Vinstdrivande skolkoncerners expansion dränerar kommunala skolor på resurser, vilket drabbar elever och lärare. Detta beror på att skolors intäkter baseras på antalet elever, medan kostnaderna nästan är lika stora oavsett elevantal. Friskolor lockar främst till sig de mindre resurskrävande eleverna, vilket innebär att kommunernas skolor får en urholkad budget och ett allt tuffare elevunderlag. Om icke vinstdrivande skolhuvudmän tar efter de expanderande aktiebolagens metoder blir de också en del av problemet. Räddningsmissionen måste sluta leka vinstdrivande skolkoncern!
Under de kommande åren förväntas elevantalet i svensk förskola och grundskola minska. Såväl invandring som barnafödande är på rekordlåga nivåer och höjda räntor har lett till att många kommuners byggplaner stannat upp, en effekt som kan ha förstärkts av ändrade flyttmönster på grund av pandemin.
De hastiga svängningar i befolkningsprognoserna ställer till problem för kommunerna när de ska planera sin framtida förskole- och skolorganisation. Fram till för bara några år sedan väntades antalet barn och elever öka. Nu kommer förmodligen det motsatta att ske.
Men antalet barn och elever är bara en av variablerna i den ekvation som avgör behovet av kommunala förskole- och skolplatser. Den andra är andelen elever i fristående förskolor och skolor. Om det startas nya fristående förskolor och skolor, samtidigt som befolkningen i förskole- och skolålder minskar, kan det leda till mycket stora kostnader för kommunerna och till nedskärningar som drabbar barn, elever och lärare.
Skolpengen
Skolpengen består av tre delar: grundpengen – som är den absolut största delen av skolpengen – socioekonomiskt fördelade resurser och tilläggsbelopp för elever i mycket stort behov av stöd. Fristående skolors grundpeng ska enligt skollagen vara lika stor som kommunens genomsnittliga grundpeng per elev.
Med ökande andel elever i fristående skolor blir det allt viktigare för kommunerna att organisera sina förskolor och skolor så effektivt som möjligt. För det första: om kommunen har en organisation med många tomma platser kommer det att öka friskolornas grundpeng. För det andra: om ineffektiviteten ökar under budgetåret – på grund av ytterligare barn- och elevtapp – kommer kommunens förskolor och skolor att använda mer pengar än den budgeterade grundpengen. Då ska alla fristående aktörer som har elever skrivna i kommunen få samma ökning av sin grundpeng, oavsett om de har haft tomma platser eller inte.
Tomma stolar i de kommunal skolornas klassrum leder till att en större andel av den kommunala skolpengen måste gå till att betala fasta kostnader som lokaler och undervisande lärare. Det innebär att det inte finns lika mycket pengar kvar för att betala rörliga kostnader som till exempel speciallärare och elevassistenter. De svaga eleverna får betala för friskolornas expansion.
Elevtalsförändringar i Göteborgs stad
Antalet barn i grundskoleåldern boende i Göteborgs stad förväntas minska med flera tusen elever den kommande femårsperioden. Utöver det har Internationella Engelska Skolan precis öppnat en stor skola i Änggården och skolkoncernen Jensen väntas göra detsamma inom bara något år. Det innebär en dubbel påverkan på behovet av kommunala grundskolor.
Med färre Göteborgsbarn och nya friskolor måste nu Göteborgs stad börja stänga skolor för att inte bli sittandes med en kostsam överkapacitet. Överkapacitet innebär ju inte bara ökade kostnader per elev i den egna verksamheten, utan även att alla friskolor ska få högre skolpeng.
Göteborgs stads grundskoleförvaltning har redan börjat arbetet med att anpassa sina verksamheter till färre barn. Inför läsåret 2025/26 kommer ett trettiotal kommunala skolklasser avvecklats, en utveckling som förväntas förstärkas under läsåret 2026/2027. Men det är inte bara för kommunen att stänga skolor som inte behövs: elever har enligt skollagen rätt att gå i en skola nära hemmet och kommunen måste hela tiden vara beredd att ta emot elever som slutar på friskolor – för att de inte trivs eller för att en friskola gått i konkurs.
Communityskolan
Räddningsmissionen äger aktiebolaget RM Bildning AB som driver två skolor i Göteborg under varumärket Communityskolan, en i Gårdsten och en i Tynnered. Det här är populära skolor som uppvisar goda skolresultat. Men för en elev i kommunal skola som blir av med sin speciallärare spelar det ingen roll om orsaken är en nyöppnad utlandsägd skolkoncern av bristande kvalitet eller en icke vinstdrivande skola av god kvalitet – resultatet är fortfarande en uppsagd speciallärare. Detsamma gäller för en lärare som får ökad undervisningstid eller mindre hjälp av elevassistenter i klassrummet.
RM Bildning AB har lämnat in en ansökan till Skolinspektionen om att öppna ytterligare en skola i Göteborg. I sin ansökan berättar bolaget att de planerar att etablera fler skolor i Göteborgs utsatta områden och att de har som yttersta ambition att ”etablera grundskolor i de statsdelar som polisen definierar som särskilt utsatta (Tynnered, Bergsjön, Lövgärdet, Hjällbo, Hammarkullen, Gårdsten eller Biskopsgården)”.
