Demokratin är på tillbakagång i världen. En yrkesgrupp som drabbas extra hårt när respekten för samhällets demokratiska institutioner minskar är journalister. Följer man flödet från amerikansk politik är det tydligt att det har blivit en politisk strategi att smutskasta journalister som försöker att rapportera, granska och analysera de stora förändringar som nu sker i USA.
Vi är inte där (än?) i Sverige, men det går att se tendenser till att journalister pressas att inte skriva om vissa ämnen även i vårt medielandskap. Och det finns starka ekonomiska krafter som är beredda att betala för sådan påtryckning.
Näringslivets Medieinstitut
Näringslivets Medieinstitut (NMI) drivs av företaget Svensk Mediegranskning AB som ägs av Mats Olin. Affärsmodell är enkel: de tar in pengar från näringslivet för att granska journalister som granskar näringslivet, ofta journalister som granskar energisektorn eller de stora skolkoncernerna. Institutet har bland annat kritiserat Svenska Dagbladets journalist Karin Thurfjäll och SVT:s Kristina Lagerström för att göra många och för kritiska artiklar och inslag om vinstdrivande friskolor.
Det ligger förstås nära till hands att misstänka att syftet med de här granskningar är att journalister ska känna tveksamhet inför att skriva kritiskt om skolkoncernerna och att det ska påverka innehållet i – och omfattningen av – medias rapportering av marknadsskolan. Och det finns tecken på att det här är en framgångsrik strategi.
NMI har i flera omgångar granskat Dagens Nyheters journalist Peter Letmarks skolrapportering. Tidigare har de riktad hård kritik mot Letmark och bland annat skrivit att ”bilden av ett journalistiskt fälttåg mot friskolorna är tydlig”. Den här formuleringen skapade då en debatt om NMI:s metoder där bland annat journalistförbundet och flera ledarsidor kritiserade Näringslivets Medieinstituts metoder. Men i en artikel publicerad den förste april i år berömmer nu NMI Peter Letmark för att inte längre ha fokus på friskolekritik.
NMI skriver att deras första granskning – publicerad i augusti 2024 – innehöll 110 artiklar publicerade under en period på nästan två år och att 47 av dessa innehöll någon typ av friskolekritik. Sedan dess visar NMI:s granskning av Letmark att han skrivit ytterligare 36 artiklar om den svenska skolan, däribland nio artiklar med bäring på friskolesystemet. Men enligt NMI har bara en enda av dessa haft en tydlig kritik mot friskolor, så nu får Letmark istället beröm av NMI.
Vad styr journalisters arbete?
Jag följer nyhetsflödet om skolan slaviskt, som en del av mitt eget jobb med att beskriva skolsystemet. Enligt min egen uppfattning är det inte bara Peter Letmarks skildringar av marknadsskolan som förändrats: det här är en generell trend i svensk media just nu.
Redaktioners och enskilda journalisters val av ämnesområden och ton i rapporteringen avgörs nog till stor del av många andra saker än i vilken utsträckning de riskerar att hängas ut av Näringslivet Medieinstitut. När det gäller debatten om marknadsskolan har skolkoncernernas motpart flyttats från att vara små aktörer som till exempel oss i tankesmedjan Balans till att vara ”regeringen”, ”Liberalerna” eller ”skolministern”. Då är det naturligt att fristående aktörer skildras ur ett annat perspektiv.
Förändringen i journalisters granskning av skolkoncernerna handlar därför troligen först och främst om ändrad medielogik, inte om att journalister inte vågar kritisera skolägare. Men samtidigt är journalister människor som du och jag, inte robotar som saknar känslor som påverkar vilka val de gör. Det kan därför inte uteslutas att NMI:s granskningar av journalistiken kan ha haft viss effekt.
”Ett starkt särintresse som är välorganiserat”
70 % av väljarna är emot oreglerade skolvinster. Lobbyforskaren Anna Tyllström menar att glappet mellan väljarnas åsikt i frågan om vinster i välfärden och den förda politiken beror på ”ett framgångsrikt arbete från lobbyister” och att det finns ”ett starkt särintresse som är välorganiserat”.
Vår bok De gränslösa – en bok om politikers skolaffärer handlar om hur det här särintresset organiserar sig, vilka personer som har framträdande roller i lobbynätverken och om hur det här påverkansarbetet finansieras. Vi menar att Näringslivets Medieinstitut är en del av det välorganiserade särintresse som lobbar för marknadsskolan och för fortsatt möjlighet till vinstdelning i skolaktiebolag.
Näringslivets Medieinstitut granskningar av journalister som granskar näringslivet finansieras bland annat av Hans och Barbara Bergströms stiftelse, som är delägare i skolkoncernen Internationella engelska skolan. Stiftelsen donerade 39 121 dollar till NMI 2023, om de även skickade pengar 2024 återstår att se.
Hans och Barbara Bergströms donationer är inte den enda kopplingen mellan Näringslivets Medieinstitut och skolägarna. Den andra styrelsemedlemmen i det bolag som driver NMI heter Göran Thorstensson. Thorstensson satt fram till årsskiftet även i styrelsen för skolkoncernen Watma Education som ägs av Anders Hultin – den moderata regeringstjänsteman som skrev själva friskolereformen.
Det är nu det börjar trassla ihop sig. NMI har nämligen granskat journalister som granskat Watma Educations skolor. Thorstensson satt alltså i styrelsen för medieinstitutet som granskade journalisterna som granskade den skolkoncern han också satt i styrelsen för.
Det finns också kopplingar mellan Thorstensson och statsminister. Göran Thorstensson är en av statsministerparet Ulf Kristerssons och Birgitta Eds närmaste vänner. Ed och Thorstensson har tidigare drivit lobbyfirmor ihop och de äger en herrgård tillsammans. Birgitta Ed sitter i sin tur i en annan friskolas styrelse.
NMI:s styrelseledamöter Mats Olin och Göran Thorstensson jobbar båda på lobbyfirman Nordic Public Affairs. Författaren till artikeln om journalisten Peter Letmark heter Nicholas Fawkner och han är också lobbyist, fast på firman Hallvarsson och Halvarsson.
Fawkner har tidigare jobbat på lobbyfirman Springtime, grundad av Göran Thorstensson, Birgitta Ed och Mats Olin. Efter det var han anställd som lobbyist på lobbyfirman Kreab. Kreab ägs av Peje Emilsson som även äger Kunskapsskolan, en koncern han grundade tillsammans med Watma Educations ägare Anders Hultin. Jag nämnde ovan att Hultin skrev friskolereformen. Peje Emilsson anses enligt många vara arkitekten bakom reformen. Emilsson sa till Dagens Nyheter att han skickar SMS till Ulf Kristersson när han varit duktig.
Dagens Industri avslöjade 2015 att Kreabs lobbyist Markus Uvell hade en framträdande roll när Sverigedemokraterna bytte åsikt i frågan om vinster i välfärden, från kraftigt negativa till kraftigt för. Markus Uvell är idag kollega med Olin och Thorstensson på Nordic Public Affairs och styrelseledamot i en annan lobbyfirma – Uvell Kommunikation – som också tagit emot donationer från Hans och Barbara Bergströms stiftelse.
Jaha, många namn – men vad är problemet?
Varken Näringslivets Medieinstitut eller andra skollobbyister gör något olagligt. Det här är inte korruption, i alla fall inte i traditionell mening. Men enligt mig är det ett demokratiskt problem när politiker vägrar att följa folkviljan i en så viktig fråga som hur vi ska använda skolans resurser och vilka som ska få driva förskolor och skolor.
Varför donerar Hans och Barbara Bergström pengar till Näringslivets Medieinstitut? Förmodligen för att de tror att det gynnar deras intressen och att NMI:s granskningar har någon slags effekt. Om det är så att NMI:s granskningar påverkar journalister i sin yrkesutövning är det förstås ett problem som sträcker sig långt utanför skolans område, då är de faktiskt ett hot mot den svenska demokratin.
Marcus Larsson – Tankesmedjan Balans