lösa i kommuner där andelen elever i fristående skolor redan är hög eller där skolkoncernerna vill etablera sig.
För att få några konkreta exempel kan vi titta på vad som händer i Skaraborg i Västra Götalands län. Skaraborg är inte ett renodlat landsbygdsområde, men består av många mindre kommuner med stora landsbygdsområden och små skolor utanför centralorterna. I Falköping, Lidköping och Tibro har samma skolkoncern, Raoul Wallenbergskolorna, de senaste åren hamnat i konflikter med borgerliga kommunpolitiker om kommunernas möjlighet att anpassa skolorganisationen till minskande barnkullar.
Raoul Wallenbergskolorna grundades 2006 av Per-Egon Johansson. Han har tidigare varit partisekreterare för Kristdemokraterna och statssekreterare i den borgerliga regeringen under Carl Bildt, och är i dag ägare till skolkoncernen.
Falköping
Falköpings kommun håller på att minska sin skolorganisation för att anpassa sig till krympande barnkullar. Samtidigt vill Raoul Wallenbergskolorna öppna en ny grundskola och ett fritidshem i det gamla lasarettet. Kommunens förvaltning har beräknat att etableringen kan kosta kommunen mellan 50 och 70 miljoner kronor per år. Om skolan fyller sina platser uppger kommunalrådet Adam Johansson (M) till Dagens Nyheter att kommunen kan behöva lägga ned ytterligare tre centralt belägna skolor för att kunna behålla de mindre skolorna på landsbygden.
”Det är pengar som skulle tas från våra befintliga skolor och kraftigt försämra situationen för dem. Det är ju kommunen som ska betala för de elever som går i friskolan.”
Barn- och utbildningsnämndens ordförande Sofia Thuvesson (C) pekar på samma konflikt när hon intervjuas av Falköpings Tidning. Kommunen räknar med att antalet barn som börjar förskoleklass ska minska med omkring 25 procent:
”Vi har en fristående idag, i Åsle (drivs av en ekonomisk förening, vårt tillägg), och jag tycker att det fungerar väldigt väl, men tidpunkten när vi minskar med 25 procent för dem som går in i förskoleklass – det är här vi ser att det är svårt, utifrån vår situation.”
Falköpings Tidning skriver vidare att flera kommunala skolor både i stan och på landsbygden skulle behöva läggas ned om Raoul Wallenbergskolan får öppna, enligt den konsekvensanalys som barn- och utbildningsförvaltningen har gjort.
Lidköping
Även i Lidköping har Raoul Wallenbergskolans expansion hamnat mitt i kommunens arbete med krympande elevkullar. Kommunen har redan stängt sex förskolor och planerar att minska antalet platser i grundskolan. Samtidigt har Raoul Wallenbergskolan fått tillstånd att utöka verksamheten med 90 platser i årskurs 4–6. Kommunen beräknar att expansionen kommer att kosta 8,2 miljoner kronor per år genom ökade kostnader för tomma skolplatser.
Enligt skollagen ska friskolor få samma skolpeng som kommunens genomsnittliga skolpeng. Så när kommunen står med tomma platser ökar summan som ska betalas ut till fristående aktörer.
Dagens Nyheters journalist Peter Letmark har besökt Lidköping. Bildningsnämndens ordförande Andreas Bill (C) är i en intervju i DN kritisk till skolpengssystemet och till att kommunpolitiker har så små möjligheter att påverka utvecklingen:
”De ökade kostnaderna för kommunen kommer också att leda till att skolpengen räknas upp. Det betyder att mer pengar ska betalas till Raoul Wallenbergskolan – som själv inte har dessa kostnader, utan snarare har orsakat dem, menar Andreas Bill… det är ett system som är felriggat men som man väljer att inte göra något åt.”
Centerpartisten Bill pekar också på motsägelsen mellan de krympande barnkullarna och att nya skolplatser ändå tillkommer. Han riktar skarp kritik mot riksdagens ledamöter, som han menar väl känner till problemen med friskolekoncernernas expansion men inte gör något åt det.
”Man är fullt medveten om att det föds färre barn och att vi tvingas lägga ned skolor. Ändå väljer man att inte dra i bromsen.”
På kommunens hemsida står det att kommunen nu ”ser över möjligheter att minska antalet förskolor och grundskolor i Lidköping”. Lidköping har flera små landsbygdsskolor. Tun har omkring 60 elever, Saleby 90, Otterstad 100 och Örslösa 120 – samtliga under kommunens nya riktvärde på minst 150 elever för en F–6-skola.
Någonstans går såklart smärtgränsen för Lidköpings politiker. Skolplatser på landsbygden kostar redan mer än kommunens genomsnittliga per elev. Raoul Wallenbergskolans expansion gör det inte lättare att fylla de glesa kommunala klassrummen.
Tibro
Konflikten känns igen från Tibro. Där ville Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna för några år sedan stoppa Raoul Wallenbergskolans etablering eftersom elevunderlaget inte bedömdes räcka till både kommunens skolor och ytterligare en grundskola (etableringen fick godkänt av Skolinspektionen men har ännu inte blivit av).
