Sjuksköterskor på utvalda avdelningar runt om i landet har strejkat i drygt en vecka och ingen lösning tycks vara i sikte. Det politiska ansvaret för strejker i välfärden lyfts sällan i debatten. Istället ses arbetsgivarsidans representanter ofta mer som tjänstemän. Men välfärden är politiskt styrd och de som förhandlar åt arbetsgivarsidan får sitt uppdrag från politiskt valda församlingar. Idag frågar vi oss vems intressen politikerna i Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) representerar och vad det kommer sig att samma partier kan låta på ett sätt i debatten om välfärden men sedan agera precis tvärt om i sina politiska roller.
Den senaste månaden har vi publicerat fyra inlägg om Vårdförbundets strejk. Ett inlägg där vi berättade om vad statistiken säger om sjuksköterskornas arbetsmiljö och sjuktal, ett inlägg där vi jämförde hur vårdpolitiker ser på konsekvenserna av sina egna nedskärningar med hur de ser på Vårdförbundets strejkvarsel och övertidsblockad och två inlägg (1 och 2) där vi problematiserade lobbyisten Göran Hägglunds roll som ledare för den nämnd som kan avgöra att strejken är samhällsfarlig. I det här inlägget ska vi resonera om det politiska ansvaret för sjuksköterskekonflikten.
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Vårdförbundet har inte lyckats komma överens om ett nytt kollektivavtal. Det främsta skälet är att Vårdförbundet kräver sänkt arbetstid för sina medlemmar, eftersom många av dem bränns ut av för hög arbetsbelastning, men att SKR inte vill gå med på fackets krav.
SKR är en politiskt styrd organisation där Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet bildar den styrande majoritet. När det gäller beslut om kollektivavtal skriver SKR på sin hemsida att styrelsen har befogenhet att träffa avtal och fatta beslut som är förpliktigande för förbundets medlemmar. Den befogenheten kan delegeras till förhandlingsdelegationen. Förhandlingsdelegationen företräder förbundet i förhandlingar som styrelsen ska fatta beslut om. Detta inom angivna ramar som styrelsen fastställt.
SKR:s styrelse – som alltså sätter ramarna för förhandlingarna med fackförbunden – består av 21 ordinarie ledamöter där majoritet skapas av sex socialdemokrater, två centerpartister, två vänsterpartister och en miljöpartist. Förhandlingsdelegationen, som företräder SKR i förhandlingar med Vårdförbundet, består av sju ledamöter där de tre socialdemokraterna och centerpartisten bildar majoritet. Opposition har såklart också möjlighet att föreslå vilken politik SKR ska driva men det formella politiska ansvaret ligger hos de styrande partierna.
Strejkforskaren Christer Thörnqvist säger till tidningen Dagens Samhälle att han förvånas över SKR:s hårdnackade motstånd mot en arbetstidsförkortning och över att tjänstemännen på SKR hävdar att de inte har mandat från politikerna att gå med på kortare arbetstid. Enligt Thörnqvist riskerar den svenska modellen att sättas ur spel om arbetsgivarna vägrar att diskutera helt legitima krav i en avtalsförhandling med hänvisning till politikerna. ”Då är konflikträtten hotad på riktigt”.
Thörnqvist levererar sedan en mycket intressant delförklaring till att SKR vägrar gå Vårdförbundet till mötes: ”SKR:s förhandlingsdelegation känner sannolikt en väldigt stor press från Svenskt Näringsliv att inte släppa efter för kravet på kortare arbetstider, eftersom det kan ge smittoeffekter för hela den svenska arbetsmarknaden.”
När vi frågade våra följare på Twitter vad som är farligast för samhället – vårdpolitiken eller Vårdförbundets strejk? – svarade 97,7 % av de 814 som deltog i undersökningen att det är vårdpolitiken som är farligast. Det vetenskapliga värdet av svaren på en sådan fråga är såklart mycket litet, men kanske ger den ändå en fingervisning om hur medborgarna ser på konflikten? De tycker att det är den förda vårdpolitiken som är samhällsfarlig, snarare än Vårdförbundets strejk.
Det här vet vi om det politiska ansvaret:
- Sveriges Kommuner och Regioner är en politiskt styrd organisation där de rödgröna partierna (inklusive Centerpartiet) bildar majoritet.
- SKR:s förhandlingsdelegation vägrar att gå med på Vårdförbundets krav om en marginell sänkning av arbetstiden.
- Strejkforskare anser att konflikträtten kan vara hotad på riktigt om arbetsgivarsidan ”papegojmässigt” (direktcitat från den ovan länkade artikeln) säger nej till legitima krav på arbetstidsförkortning, med hänvisning till att de inte fått mandat från politikerna att sänka arbetstiden.
- Strejkforskare tror att SKR:s ovilja att komma överens med Vårdförbundet delvis beror på att de inte vill stöta sig med intresseorganisationen Svenskt Näringsliv.
Givet den ton som i alla fall Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i den nationella debatten om strejk, välfärden och arbetstidsförkortning så är det uppseendeväckande om de här partierna väljer Svenskt Näringslivs intressen framför välfärdsmedarbetarnas rätt till en arbetsmiljö som inte gör dem sjuka.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Vill du bli tipsad om när en ny granskning publicerats här på Balans hemsida? Prenumerera på våra inlägg genom att fylla i din mailadress längst ner till höger på den här sidan.