Det senaste året har Communityskolan i Gårdssten varit föremål för het debatt, både i media och i grundskolenämnden. Den politiska majoriteten anser att lokalerna inte är bra nog för att bedriva undervisning i, men för någon månad sedan fick oppositionen igenom ett beslut om att rädda skolan. Det beslutet kan dock komma att ogiltigförklaras.
Det råder osäkerhet om huruvida det nu sökta tillståndet syftar till att ersätta den existerande skolan i Gårdsten, om den skolan tvingas att stänga, eller om RM Bildning AB vill starta en ny skola oavsett utgången i rättsprocessen. Ingenting i ansökan tyder på att de ansöker om att starta en skola som ersättning för den skola de redan driver. Oavsett vilket måste kommunen nu förhålla sig till att det kan bli ytterligare en friskoletablering i Göteborg och till att Räddningsmissionen planerar att starta många nya skolor.
Skolinspektionen prioriterar huvudmän på barnens bekostnad
Det är Skolinspektionen som tar beslut om en friskola ska få tillstånd att starta eller inte. Göteborgs stad har i sitt remissvar vädjat om att Skolinspektionen inte ska godkänna Räddningsmissionens bolags ansökan, eftersom elevunderlaget i just nordöstra Göteborg beräknas minska extra mycket och att en etablering kommer påverka de egna skolornas möjligheter att bedriva god undervisning.
Både min och Göteborgs stads bedömning är dock att Skolinspektionen kommer att strunta i kommunens varningar. Enligt de regler som politiker satt för Skolinspektionens beslut ska nämligen bara effekter som ligger längre fram i tiden än 5 – 10 år tas i beaktande. Visst, på så lång tid kan kommunerna hinna lägga ner alla sina skolor om de måste. Men fem år är halva ett barns grundskoletid. Det är förstås absurt att en huvudmans rätt att starta en skola som inte behövs anses viktigare än ett barns rätt till stöd under hälften av sin tid i grundskolan.
Reflektion
När Räddningsmissionen skulle starta sin första skola frågade de mig vad de kan göra för att vara en positiv kraft i skolan och för att inte skapa problem för de kommunala skolorna. Mitt svar var enkelt: starta inte mer än en skola. Lockas inte in i skolkoncernernas strategier för att expandera utan driv er enda skola så bra ni bara kan. Då kommer ni att bli en naturlig del av utbudet i Göteborg som kommunen kan ha med i sin beräkning av det långsiktiga behöver av skolplatser.
Några år senare är det uppenbart att Räddningsmissionen har valt en helt annan linje. Räddningsmissionen vill aktivt bidra till att slå isär skolsystemet så att vissa barn – statistiskt de relativt svagare – ska drabbas negativt av att andra barn, statistiskt de relativt starkare, ska få gå på deras skolor.
Men genom att agera på det här sättet utsätter de inte bara sig själva för relevant kritik och ifrågasättande, de rubbar även förtroendet för andra idéburna huvudmän.
I friskolereformen formulerades en idé om ett skolsystem där fristående skolor och förskolor kan utgöra ett pedagogiskt komplement till kommunernas verksamhet, inte en expansiv konkurrent som attraherar de mindre resurskrävande eleverna. Den idén blev det dock inte så mycket med och därför är de vinstdrivande aktörerna nu hårt kritiserade.
Det kommer inte att finnas behov av fler fristående förskolor och skolor i Göteborg – och knappast någon annanstans heller – inom överskådlig framtid. Om Räddningsmissionen fortsätter på den inslagna linjen utmanar de hela idén om en skola utan vinstintressen, men med inslag av privata huvudmän. Det vore högst olyckligt, vilket i synnerhet idéburna aktörer utan expansiv strävan torde inse.
Vi har valt att tillåta skattefinansierade fristående skolor för att de ska bidra med något positivt till samhället, inte för att de ska försvåra för kommunerna. Själv tror jag att ideellt drivna friskolor kan ha en sådan funktion – med ett annat resursfördelningssystem. Men elevers och lärares möjligheter att göra ett bra arbete måste alltid gå före den enskilda huvudmannens rättigheter, oavsett om den är vinstdrivande eller inte.
Jag har förstås förståelse för argumentet att kompetenta fristående huvudmän kan skapa kvalitet som överstiger den i de kommunala skolorna. Och jag påstår inte att lärare och andra medarbetare på till exempel Communityskolan har ont uppsåt. Jag har själv jobbat hela mitt lärarliv på ideellt drivna fristående skolor.
Men när man värderar ett skolsystem så tycker jag att man bör göra det efter systemets generella påverkan på alla lärares och elevers möjligheter att göra ett bra arbete. Överkapacitet – och en ständigt ökande andel elever i fristående skolor – gynnar på sikt ingen annan än de vinstdrivande skolkoncernernas ägare. Kommunernas läge är extremt utsatt. Alla tillgängliga resurser behövs för att öka lärartätheten och lärarbehörigheten. I det läget måste de fristående huvudmännens tillväxtanspråk stå tillbaka.
/ Marcus Larsson