Hur kunde det gå så snett?

Det är en fråga man ofta ställer sig när man får höra om konstiga saker som händer i välfärden. Senast debaklet i Uppsala där kommunen bestämt sig för att göra mer undervisning till lönekriterium, trots att lärarna redan går på knäna (vi har redan skrivit en hel del om detta, läs gärna det senaste inlägget om Uppsala).

Konstiga saker i skolan sker inte av en slump. Alla förändringar beror på något. Nästan alltid kan man gå tillbaka i tiden och se att just där och då grundlades den där konstiga grejen som hände senare. Och när man gör det blir det plötsligt inte så konstigt längre, utan en fullt logisk utveckling. Vore det inte skönt ifall man kunde förutse konstiga saker och agera mot dem innan de sker? Jo. Det är lite därför vi skriver våra inlägg om skolans styrning. För att skapa ökad förståelse för hur viktig styrningen är och för att läsare ska kunna lära sig att se konstiga saker vara på väg, innan de är ett faktum.

Idag ska vi titta in i framtiden. Vad för konstigt kommer att hända i skolan om fem, tio år som vi faktiskt redan nu hade kunnat undvika? Till vår hjälp har vi Sveriges Kommuner och Landsting (SKL); arbetsgivarpart för skolans största huvudmän, kommunerna. SKL ger varje år ut “Ekonomirapporten” om hur de tror att kommunernas ekonomi kommer att utvecklats på ca fem års sikt. Rapporten hittar ni här.

SKL spår en dyster framtid med ökade kostnader för välfärd och vikande skatteintäkter. 59 miljarder back 2021 om inte något görs. Så något måste göras. Man skulle kunna öka skatten, konstaterar SKL, men vi vet att väljare inte är så förtjusta i att betala mer i skatt. Kommunalskatten skulle behöva höjas med en krona och femtiosju öre och landstingsskatten med sjuttionio öre. En sammanlagd ökning med 2,36 kronor vilket innebär en total skattehöjning på 7,3 %. Vi tippar att väljarna inte kommer att bli så imponerade.

Så hur kan man göra istället? Jo man kan minska kostnaderna. Vi som är gamla i gemet vet att kostnader inte minskas genom att man minskar på ambitionen. Istället  effektiviserar man. Effektivisering sker genom att politiker bestämmer sig för att verksamheten måste bli billigare. Budget minskas utan att kraven på verksamheten minskas och  sedan lämnas till medarbetarna att fixa effektiviseringen. Det brukar sluta med att de som jobbar i vård, skola och omsorg springer in i väggen i ännu större skaror, sällan med någon egentlig effektivisering. Politiker fortsätter dock ändå med de här effektiviseringarna.

Hur ser då SKL på möjligheten för kommuner och landsting att minska kostnaderna så att skatteökning kan undvikas? Här kommer några klipp ur rapporten.

Inledningsvis konstateras att någon ambitionsminskning inte kommer att bli aktuell. Folk är vana med att allt alltid blir bättre. Antingen är det staten som bestämmer att allt ska bli bättre eller så bestämmer kommunerna själva att allt ska bli bättre. Val ska vinnas. Vallöften ska försöka att hållas. Ja ni vet hur det brukar låta.

Vidare förklaras att effektiviseringar inte är någon ny uppfinning (nej, vi vet) utan att kommunen alltid pysslat med sådant (extra mycket sedan 1990 kan vi upplysa om) och att utvecklingen med effektiviseringskrav och ambitionsökningar lär fortsätta. Här kommer dock ett konkret tips för alla som jobbar i skolan. Flippa undervisningen (eleverna tittar tex på youtubeklipp hemma) eller låt eleverna sitta hemma och jobba, så kan kommunen spara in löne- och lokalkostnader.

