Runt om i landets görs nedskärningar på skolan i en omfattning vi inte sett sedan nittiotalskrisen. Balans har under många år visat på årliga åtstramningar av välfärdens budgetar som beror på att politiker lägger krav på effektivisering när de fördelar nya resurser till vård, skola och omsorg. Det som nu skapar stora hål i utbildningsnämndernas budgetar är en kombination av effektiviseringskrav och variabler som delvis ligger utanför kommunpolitikers makt att påverka, till exempel ökad andel elever i fristående skolor. I det här inlägget beger vi oss till Nyköping för att visa ett typexempel på hur bakbundna kommunpolitiker blivit av skolkoncernernas expansion.
Södermanlands nyheter skriver att det saknas 79 miljoner för att barn- och ungdomsnämnden i Nyköping ska nå en budget i balans 2024. Nämndens ordförande Torbjörn Kock (S) säger att underskottet delvis beror på ett minskat elevunderlag, eftersom fler elever valt friskolor, medan kommunalrådet Ahmad Eid (M) säger att han inte vill bidra till någon debatt om kommunens skolor har svårt att konkurrera med friskolorna.
Det största besparingskravet finns inom Nyköping högstadium som måste minska kostnaderna med 28,9 miljoner kronor under året, ungefär 35 personer omräknat i antal anställda.
Nyköpingsmodellen
2010 tog politikerna i Nyköping ett blocköverkridande beslut om att införa ”Nyköpingsmodellen”, med syfte att förbättra samhället med skolan som bas. Som resultat av den nya strategin slogs 2014 kommunens högstadieskolor ihop till en stor skola.
Målsättningen var enligt kommunens hemsida att ”bryta segregationen, där människor med olika bakgrund och levnadsvillkor lever isolerade från varandra”. Politikerna i Nyköping såg ”skolan som den viktigaste platsen att skapa förutsättningar för demokrati och möten utifrån människors olika bakgrund” och bedömde att en stor skola, där alla elever går, skulle kunna skapa sådana förutsättningar.
Nyköpings politikers enighet i strävan efter att minska segregationen fick stor uppmärksamhet. Tankesmedjan Katalys tilldelade till exempel Nyköpings kommun Katalys Jämlikhetspriset år 2016 med motiveringen att de med Nyköpingsmodellen visat att det ”går att bryta en utveckling mot växande klyftor och segregation.”
Hur har det gått
Oavsett vad du som läsare av det här inlägget har för åsikt om stora skolor (finns både för- och nackdelar) så hade Nyköpingsmodellen, med dess strävan efter att minska segregationen, ett bredd stöd bland politikerna i kommunen. Den fria etableringsrätten och lagstiftningen om resurser till fristående skolor gör dock att goda intentioner från politiker inte är tillräckligt för att skapa förändring. De stora skolkoncernernas ägare kommer alltid att vilja expandera sina verksamheter. Till sin hjälp har de föräldrars vilja att styra sina barn bort från skolor där elevunderlaget inte är det önskvärda. Mot detta hjälper inga blocköverskridande överenskommelser.
Andel elever i fristående skolor
Tabellen nedan kommer från kommunernas egna statistikdatabas Kolada. 2014 – innan sammanslagningen av de kommunala högstadieskolorna – gick 17,2 % av Nyköpings grundskoleelever i fristående skolor, eller andra kommuners skolor. 2022 hade andelen ökat till 30,0 %.
Den här utvecklingen har satt hård press på den kommunala skolans ekonomi i Nyköping. När en elev lämnar en kommunal skola och börjar i en nystartad friskola försvinner 100 % av den kommunala skolans skolpeng för den eleven, men bara 10 % av kostnaden. De stora kostnaderna i skolan (lön och hyra) är fasta kostnader som det är svårt att sänka på kort sikt. Det är därför svårt för kommunens skolor att anpassa sig till ständigt lägre elevunderlag.
Samtidigt säger skollagen att de fristående skolorna har rätt till samma grundpeng för sina elever som de kommunala skolorna ger till sina elever. Så om kommunen går back till följd av lägre andel elever i kommunala skolor så måste man betala ett straff (ökad skolpeng) till friskolorna. Den årligen ökande andelen Nyköpingselever i fristående skolor har därför bidragit till att skapa en omöjlig situation för kommunens skolor.
Utbildningsministerns stabschef Andreas Arvidsson (L) beskriver det olyckliga sambandet mellan friskoleetableringar och kommunala nedskärningar i det senaste numret av Liberalernas tidning NU:
Det finns en effekt som kommunen råkar ut för, som drabbar de elever som går i kommunala skolor där många lämnar för exempelvis en ny friskola. När elever lämnar den kommunala skolan ökar kostnaden per elev bland de som är kvar då allt från lokaler till anställda inte försvinner bara för att några elever försvinner. Det får den absurda konsekvensen att friskolorna, både den nyetablerade och andra friskolor i kommunen, ska få mer pengar per elev eftersom friskolorna ska ha samma peng som den kommunala skolan per elev, fast de inte alls står med ökade kostnader.
