De senaste åren har allt fler förstått hur skadlig marknadsskolan är för elever, lärare och hela samhället. Bra tycker vi i Balans, vi tror till och med att vi har en liten del i den utvecklingen. Det har dock varit betydligt svårare att få folk intresserade av marknadsförskolan. Vi har försökt men vi har nog till största delen misslyckats. Nu har Skolverket släppt en rapport om de vinstdrivande förskolekoncernernas expansion, som kanske kan leda till en välbehövlig debatt om hur vi se på våra yngsta medborgares rättigheter.
Något om hur skolmarknaden fungerar
Francisco García Paramés är styrelseordförande för det spanska investmentbolaget Cobas Asset Management. Cobas Asset Management affärsidé att investera andra människors pengar. De förvaltar ett antal investeringsfonder som tar in kapital från rika människor med löftet att göra allt de kan för att få det kapitalet att växa, genom att köpa aktier i framgångsrika företag. Det inget konstigt med den här affärsidén. Marknadsekonomi behöver aktörer som är beredda att ta en risk genom att göra investeringar som kanske bär frukt över tid. Marknadsekonomin har i många avseenden tjänat mänskligheten väl.
När Francisco García Paramés och hans medarbetare letat efter investeringsobjekt som kan generera god avkastning till fonderna har de fastnat för en marknad och ett land som sticker ut: den svenska utbildningsmarknaden. Cobas Asset Management´s fonder äger nästan tio procent av det svenska utbildningsbolaget Academedia, ett innehav värderat till knappt 800 miljoner kronor.
Man kan se på det här ägandet på olika sätt. Ett positivt sätt att se på saken är att det är bra för Sverige att en utländsk aktör investerat så mycket pengar i vår förskola och skola. Problemet med det synsättet är att de här pengarna inte hamnat i den svenska förskolan och skolan, och att de aldrig kommer att göra det. När aktier köps och säljs byter bara aktier och pengar ägare.
Ekonomiskt kunniga kan här komma med invändningen att Academedia vid något tillfälle måste ha genomfört en börsintroduktion – samt eventuellt en eller flera nyemissioner – som inneburit att Academedia kunnat investera i sina förskolor och skolor. Men så funkar inte den svenska utbildningssektorns finansiering. Det behövs väldigt lite pengar för att starta en förskola eller skola, skolpengen finansierar det mesta. Så det kapital Academedia tagit in från investerare har istället kunnat användas för att köpa andra förskole- och skolbolag. Genom att göra så har Academedia kunnat växa till en årlig omsättning på ungefär 17,5 miljarder kronor.
När en Academediaaktie säljs flyttas pengar från köparen till säljaren och när Academedia köper en förskola eller skola flyttas pengar från Academedia till den tidigare ägaren. Vid mycket få tillfälle hamnar investerares pengar hos dem som det svenska förskole- och skolsystemet är till för: barnen och eleverna.
Om man istället ser på Cobas Asset Management´s köp av aktier i Academedia från Francisco García Paramés perspektiv: vad kan det finnas för skäl att han lägger en del av investerarnas pengar på det här svenska utbildningsbolaget?
Friförskolor och friskolor får samma grundpeng (slarvigt kallat skol-/barnpeng) som de kommunala förskolorna och skolorna, men de fristående huvudmännen har ett mindre omfattande uppdrag än kommunen. Kommunen måste se till att det alltid finns möjlighet för barn och elever att gå i en kommunal förskola eller skola. De fristående huvudmännen kan välja hur många barn och elever de som mest tar emot, och de kan välja att stänga sina förskolor och skolor om barnen och eleverna inte räcker till.
Det finns mycket få regleringar av hur förskolor och skolor organiserar sin verksamhet. När det gäller förskolan finns det till exempel ingen regel för hur hög andel av personalen som ska vara utbildade förskollärare. Det finns inte heller någon reglering för hur mycket planeringstid förskollärare ska ha. Det finns inga regler för hur stor – eller liten – lekyta barnen ska ha. Och så vidare. Det mesta för helt oreglerat.
De senaste fem åren har vi på Balans gjort granskning efter granskning som visar att de aktiebolagsdrivna skolorna och förskolorna får betalt enligt kommunens genomsnittliga kostnader men att de sedan inte erbjuder lika goda arbetsvillkor som i kommunens förskolor och skolor. Mellanskillnaden mellan kommunens ambitionsnivå och aktiebolagens ambitionsnivå skapar nästan garanterat vinst för de aktiebolagsdrivna koncernerna, vinst som kan omvandlas till aktieutdelning.
