Onsdagen den sjuttonde december – imorgon, när det här inlägget skrivs – ska Varbergs för- och grundskolenämnd klubba nästa års budget.
Carina Uvenfeldt och Christin Lund jobbar som chefer på för- och grundskoleförvaltningen i Varberg. I en replik i tidningen Hallands Nyheter skriver de att det i för- och grundskolenämndens förslag till budget inte finns något generellt sparkrav. De skriver även att Varberg under de senaste åren kunnat behålla ekonomin närmast barnen och eleverna oförändrad.
Efter att ha granskat budgetförslaget och nyckeltal för de senaste årens ekonomi i förskolan och grundskolan i Varberg tvingas vi konstatera att Uvenfeldts och Lunds påståenden inte stämmer.
Vi har i många år visat att det finns ett mönster i hur kommunpolitiker gör sina utbildningsbudgetar. Förskolor och skolor får sällan full kompensation för kostnadsökningarna. Ramen kan visserligen öka på papperet, men en del av uppräkningen hyvlas bort och döps om till ”effektiviseringskrav” eller andra ord som döljer att det i praktiken handlar om en nedskärning. Ofta används dessutom delar av den här nedskärningen till att finansiera politiska ”satsningar”.
I budgetförslaget för Varbergs för- och grundskolenämnd 2026 finns det några centrala delar som är viktiga att ha med sig. Å ena sidan lyfts en politisk prioritering där nämnden tillförs 10 miljoner kronor inför 2026. Men samtidigt tilldelas förskole- och grundskolenämnden ett “omställningskrav” på en procent, beräknat på budgetramen för 2025, vilket motsvarar 16,2 miljoner kronor mindre till verksamheterna.
För verksamheten närmast barnen och eleverna betyder det mindre utrymme att anställa lärare och annan personal. “Omställningen” äter upp mer än vad satsningen tillför. Netto handlar det om 6,2 miljoner kronor mindre i utrymme.
Kolada.se är en öppen statistikdatabas med kommuners och regioners nyckeltal. När vi tittar på mått som beskriver verksamheten närmast Varbergsbarnen ser vi att flera kurvor pekar åt fel håll. Barngrupperna i den kommunala förskolan har blivit större, antalet elever per lärare i kommunal grundskola åk 1–9 har ökat, antalet inskrivna barn per årsarbetare på fritidshemmet har ökat.
Dessutom visar nyckeltalet nettokostnadsavvikelse att Varberg har rört sig från plus till minus i grundskolan. Det betyder, enkelt uttryckt, att kommunen tidigare låg lite över den kostnadsnivå som kan förväntas med hänsyn till kommunens förutsättningar och behov – men att man nu ligger under. Grundskolan i Varberg bedrivs med mindre resurser än vad som är “förväntat” givet elevunderlag och struktur, vilket i praktiken ofta innebär ett hårdare ekonomiskt tryck på verksamheten.
Sammantaget ger nyckeltalen betydligt starkare stöd för vår bild av åtstramning än för förvaltningschefernas påstående att ekonomin närmast barnen och eleverna hållits oförändrad.
Imorgon ska Varbergs för- och grundskolenämnd fatta beslut om budgeten. Då är det viktigt att lärare, föräldrar, elever och även chefer känner till vad budgeten faktiskt innehåller i form av förutsättningar för att göra ett bra arbete.
Den ekonomiska verkligheten i kommunerna är tuff, men ingen tjänar på att väljarna får bilden av att politiker “satsar” på förskola och skola när det i praktiken handlar om åtstramningar. Särskilt inte när lärare hör till de yrkesgrupper som ofta blir sjuka av sitt arbete, när vi vet att elever är stressade och när likvärdigheten i skolsystemet har minskat.