Tisdagen den 16 december ska grundskolenämnden i Göteborg klubba budgeten för 2026. Det är inga trevliga julkappar politikerna vill skicka till medarbetarna. Tvärtom. Vi har redan fått mejl från lärare som varit på dragningar om nästa års budgetförutsättningar och som undrar hur de ska orka med ännu en omgång nedskärningar, omorganisationer och “effektiviseringar”.
I nämndhandlingarna talas det om prioriteringar, omställning och ansvarstagande. I klassrummen betyder det större grupper, färre kollegor och en ännu mer ansträngd arbetsmiljö.
I budgeten för 2026 skriver grundskolenämnden att elevpengen i den kommunala grundskolan bara räknas upp med i genomsnitt 1,1 procent. Samtidigt konstaterar förvaltningen själv att skolverksamheterna skulle behöva drygt tre procent i uppräkning bara för att klara löner och andra kostnadsökningar och därmed ha oförändrade ekonomiska förutsättningar jämfört med 2025.
Skillnaden däremellan är ett rent sparkrav. För att få 2026 års budget i balans krävs enligt handlingen ”effektiviseringar och besparingar” på sammanlagt 180 miljoner kronor i nämndens verksamhet. Det beskrivs som att verksamheterna måste “anpassa sin organisation”, men i klartext handlar det om färre anställda och mer att göra för dem som är kvar.
”En viktig utgångspunkt har varit att i möjligaste mån säkra skolornas lokala förmåga att utveckla undervisningen” skriver förvaltningsdirektören i sitt utlåtande om budgeten. Det låter förstås fint. Men i praktiken betyder det här att man skär i resurserna och samtidigt lägger ett ännu tyngre utvecklingsansvar på samma lärare som redan går på knäna.
När elevpengen inte ens räknas upp i nivå med kostnaderna, när tjänster försvinner och grupperna blir större, då blir ”förmågan att utveckla undervisningen” inte något som säkras, utan något som offras. Det är hånfullt av politiker att prata om att lärare måste utveckla sig när de själva struntar i att ta ansvar för skolornas förutsättningar.
För anpassad grundskola är det ännu tuffare. Där görs ingen indexuppräkning alls av elevpengen 2026, samtidigt som de här skolorna förstås också möter samma löne- och prisökningar som övriga verksamheten – i praktiken en tydlig nedskärning.
I riskanalysen varnar förvaltningen själv för vad det här kan leda till. Om skolor och förvaltning inte hinner ställa om i takt med minskat elevunderlag och ökade kostnader kan det krävas “kraftiga åtgärder” med stor påverkan på kvaliteten i verksamheten, arbetsmiljön och tryggheten för elever och personal. Samtidigt pekar man på att resursfördelningsmodellens ambition att väga upp socioekonomiska skillnader riskerar att urholkas när en växande del av pengarna binds upp i tomma skolplatser istället för att följa elever med störst behov.
Göteborg har byggt upp en skolorganisation för betydligt fler elever än man faktiskt har. Redan idag finns drygt 10 000 tomma platser, och prognosen visar att ytterligare omkring 6 500 elever försvinner fram till 2035 – motsvarande ett tjugotal skolor. Överkapaciteten beror på att det finns färre elever totalt men också till stor del på att en allt större andel av dem går i fristående grundskolor.
Elevantal som går ner samtidigt som hyran går upp är en farlig kombination. Handlingarna visar att skolornas hyreskostnader beräknas öka med ungefär 8 procent 2026. Någon motsvarande förstärkning av skolpengen syns inte, vilket innebär att de högre hyrorna i praktiken måste betalas genom minskade resurser till verksamheten.
Frågan är om det verkligen är rimligt att medarbetarna gång på gång ska betala priset för resursbristen med högre arbetsbelastning, i ett läge där lärare redan är en av de yrkesgrupper som har högst sjukskrivningstal. Vi menar att svaret är nej. Antingen får politikerna skjuta till mer resurser, eller så får de vara ärliga mot väljarna och säga att kvaliteten i skolan kommer att försämras och att vissa saker helt enkelt inte längre kommer att kunna utföras.
Det som sker i Göteborg är inte ett undantag, snarare en regel runt om i landet. Men nu får det vara nog. Politiker kan inte längre tillåtas att komma undan med bluffen att lärare ska “effektivisera” sitt arbete för att klara nedskärningar i budget. Kanske fanns det ett sådant utrymme för 25 år sedan – men det gör det inte längre.
Källor:
Förslaget till grundskolenämndens budget för 2026