Det är förstås för att kunna ta del av aktieutdelningen – och för att sälja aktierna för mer än vad de köptes för – som Cobas Asset Management köpt tio procent av aktierna i Academedia. Det finns inget annat skäl.
Det senaste verksamhetsåret delade Academedia ut 4,70 kronor per aktie till ägarna (vanlig utdelning plus inlösen), enligt affärstidningen Privata Affärer. Cobas Asset Management äger lite knappt 10 miljoner aktier i Academedia vilket innebar nästan 50 miljoner i utdelning. När fonden gjorde sin investering 2022 betalade de ungefär 50 kronor per aktie. Idag är aktien värd ca 80 kronor. Värdet på Cobas Asset Management´s aktiepost har således ökat med ca 300 miljoner kronor.
Skolverkets rapport ”Enskilda huvudmän i förskolan”
Skolverket har idag (20/3) publicerat en rapport om de enskilda huvudmännen i förskolan, som finns att ladda ner via den här länken.
Koncernerna stärker sin marknadsandel
Myndigheten konstaterar i sin rapport att andelen barn i fristående förskolor ökat från 19 till 22 procent mellan 2014 och 2023. Precis som i grund- och gymnasieskolan går allt färre barn i icke-vinstdrivande förskolor och allt fler barn i aktiebolagsdrivna förskolor. Mellan 2014 och 2023 ökade de aktiebolagsdrivna friskolornas andel av den fristående förskolemarknaden från 51 till 60 %.
Academedia är den största aktören på den fristående förskolemarknaden med 11 021 barn i sina verksamheter. Därefter följer Atvexa med 6 937 barn, Norlandia med 5 247 barn och Dibber med 4 082 barn. Ungefär en tredjedel av alla barn som går på fristående förskolor går i någon av de åtta största friskolekoncernerna. Skolverket bedömning är att ”mycket pekar på att koncernerna kommer fortsätta att öka sina andelar, både genom uppköp av redan befintlig verksamhet och genom nyetableringar”.
Kostnadsjämförelse mellan olika huvudmän
Löner är den största kostandsposten i förskolan och de i särklass vanligaste yrkeskategorierna är barnskötare och föreskollärare. Det skiljer mycket i lön mellan barnskötare, som bara kräver gymnasiekompetens, och förskollärare – som kräver universitetsutbildning. Barnskötare har en medianlön på 27 200 kronor i månaden medan medianlönen för förskollärare är 36 500 kronor i månaden.
Sett till total årskostnad för arbetsgivaren är det nästan 160 000 kronor dyrare att anställa en förskollärare, än att anställa en barnskötare. Fristående förskolor får en elevpeng baserad på kommunens andel förskollärare. För att ett aktiebolag ska kunna göra vinst på att driva förskola behöver det således ha en lägre andel förskollärare än kommunens genomsnitt.
Enligt Skolverkets rapporten ser verkligheten ut just så. Aktiebolagsdrivna förskolor har 30 % förskollärare i snitt medan kommunerna har ett sammanlagt genomsnitt på 44 %. Det här glappet på 14 % minskas en aning av att aktiebolagsdrivna förskolor är välrepresenterade i Storstockholm, där andelen förskollärare är lägre än rikssnittet, men det kompenserar långt ifrån för hela skillnaden.
Förskolesegregation
I frågan om marknadsskolan har en del av debatten länge handlat om i vilken utsträckning valfrihetsreformerna bidragit till den ökade skolsegregationen. Enligt forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering kan 27 % av den ökade skolsegregationen förklaras med friskolereformen. Elever med föräldrar med hög utbildningsnivå är billigare att undervisa än elever med föräldrar med låg utbildningsnivå. Det är därför det är viktigt för vinstdrivande friskolor att ha högre andel elever med högutbildade föräldrar än kommunens skolor, vilket Skolverkets statistik över grundskolan visar att de har.
Skolverkets rapport över fristående förskolor visar att samma skillnad finns i förskolan, även om de valt en annan metod att visa detta än genom att mäta föräldrarnas utbildningsnivå. I områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar är 41 % av det totala antalet förskolor fristående förskolor. I områden med stora socioekonomiska utmaningar är bara 21 % av förskolorna fristående.
Matematiken för att göra vinst är densamma för både förskole- och skolmarknaden: du måste ha lägre kostnader än kommunens förskolor och skolor och för att kunna ha lägre kostnader än kommunens förskolor och skolor är det bra om du har ett mindre resurskrävande barn-/elevunderlag.
