Kan lärarna rädda den svenska skolan?

De senaste veckorna har en riksdagsmajoritet röstat ner två förslag som kunnat åtgärda några av de omfattande samhällsproblem som marknadsskolan skapat. Förslagen handlade dels om att slopa kösystemet för friskolor och dels om att skolor ska få ersättning efter vilket ansvar de har. 

Reformerna röstades ner trots att en stor majoritet av väljarna – och en ännu större majoritet av lärarna – är emot nuvarande lagstiftning. Ännu en gång har skolägarnas betalda lobbyister fått riksdagspolitiker att titta åt ett annat håll än mot den överkompensation och skolsegregation som fått de expansiva skolkoncernerna att växa. 

Skolägarna är relativt få, men de har växt sig så stora att de nästan har obegränsat med resurser för politisk påverkan. Ännu viktigare för att styra samtalet om skolan är nog det kontaktnät skolägarna har sedan tiden då de själva var politiker eller höga politiska tjänstemän. Som jag visar i boken ”De expansiva” har nämligen många av koncernägarna politisk bakgrund.

Kunskapsskolan ägs av en fd moderatpolitiker som var med och tog fram friskolereformen. Watma Education – som bland annat äger Nordic International School och Fria läroverken – ägs av en fd moderat regeringstjänsteman som också var med och tog fram friskolereformen. Raoul Wallenbergskolorna ägs av en före detta kristdemokratisk kommunpolitiker som var hög tjänsteman i den regering som tog fram friskolereformen. 

Viljaskolan ägs av två före detta socialdemokratiska kommunpolitiker. Aprendere, som är en av fem börsnoterade skolkoncerner, ägs bland annat av en fortfarande aktiv politiker för Liberalerna. Tillika börsnoterade Tellusgruppens huvudägare är en fd folkpartistisk politiker med riksdagserfarenhet. Börsnoterade Cedergrenska grundades av skolor med tydlig koppling till moderata kommunpolitiker. 

När friskolereformen klubbades så var det med förhoppningen att föräldrar, lärare och rektorer skulle starta skolor där ägandet flyttades närmare klassrummen. Ingenstans går det att hitta något om att de politiker som tog fram lagstiftningen också skulle äga skolorna.

Men det är inte bara före detta politiker som äger skolkoncerner. Förskolan och skolan har blivit en bransch för entreprenörer som själva saknar koppling till utbildningssektorn. Förskolekoncernen Norlandia ägs av två norska investerare som beskriver sig själva som “opportunister”. De har hittat en marknad där det går fort att växa och de utnyttjar läget. För bara någon månad sedan köpte Norlandia den svenska förskolekoncernen Kunskapsförskolan och man växer även genom att starta nya förskolor.

Internationella Engelska Skolan ägs av en riskkapitalfond registrerad i Luxemburg. Börsnoterade AcadeMedias största ägare är investmentbolaget Mellby Gård. Börsnoterade Atvexas huvudägare är två välfärdsentreprenörer som äger andra verksamheter inom vård och omsorg. Futuraskolan ägs av investmentbolaget Tisenhultsgruppen. 

Lärande i Sverige (som bland annat äger Realgymnasiet och Skapaskolan), JENSEN och Thorengruppen ägs av privatpersoner utan skolbakgrund. British International School ägs av en fd gödselimportör. Skol- och förskolekoncernen Dibber ägs av ett norskt par som expanderar med grundskolor i Sverige eftersom den möjligheten inte finns i Norge.

Nu ska alla lärare ta välförtjänt sommarlov. Sedan väntar en månads valrörelse där fokus lär ligga på det lobbyisterna vill att valet ska handla om: bussning och hårdare krav på lärare. Efter det behöver en ny röst växa sig stark i den svenska skoldebatten: professionens röst. Ägarna har blivit för stora och de senaste veckornas beslut i riksdagen har visat att de politiska partierna inte klarar av att stå upp mot ägar- och lobbyintressen. 

Det finns nog bara en grupp som genom sitt stora antal och betydelsefulla roll för elevernas skolgång skulle kunna sätta tillräckligt tryck på politiker för att tvinga fram förändringar: Sveriges lärarkår.

Kanske blir det lärarna som räddar den svenska skolan?

Vill du veta mer om varför Balans är negativa till marknadsskolan? Läs vår rapport ”Risken tas av någon annan” och den här längre texten på Aftonbladet Kultur.

Nu tar vi också sommarlov.

Marcus Larsson