SKL tror att internet kommer att lösa det mesta. Kolla in de sista raderna. SKL hinner med att nämna digitalisering två gånger på den här lilla ytan text. Heja digitaliseringen. Sådana möjligheter…

Efter det ägnas en stor del av rapporten åt att beskriva vad staten borde göra, eller snarare inte göra. Man vill ha mycket mer pengar från staten men pengarna ska skickas i en speciell förpackning. De ska inte vara riktade till ett speciellt syfte och villkorade med jobbiga krav på vad kommuner och landsting själv måste göra utan generella, vilket betyder att de kan användas till precis vad som helst. Allra minst vill SKL att staten skickar pengar som måste användas till att anställa folk. Det är inte nytänkande att fastna i sådant gammalt sätt att arbeta. Här behövs nya arbetsmetoder. Inte traditionella sådana.

Här är det omöjligt att inte göra kopplingen till vad som sker i Uppsala. Där försöker kommunen genom lönesättning få lärare att ha fler lektioner (minska personaltäthet) och arbeta enligt nya arbetsmetoder (lektion.se). De riktade statsbidragen är dåliga eftersom de stör pågående effektiviseringsprocesser, till exempel genom bemanningskrav.

Även inom vård och omsorg ser man möjligheter att minska ner på lönekostnaden. Ökad personaltäthet är inte alltid svaret på alla problem. I synnerhet inte om man måste effektivisera. Då är det mycket bättre att de anställda jobbar smartare så att effektivisering uppstår. 

Arbetsmiljö då? Jo. SKL vill passa på att skryta över sitt målinriktade arbete för att minska glappet mellan medarbetares krav och resurser. Avsiktsförklaringens 23 åtgärder ska ge låg och stabil sjukfrånvaro. Det SKL glömmer att berätta om är att ingen av de 23 punkterna kostar pengar och således inte leder till fler anställda i välfärden. Och tur är ju det med tanke på att sådant hade stört pågående effektiviseringsprocesser (Läs gärna vårt senaste inlägg om avsiktsförklaringen).

Avslutningsvis. Vad som är centralt i SKL:s resonemang blir tydligt när man använder webläsarens sökfunktion. Att vara effektiv är viktigast. Det ska ske genom digitalisering. Ordet arbetsmiljö nämns vid ett tillfälle. Arbetsbelastning inte alls.

Samanfattning

Om vi menar allvar med att vilja minska den arbetsrelaterade ohälsan i välfärden är det dags att agera nu. Om fem år kommer Sveriges kommuner och landsting annars ha anpassat sig till en mindre kostym. Det kommer att ha skett genom “reformer” som den i Uppsala där det betalar sig att jobba mer. Man kommer att kalla det effektiviseringar, men det kommer mest att handla om att vi då springer ännu snabbare i korridorerna vilket garanterat kommer ha skapat ännu högre arbetsrelaterad psykisk ohälsa.

Utöver arbetsmiljöaspekten behöver man såklart fundera över hur den utveckling SKL eftersträvar påverkar undervisningskvalitén. Kommer elever lära sig mer genom digitalisering och mindre vuxennärvaro eller kommer undervisningen bara bli billigare men sämre? Det här är inte vårt expertområde, men vi befarar att det senare är mest troligt.

“Hur kunde det här konstiga ske?”, kommer folk att säga. Någon kanske kommer att minnas att “var det inte någon som skrev något om detta för några år sedan?” Om vi finns kvar kommer vi kanske säga “jo, det var vi, varför lyssnade ni inte?”

Eller så gör vi något redan nu!

 

Blir inte du nyfiken på hur partierna ställer sig till detta på riksnivå? Vi har kollat lite på det:

Två välfärdslöften och en prognos

_ _ _ _ _ _ _ _
Vi som driver den här sidan, Åsa och Marcus, tror att vi fyller en viktig funktion för välfärden. Att vi tar tag i frågor som av olika skäl är för jobbiga för facken att hantera. Vi gör detta på vår fritid trots att vi är lite utbrända och vi gör det för att vi är övertygade om att vi behövs. Vill ni bidra med några kronor finns information om hur man gör nedan

SKL har tittat i spåkulan – det ser inget vidare ut
Taggar: