Vissa lektioner vet man redan innan kommer att bli tuffa pga att ämnet är svårt och torrt. När man kliver in och ska prata med ett gäng femtonåringar om skillnader och likheter mellan ortodoxa kyrkan och katolska kyrkan vet man t ex att det kommer behövas lite extra intressant ton för att inte en efter en ska somna in i tankar om något annat, roligare. Ofta misslyckas man ändå.

Det finns stora likheter mellan att ha en sådan lektion och att skriva ett inlägg om läsa-, skriva- räknagarantin och den kommunala finansieringsprincipen. En majoritet av er som klickat er hit kommer nämligen att uppleva ämnet både svårt och torrt och ni kommer en efter en att lockas klicka er vidare till något annat, roligare. Snälla. Gör inte det. Ge oss chansen att förklara det här för det är oerhört centralt i styrningen av den svenska skolan och en av orsakerna till att allt fler i skolans värld drabbas av arbetsrelaterad psykisk ohälsa.

Skolans styrkedja börjar med statens krav på skolan och slutar i klassrummet där lärare ska se till att statens krav nås. Mellanledet är kommunerna som genom fördelning av resurser ska se till att lärare kan nå statens krav. Staten vet lite självkritiskt med sig att man som lagstiftare för att vinna val gärna vill höja kraven på kommunerna. Därför har staten bestämt sig för att den s.k finansieringsprincipen ska gälla när staten stiftar lagar som påverkar kommunernas verksamhet. Tar staten beslut som innebär kostnader för kommunerna ska staten skicka med resurser för att fullt ut kompensera kostnadsökningarna. Detta kan ni läsa mer om i en utredning Riksrevisionen gjort.

Riksrevisionens rapport är t.o.m tråkigare än skillnader och likheter mellan ortodoxa och katolska kyrkan så vi rekommenderar inte att ni läser den från pärm till pärm. Kortversionen av vad Riksrevisionen kommer fram till är att det här inte fungerar så bra.

Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga stödinsatser

När regeringen föreslår att riksdagen ska ta beslut om något kallas det för en proposition. Här är en länk till propositionen om att införa en läsa, skriva, räknagaranti. Den här garantin har varit en het potatis ett tag. Alliansen tyckte först att en garanti var en dålig idé men för några veckor sedan berättade alliansen att man ångrat sig och att man nu tycker att det är en bra idé. Ideella organisationer och fack har haft åsikter både för och emot. Propositionen är aningen roligare att läsa än Riksrevisionens rapport. Om du tar dig igenom det här inlägget är du av rätta virket för att ge den en chans.

Vad är det för något som elever och föräldrar ska garanteras? Jo kortfattat följande.

  • Elever i behov av stöd ska få stöd bl.a. genom att förskollärare och lärare samråder med personal med specialpedagogisk kompetens.
  • Redan i förskoleklassen ska elevens språkliga medvetenhet och matematiska tänkande kartläggas med stöd av ett nationellt kartläggningsmaterial.
  • Om det finns en indikation på att en elev i förskoleklassen eller i lågstadiet inte kommer att nå de kunskapskrav som ska uppnås ska ansvarig förskollärare eller lärare göra en särskild bedömning av elevens kunskapsutveckling för att avgöra om eleven är i behov av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen eller särskilt stöd, för att nå de kunskapskrav som ska uppnås.
  • Om ett sådant behov finns ska det göras en planering av extra anpassningar eller en anmälan till rektorn för att utreda behovet av särskilt stöd.
  • Vidtagna extra anpassningar ska följas upp i slutet av förskoleklassen och i slutet av lågstadiet. Resultatet av uppföljningen ska överföras till ansvarig lärare i nästa årskurs.
  • Garantin ska anses vara uppfylld när de åtgärder som garantin omfattar har vidtagits. I detta ingår att de extra anpassningar som har planerats också har genomförts och följts upp för att säkerställa att de gett resultat.

Visst får man känslan att det är ganska omfattande åtaganden som föreslås här? Garanti är ju även ett starkt laddat ord. Köper man en vara som omfattas av en garanti och varan inte håller den kvalitet som utlovats ska man ju få tillbaka pengarna eller ersättas med en ny vara som håller den kvalitet som utlovats. Hela världens gemensamma uppslagsverk Wikipedia definierar garanti på följande sätt.

Rent principiellt har ju föräldrar genom skolpengen köpt varan “utbildning” av skolans huvudman och en garanti borde ju innebära pengarna tillbaka om det finns ett fel på varan. Således borde man kunna anta att regeringen i den här propositionen ställer ganska höga krav på kommunerna och att staten därför enligt finansieringsprincipen borde ersätta kommunerna med ett saftigt belopp.

Hur saftigt? Det kan man läsa om under rubriken “ekonomiska konsekvenser för kommunala huvudmän”. Lugn. Vi har läst så att ni slipper. Först konstateras att den föreslagna garantin innebär skyldigheter för förskollärare och lärare att vidta åtgärder.