När Raoul Wallenbergskolorna sökte tillstånd att etablera sig hade kommunen beslutat att ersätta den befintliga landsbygdsskolan i Ransberg med en ny skola på samma plats. Kommunen varnade i sitt yttrande till Skolinspektionen för att även små elevförflyttningar kunde få stora konsekvenser:
”Det finns risk för att den enda landsbygdsskolan (Ransbergs skola) kan få ett otillräckligt elevunderlag både ur pedagogiskt, organisatoriskt och ekonomiskt perspektiv. Redan då enstaka elever väljer annan skola får det en tydlig påverkan på Ransbergs skola.”
Centerpartisten Jan Henningsson sammanfattade sitt motstånd mot Raoul Wallenbergskolans etablering i en intervju i Sveriges Television:
”Man har inte råd att bedriva ideologi. Vi har ett antal skattekronor vi ska förvalta till invånarnas bästa.”
Skolpengen jobbar emot kommunen
När elever lämnar kommunala skolor försvinner intäkter snabbt när kommunen får skolpeng för färre elever. Kostnaderna gör det inte. Om några elever lämnar en klass kan kommunen inte minska lärartjänsten i motsvarande grad. Lokaler, skolledning, elevhälsa och andra funktioner finns kvar. Ska kostnaderna minska på allvar återstår till slut större klasser, mindre personal eller nedlagda skolor.
I mindre kommuner blir detta särskilt känsligt. Små skolor har redan små elevunderlag. Försvinner ytterligare elever kan gränsen för när en skola går att behålla snabbt passeras.
Falköping, Lidköping och Tibro illustrerar därmed samma grundproblem. Kommunen har ansvar för att alla elever får en skolplats och måste planera lokaler, personal och ekonomi många år framåt. Ett privat skolbolag behöver inte ta ansvar för hur den övriga skolstrukturen fungerar.
Det finns en avgörande skillnad mellan en liten friskola som drivs av föräldrar eller en ideell förening för att rädda bygdens enda skola och en skolkoncern som etablerar sig eller expanderar i en kommun där elevantalet redan minskar.
Det första kan rädda en landsbygdsskola. Det andra kan bidra till att en landsbygdsskola måste stänga.
Det går dessutom att utforma regler och finansiering som särskilt gynnar små skolor på landsbygden utan att verksamheten för den skull måste drivas som aktiebolag. Vill politiken värna skolor i mindre samhällen kan stöd riktas till just sådana skolor, oavsett om de drivs kommunalt, av en stiftelse, en förening eller i någon annan icke vinstdrivande form. Landsbygdens behov är inget argument för att tillåta vinstdrivande skolbolag.
När vi i Tankesmedjan Balans granskar mindre kommuner i andra delar av landet framträder samma mönster. Vikande elevtal gör det allt svårare att upprätthålla den befintliga skolstrukturen, samtidigt som nya friskoleetableringar eller expansioner kan öka överkapaciteten ytterligare.
Göteborg
Minskande elevtal är definitivt inte ett problem som är unikt för små kommuner eller landsbygden. I Göteborg väntas till exempel antalet grundskoleelever minska med 6 500 fram till 2035 och kommunen har haft planer på att stänga fem skolor. Samtidigt har AcadeMedia visat intresse för att ta över en av skolorna som kommunen övervägt att avveckla.
Skolkommunalrådet Viktoria Tryggvadottir Rolka (S) varnar i en intervju i Dagens Samhälle för att en relativt ny kommunal skola bara 800 meter bort då skulle kunna stå halvtom. ”Det skulle få stora konsekvenser för oss”, säger hon och pekar också på att koncerner kan flytta pengar mellan sina skolor medan kommunen måste kompensera friskolorna om den skjuter till mer resurser till sina egna.
Det som gör situationen särskilt svår är att den demografiska förändringen kommer efter två decennier av kraftig expansion för de vinstdrivande skolkoncernerna. Kommunerna har ansvar för att det finns skolplatser för alla elever och för att planera en långsiktigt hållbar skolstruktur, men har begränsade möjligheter att styra hur många skolor som finns och hur många platser de erbjuder. När eleverna blir färre blir den motsättningen allt tydligare.
Ingen höger-vänsterfråga på lokal nivå
På nationell nivå fortsätter borgerliga partier att skydda aktiebolagsskolorna, även om Liberalerna numera är emot vinstdrivande skolor – men på lokal nivå är inte det här en fråga som lika tydligt följer traditionella höger-vänsterlinjer. Exemplen från Skaraborg visar till exempel på borgerliga kommunpolitiker som mycket tydligt säger att de hamnar i en omöjlig situation när de försöker ta ansvar för ekonomi, skolstruktur och möjligheten att behålla skolor nära elevernas hem.
För oss i Tankesmedjan Balans stärker erfarenheterna från Raoul Wallenbergskolornas önskade, och redan genomförda, etableringar i Skaraborg slutsatsen att vinstdrivande aktiebolag inte hör hemma i skolan. Skolpolitiken bör utgå från elevernas behov och samhällets möjlighet att planera en fungerande skolstruktur, inte från privata bolags vilja att etablera sig och expandera där de ser en möjlighet att tjäna pengar.
Detta gäller i synnerhet i mindre centralorter och på landsbygden.