Utländskt ägande – en nationell säkerhetsrisk
Vi har i flera tidigare inlägg tidigare berättat om de säkerhetsrisker som Totalförsvarets Forskningsinstitut och Skolinspektionen ser med det ökade utländska ägandet på den svenska skolmarknaden. Totalförsvarets Forskningsinstitut menar till exempel att det finns risk att utländska skolägare kan komma att genomföra ”påverkansoperationer som undergräver demokratiska värderingar”
Samma problematik gäller de fristående förskolorna, där tre av de fyra största aktörerna är utlandsägda. Academedia ägs till 60 % av utländska fonder – som bland annat Cobas Asset Management – Norlandia ägs av det norska investmentbolaget Hospitality Invest och Dibber ägs av ett norskt par boende i Schweiz.
Skolverket hänvisar i sin rapport till de risker som Totalförsvarets Forskningsinstitut lyfter med komplexa ägandeförhållanden i privata utbildningsbolag, vilket försvårar fastställande av vem som faktiskt äger och har kontrollen över verksamheten. Skolverket poängterar i rapporten att det är särskilt svårt att få en tydlig överblick av de utländska ägarna inom förskolan.
Sammanfattning i punktform
- Andelen barn i aktiebolagsdrivna förskolor växer och allt fler barn går i de stora förskolekoncernernas skolor.
- Skälet till att förskolekoncernerna expanderar är den överkompensation som skapas när fristående förskolor ersätts med kommunens genomsnittliga kostnad per barn, utan att ha ett lika omfattande ansvar för att alla barn ska få en förskoleplats.
- Det finns inga regleringar för till exempel hur hög andel förskollärare en huvudman måste ha. Aktiebolagsdrivna förskolor tjänar pengar på att ha en lägre ambitionsnivå för förskollärare än de kommunala förskolorna.
- Vinst kräver mindre resurskrävande barn. De fristående förskolorna etableras sig oftast i områden med goda socioekonomiska förutsättningar.
- Möjligheten att göra övervinster på den riggade resursfördelningsmodellen gör att utländska ägare som till exempel Cobas Asset Management söker sig till den svenska förskolemarknaden. Tre av de största förskolekoncernerna är utlandsägda.
- Såväl Totalförsvarets Forskningsinstitut som Skolinspektionen anser att det ökade utländska ägandet i svensk förskola och skola är en potentiell säkerhetsrisk.
- Enligt Skolverket är det extra problematiskt att vi inte alltid med säkerhet kan veta vilka utländska ägare som investerat i fristående förskolor.
Avslutningsreflektion: Vad är en marknad?
Texten i friskolereformen innehåller mycket höga förväntningar på att marknadsutsättningen ska förbättra kvaliteten och effektiviteten i den svenska förskolan och skolan. En förutsättning för att marknadskrafterna ska kunna skapa kvalitets- och effektiviseringsvinster är dock att ”kunderna” (jag skulle aldrig kalla mina elever för kunder, men nu försöker jag att problematisera marknadsstyrningen – då krävs det begreppet) kan ta rationella beslut där dåliga aktörer väljs bort och bra aktörer får fler kunder.
Vi behöver ställa oss frågan i vilken utsträckning ett ett år gammalt barn göra den här typen av avvägningar när hen sätts på en förskola som föräldrarna valt. Kan en ettåring jämföra den omsorg hen får av sina barnskötare och förskollärare med den omsorg som jämnåriga får i andra förskolor? Jag tror att de flesta av oss skulle svara ett tvärsäkert ”nej” på den frågan, och detsamma gäller nog även på frågan om föräldrar egentligen har den här möjligheter – de är ju aldrig med i själva verksamheten.
Trots detta har vi avreglerat förskolan i sådan utsträckning att det knappt finns en enda regel som begränsar hur de vinstdrivande förskolekoncernerna får organisera sin verksamhet. I teorin förväntar vi oss att de allra yngsta – och därmed mest utsatta – medborgarna själva ska ansvara för att välja en aktör som inte fuskar sig fram. Om det nu ens går att använda sig av begreppet ”fuska” i en verksamhet som nästan helt saknar facit för hur man gör ”rätt”.
Alla som är, eller har varit, förälder till ett litet barn vet att barn gärna leker affär. Det är en pedagogiskt väldigt bra lek, som tränar barn i många viktiga färdigheter. Men vi vuxna låter anonyma utländska ägare leka affär med våra barns förskolepeng. Det finns inget bra med det. Vi borde omedelbart förbjuda aktiebolag i både förskolan och skolan.
Marcus Larsson / tankesmedjan Balans