Sedan förs ett intressant resonemang om hur mycket av de här skyldigheterna som egentligen är nya och i vilken utsträckning skyldigheterna redan finns, oavsett om någon garanti klubbas igenom. Svaret på den frågan är enligt propositionen att flera av de moment som ingår i garantin redan ingår i förskollärares och lärares uppgifter och således inte är något som kommunerna ska få mer pengar för.

Vad ska det då ges kompensation för? Jo, främst de delar av garantin som innefattar specialpedagogisk kompetens. Endast kartläggning i förskoleklass och särskild bedömning av elevernas kunskapsutveckling är moment där kompensation ska ges för förskollärares och lärares arbete.

Stopp! Garantin handlade ju om mycket mer än kartlägging och utredning. När man kartlagt och utrett och kommit fram till att det finns behov av åtgärder ska ju även dessa åtgärder genomföras. Det är det som är själva innebörden av garantin. Att alla elever som har behov av anpassningar och stöd ska få det.

Ja men se det ingår redan i förskolans och skolans nuvarande uppdrag att ge sådant stöd, resonerar regeringen. Det som inte ingår i uppdraget har man räknat på och kommit fram till att det kommer att kosta 171 miljoner extra för kommunerna.

Hur mycket är 171 miljoner? 

171 miljoner låter mycket. Men hur mycket räcker 171 miljoner till? Vi har tagit en titt på lite blandad statistik över förskola och skola för att ni ska få en bild av om 171 miljoner är mycket eller lite pengar.

Sverige har 290 kommuner. De är lite olika stora. En del jättestora och en del små. Så kommer såklart inte pengarna att fördelas men slår man ut 171 miljoner över alla landets kommuner får varje kommun 600 000. Ca en tjänst per kommun. Wow!

I Sverige finns 4847 grundskoleenheter. Pengarna för att leva upp till garantin skulle fördelat lika på alla enheter innebära en resursförstärkning på ca 35 000 kronor. Det räcker till ca 5 % extra tjänst per skola. Om man nu får tag på några nya specialpedagoger – det råder ju akut lärarbrist.

Statistiken är från hösten 2016 och då gick 122 818 elever i förskoleklass  och 1 023 956 elever i grundskolan. Vi avrundar lite grovt och får fram att 3/9 av eleverna på grundskolan går i lågstadiet. 341 317 lågstadieelever plus 122 818 förskoleklassbarn blir tillsammans 464 137 elever som omfattas av den föreslagna garantin. 366 kronor per elev. Det är inte jättemycket pengar.

Ett annat sätt att jämföra är att se på hur mycket kommunerna redan sparar på skolan. Vi har granskat ganska många kommuner nu och de som följer våra blogginlägg vet att det sparas ganska friskt. Skellefteå (54 miljoner) Umeå (ca 45 miljoner), Botkyrka (52 miljoner ) och Norrtälje (30 miljoner) ska under 2018 spara sammanlagt 180 miljoner. Fyra inte jättestora kommuner har således lagt sparbeting på skolan på tillsammans 9 miljoner mer än vad läsa, skriva, räknagarantin får kosta för landets samtliga 290 kommuner.

Är det så konstigt att lärare går in i väggen?

Vi sammanfattar

Skolans styrning går ut på att hela tiden ge förskollärare och lärare mer att göra. Genom ofinansierade kravökningar ska förskolan och skolan bli billigare och billigare men samtidigt bättre och bättre. Staten höjer kraven på förskolan och skolan men anser inte att det ska kosta pengar att klara kraven utan skickar med en spottstyver som bara räcker till att göra utredningar och kartläggningar. Kommunernas roll i styrningen är att lägga effektiviseringskrav. Kundernas bidrag till skolans styrning är att välja bort de dåliga skolorna och om de är nöjda med produkten som levereras kontakta Skolinspektionen som lägger vitesföreläggande.

Det finns ingen vinnare här. Förskolans och skolans medarbetare är förlorare eftersom de mår allt sämre. Barn och elever är förlorare eftersom de inte får den hjälp staten påstår att de ska få. Föräldrar är förlorare eftersom de luras att tro att förskolan och skolan är bättre än vad den är.

Vi låter Lärarförbundet avsluta det här inlägget.

Ja. Så kommer det att bli. Regeringen har sålt in den här garantin som räddningen för elever med behov av hjälp men i själva verket innebär inte garantin ett dugg mer än 366 kronor per elev och år. Nästa gång kommer vi att ta en titt på vilka ekonomiska beräkningar förra regeringen gjorde när den nya skollagen klubbades och alla elever plötsligt skulle ges stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt.

En avslutande snabbkurs: Den största skillnaden mellan den katolska och ortodoxa kyrkan är synen på påven. Sedan får ortodoxa präster gifta sig och den ena inriktningen har jäst bröd till nattvarden medan den andra har ojäst bröd till nattvarden. Inte vidare utvecklat resonemang. Betyg: E.

Vi ses.

Lästips

Skollagen – Björklunds största bluff!

9 av 10 kommuner underfinansierar välfärden 2018

Besparingskrav för skolnämnden i Mölndal

Politiskt tumult och ekonomisk kris: Det är stökigt i Sigtuna

 

 

 

Läsa, skriva, räknagarantin – ett enda stort luftslott