Ökad skolsegregation
Kommunpolitikerna i Nyköping genomförde förändringen av de kommunala högstadieskolornas organisation för att minska segregationen. Föräldrars utbildningsnivå är en variabel som avgör hur mycket resurser en skola behöver och därmed ett bra nyckeltal för att beskriva skolsegregation. Tabellerna nedan kommer från Skolverkets offentliga statistik och visar vilken utbildningsnivå (3,0 är högsta möjliga utbildningsnivå och 1,0 är lägsta möjliga utbildningsnivå) elevernas föräldrar hade i Nyköpings högstadieskolor år 2014 och år 2022.
2013-14 hade Nyköping fyra kommunala högstadieskolor där den genomsnittliga utbildningsnivån hos föräldrarna låg mellan 1,8 och 2,3. 2022-23 hade Nyköping alltså bara en kommunal högstadieskola med en genomsnittlig utbildningsnivå på 2,1. Inom den kommunala skolan hade självklart segregationen minskat efter sammanslagningen, men det intressanta är att se hur antalet friskolor utvecklats sedan sammanslagningen och vilka elever det är som har valt att söka sig till dessa.
Tre nya friskolor har startat sedan 2014 och den genomsnittliga utbildningsnivån hos föräldrar på den kommunala skolan är numera lägst av alla högstadieskolor i Nyköping. Skillnaden mellan den skola som hade lägst och högst utbildningsnivå hos föräldrar 2014 var 0,5. 2022-2023 skiljde det fortfarande 0,5 mellan skolan med lägst och högst utbildningsnivå bland föräldrar, men det är numera den kommunala skolan som har lägst utbildningsnivå. Samtliga friskolor har högre.
Segregationen i Nyköpings skolor har således inte minskat genom ”Nyköpingsmodellen”, den har bara ändrat karaktär. Från att ha haft sin förklaring i att olika skolor funnits i olika delar av kommunen till att segregationen återfinns mellan den kommunala skolan och de fristående skolorna (flera av dem nyöppnade). Samtidigt som friskolorna tagit över en allt större del av de mindre resurskrävande eleverna har den kommunala skolans lärare fått kämpa med allt svårare ekonomiska förutsättningar.
Nuläge
Den ekonomiska effekten för kommunala skolor har tidigare delvis dämpats av att det totala antalet barn har ökat i kommunen. När elever lämnat kommunens skolor för att gå på en nystartad friskola har kommunen kunnat fylla en del av sina tomma stolar i klassrummen med nyinflyttade elever. Den höga räntan har dock gjort att nybyggnationer stannat upp i hela landet vilket tillsammans med låg invandring och låga födseltal gjort att antalet barn och elever nu minskar i nästan varenda kommun.
Det här gör situationen extra tuff ute i kommunerna. De fristående skolorna står sällan på kö för att ta sitt ansvar för minskat antal elever boende i kommunen, utan det blir de kommunala skolorna som måste säga upp lärare och resurspersonal när det totala antalet elever minskar.
Men precis som att det är svårt för kommunerna att anpassa sin organisation när elever flyttar till friskolor är det svårt att anpassa organisationen när antalet nya elever minskar. Det gäller i synnerhet om man som Nyköping bara har en kommunal högstadieskola och inte kan lägga ner mindre skolor för att anpassa organisationen till lägre elevtal.
Om kommunen inte lyckas skära ner så mycket som behövs kommer man att tvingas betala högre skolpeng till de fristående skolorna, något som skapar incitament för fler skolägare att etablera sig i kommunen. Med ännu fler elever i fristående skolor kommer kommunens uppgift att försvåras ytterligare.
Vad behöver göras?
Etableringsfriheten och resursfördelningsssystemet enligt modellen ”en elev, en peng” har skapat en omöjlig situation att lösa för många kommuner. I Nyköping försökte man att vara proaktiv och anpassa den kommunala skolan för att undvika segregation. Då skapade man istället ett gyllene tillfälle för skolägare att expandera och att ta över de mindre resurskrävande eleverna.
Det svenska skolsystemet behöver reformeras. Fallet Nyköping visar på ett akut behov av att snarast genomföra två förändringar:
– Etableringsfriheten måste bort så att kommunernas möjlighet att organisera sin skola på ett bra sätt förbättras.
– Skolpengen behöver differentieras så att kommunerna får betalt för sitt större ansvar och i alla fall delvis kompenseras för tapp av elever.
Det här kommer inte att lösa alla svårigheter och det finns problem med att dra alla friskolor över en kam. En lägre skolpeng skulle till exempel påverka möjligheten för friskolor med lägre söktryck att driva verksamhet. Det här är skolor som inte i samma utsträckning driver på segregationen och som inte har som affärsidé att hela tiden växa. Kortsiktigt ser vi det dock som nödvändigt att använda etableringsstopp och generella förändringar av resursfördelningssystemet för att reglera skolmarknaden.
På sikt behöver det svenska skolsystemet mer omfattande förändringar, som kommer att ta längre tid att genomföra. Vi tror till exempel att aktiebolagen måste bort från utbildningssektorn och att skolan i betydligt högre utsträckning måste regleras, till exempel vad gäller lärares undervisningstid.
– – – – – – – – – – – – – – –
Vill du bli tipsad om när en ny granskning publicerats här på Balans hemsida? Prenumerera på våra inlägg genom att fylla i din mailadress längst ner till höger på den här sidan.