Kungälv, strax norr om Göteborg, har enligt sin kommunslogan “hjärtat i historien och blicken mot framtiden”. Med två pampiga fästningar och mycket stor inflyttning av barnfamiljer kan man konstatera att kommunen lever upp till den beskrivningen. Trots att smedjans historieintresse är stort ska det här inlägget inte handla så mycket om Carlstens eller Bohus fästning, utan om de där barnfamiljerna och vilka konsekvenser de får för de som arbetar i skolan i Kungälv. Det resonemang vi kommer föra kring Kungälv är relevant för alla kommuner med stor inflyttning, så här finns nog en del att lära för många av er i storstadsregioner.

Fler barnfamiljer är bra för en kommun. Kortsiktigt uppstår kostnader men på lite längre sikt innebär det ökade skatteintäkter. Alla kommuner vill ha ökade skatteintäkter så alla kommuner i tillväxtområden försöker få barnfamiljer att flytta till just sin kommun. Även om det kostar lite inledningsvis. Eller mycket. Eller massor. I Kungälvs budget beskrivs den stora utmaning många kommuner har just nu så här.

“Ta kostnader innan intäkterna kommer”. Det låter rimligt. Men en kostnad innebär väl konsekvenser för någon? Vilka det kan vara och vilka som drabbas av dem ska vi ta en närmare titt på här. Häng med!

Först en titt på hur det ser ut med resurser och arbetsmiljö i nuläget. Innan de där ovan nämnda kostnaderna lagts på verksamheten. Det ser ut sådär, kan vi konstatera. Kungälv har enligt Lärarförbundets “Bästa skolkommun” en mycket låg lärartäthet i jämförelse med andra kommuner och likaså många sjuka lärare.

Vad har då budget att berätta om Kungälvs ambitioner när det gäller skola och lärares arbetsmiljö? Vi finner ganska snart att ambitionsnivån är hög. Personalen är viktig och det måste skapas balans mellan medborgares krav och de  resurser som finns tillgängliga. Det här lovar gott.

Barnen är det viktigaste Kungälv har. Barngrupper ska minskas och barns tid med vuxen ökas. Varje barns behov ska vara i centrum och skolan ska ha en tydlig pedagogisk plan. Då kommer barnfamiljer att vilja bosätta sig i Kungälv och kommunens skatteintäkter på sikt att öka. Heja heja!

Ekonomi begränsar förstås, men ekonomin får inte vara överordnad medborgarnas behov, personalens arbetssituation eller verksamhetens kvalité. Balans nämns igen. Det är nästan så att Kungälvs kommun skrivit sin budget under överinseende av Tankesmedjan Balans. Vi är hittills mycket nöjda! 

Mål

Målstyrning är kommunpolitikers sätt att visa för förvaltningen vad det är de ska göra med de pengar politikerna skickar med. Vi har plockat fram några av de mål som gäller skolans område och arbetsmiljö.

Allt ska bli bättre i Kungälv. Barngrupperna i förskolan ska minskas. Grundskolans resultat förbättras i alla avseenden. Gymnasieskolan ska bli jättebra. Meritvärden ska ökas och nationella prov skrivas med allt större briljans.

Personalen ska må bättre med. Sjuktalen ska minska över tid och frisknärvaron ska öka. Projekt ska startas. Utbildningar ska hållas. Ledarskapet ska utvecklas.

Ekonomi

Hittills tycks Kungälv vara rena framgångssagan. Men innan vi rundar av här måste vi ta en titt på vilka resurser kommunens medarbetare ska få för att nå de fina målen om att allt ska bli så mycket bättre. Ni minns ju den där balansen. Den mellan krav och resurser. Kommunchefen anger lite tonen i årsplanens inledningskapitel. Fyra gånger hinner han använda någon form av ordet “effektiv”, på bara fem rader text. Ett mycket effektivt användande av ordet effektiv.

Vi spanar vidare och tittar närmare på det som verkligen betyder något för verksamheten. Kronor och ören. Inte ord. Vi hittar en intressant liten tabell (se nedan). “Årlig ramökning i förhållande till prognos” betyder ungefär att verksamheternas budget ökar som en konsekvens av tex fler barn i förskolan. Fler elever i skolan. Fler äldre på äldreboendena. Raden efter det anger hur mycket de faktiska kostnaderna beräknas öka under de här tre åren. Sista raden beskriver skillnaden mellan ramökning och kostnadsökning, i praktiken hur mycket Kungälvs kommun måste spara.

65 miljoner 2017. 60 miljoner 2018. 84 miljoner 2019. Under de tre åren årsplanen gäller kommer Kungälvs kommun ha lagt besparingskrav på 8,4 % av den totala kostnaden. Det är mycket pengar och en väldigt stor procentuell besparing. Hur tusan ska de besparingarna kunna göras samtidigt som Kungälv förbättrar kvalitén och minskar sjuktalen? Jo. Vissa verksamheter ska bort och övriga verksamheters arbetsprocesser ska effektiviseras.

Intressant. I Kungälv görs alltså en del som inte längre ska göras. Hur stor del är det? Inte så mycket märker vi när vi tittar på cirkeldiagrammet över hur mycket av besparingarna som ska göras med olika typer av åtgärder. 62 % ska tas hem i form av effektiviseringar. Dvs att göra samma sak lika bra fast till lägre kostnad.

Skolan ska stå för 36 miljoner av den ekonomiska effekten av besparingskraven. Samtidigt som skolan ska bli sådär mycket bättre som ni minns att skolan ska bli under treårsperioden. Samtidigt som lärare ska bli friskare.

Vi rundar av

Svensk välfärd har många problem. Ett av de största problemen är att de som är anställda i välfärden mår dåligt pga den höga arbetsbelastningen. Styrningen av välfärden tar sin utgångspunkt i att man hela tiden kan tvinga välfärden att bli billigare men bättre genom att politiker lägger effektiviseringskrav. Det fungerar dock inte pga att tex “produktionen skola” inte sker på ett löpande band. Effektiviseringar uppnås på bekostnad av de anställdas hälsa. Ändå fortsätter politiker att lägga effektiviseringskrav. Och ohälsan bara ökar.

Kungälv är intressant, inte så mycket för att kommunens sticker ut när det gäller effektiviseringskrav (så gör nästan alla kommuner) utan för att Kungälvs budget så tydligt visar på de enorma kostnadsökningar som tillväxt ger upphov till. Förskolor och skolor måste byggas. Lärare anställas. Böcker och datorer köpas. Kommunens ekonomi är inte så annorlunda från familjens ekonomi. För att ha råd med att bygga utan att behöva låna till allt måste kommunen spara. Kungälv har valt en väldigt ambitiös sparplan. Tre procent per år innebär MASSOR av pengar. Pengar som till största delen ska sparas genom effektiviseringar. Eller som det brukar bli. Genom att medarbetarna springer ytterligare lite snabbare i korridorerna.

Vi lämnar Kungälv med en hel del frågetecken. Det är inte lätt att vara kommunpolitiker. Väljarna förväntar sig ständigt ökad kvalité i välfärden men vill oftast inte veta av några skatteökningar. De stora förlorarna är vi som jobbar i välfärden. Vi blir allt sjukare. Är det ett pris vi som samhälle är beredda att betala? Det lämnar vi upp till er läsare att avgöra. Men diskussionen om ohälsa och arbetsmiljö måste lyftas från nuvarande “vi måste satsa på arbetsmiljö” till “vi måste diskutera den styrning som gör det omöjligt att satsa på arbetsmiljö”.

För det satsar inte. Det skärs ner. I Kungälv från en jämförelsevis redan låg nivå.

 

Lästips

Avsiktsförklaringen – Ett spel för gallerierna?

Varför fungerar inte New Public Management – Den långa förklaringen

Varför blir vi sjuka av jobbet?

Effektiviseringskrav – Tillväxtens pris? Välkommen till Kungälv!
Taggar:         

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *