Jag tänkte berätta om varför jag engagerar mig i frågan om välfärdens styrning och varför jag tillsammans med Åsa Plesner startat tankesmedjan Balans. Det finns ju redan politiska partier och det finns ju redan fackförbund. Varför ska det behövas ytterligare en aktör som pysslar med detta?
Jag har engagerat mig politiskt tidigare och jag engagerar mig fackligt nu. Här kommer mina erfarenheter från det.
Det är kris på socialförvaltningen i Göteborg i Stadsdelsnämnden Majorna-Linné. Arbetsmiljöverket hotar med vite på 200 000 eftersom kommunen inte gjort tillräckligt för att skapa en dräglig arbetsmiljö för socialsekreterare.
Socialsekreterare är inte tillräckligt många. Kraven är för höga. Kvalitén blir lidande. Dokumentationen tar för mycket tid. Ok. Vi fattar. Det luktar New Public Managementstyrning lång väg. Säker kan man dock aldrig vara så vi gör som vi brukar; grottar ner oss i myndighetsbeslut och kommunala handlingar. Har krav ökat och har resurser minskat?
I ett stort antal inlägg har vi granskat hur den politiska styrningen av skolan påverkar lärares arbetsmiljö. Bilden av en icke fungerande styrning har blivit tydligare för varje publicerat inlägg. Lärares arbetsbelastning har ökat pga en illasmakande soppa av kommunala effektiviseringskrav, ökade statliga krav på verksamheten, skenande lönekostnader, lärarbrist och allt högre dokumentationskrav.
Hur ser det ut i andra välfärdssektorer?
Vi tänkte de närmaste veckorna ta en närmare titt på styrningen av omsorgssektorn genom att berätta om läget i några av de olika socialnämnderna i Göteborg stad, en av de kommuner i landet med högst sjukfrånvaro.
Konstiga saker i skolan sker inte av en slump. Alla förändringar beror på något. Nästan alltid kan man gå tillbaka i tiden och se att just där och då grundlades den där konstiga grejen som hände senare. Och när man gör det blir det plötsligt inte så konstigt längre, utan en fullt logisk utveckling. Vore det inte skönt ifall man kunde förutse konstiga saker och agera mot dem innan de sker? Jo. Det är lite därför vi skriver våra inlägg om skolans styrning. För att skapa ökad förståelse för hur viktig styrningen är och för att läsare ska kunna lära sig att se konstiga saker vara på väg, innan de är ett faktum.
Idag ska vi titta in i framtiden. Vad för konstigt kommer att hända i skolan om fem, tio år som vi faktiskt redan nu hade kunnat undvika?
Som systemkritisk ställs man återkommande inför utmaningen att försöka få människor att ifrågasätta saker de tror sig veta är sant. Vi mår bra av veta att saker är sant. Det ger trygghet. Sanning kan vara vetenskap: jorden är rund. Sanning kan vara ideologi: det är bra att dela med sig. Sanning kan vara religion: det finns en Gud. Vi kan tillåta oss att vara oense om saker men vi vill så gärna att några givna saker ska vara sanna.
I det här inlägget utmanar vi två fackliga sanningar. Att individuella löner ger högre löneökningar och att karriärtjänster ökar läraryrkets attraktivitet.
Under veckan har ekonomi i Stockholm skolor diskuterats. Igen. Vi skrev en artikel om den s.k. tertialrapporten konsekvenser för skolorna och både Stockholm Direkt och Svt skrev reportage om de nya besparingskraven. I torsdags träffades nämnden för att diskutera läget och i samband med lades ett infobrev om skolornas ekonomi upp på stadens intranät. Malin Eriksson, ekonomichef på utbildningsförvaltningen försöker att lugna oroliga rektorer och lärare. Vi ska ta en titt på hur det gick med det.
Nu är det nya läsåret igång och det är dags att göra ett återbesök i huvudstaden. Hur har rektorerna lyckats med att minska kostymen? Hur mycket bättre mår lärare och rektorer i Stockholm nu när de har gått de där kurserna? För att hitta svaren på de frågorna och ge en bild av hur verksamheten mår i övrigt ska vi använda oss av en riktig guldgruva för den som vill ta temperaturen på Stockholms skolor. Utbildningsnämndens tertialrapport!
I slutet av maj skrev vi ett inlägg om individuella löner som tog sin utgångspunkt i det förslag till nya lönekriterier som diskuterades i Uppsala kommun. Läsåret är nu igång och vi har fått ett gäng tips om att ta en ny titt på vad som egentligen håller på att hända. Eftersom vi är kundorienterade och har ett lösningsinriktat förhållningssätt ger vi er del två i berättelsen om Uppsala, landets främsta NPM-kommun (det kommer att bli en ganska lång text – men förhoppningsvis även en lärorik sådan).
I november 2016 sa mina närmsta medarbetare åt mig att gå hem. Jag hade då under en tid blivit alltmer irrationell, fått svårare att hålla isär olika möten och hålla ihop mitt fokus. Jag gick med på att gå hem och vila någon dag eller två. Dessa dagar blev till månader och jag kämpar fortfarande för att komma tillbaka till den jag en gång var. Men det kommer att ta tid att hämta sig helt från det fullkomligt handlösa ras som drabbade mig efter att jag hade varit hemma någon vecka.Ian Espinosa
Det är inte längre facklig skrämselpropaganda. Lärarbristen håller på att knäcka den svenska skolan!
Elever får nya lärare flera gånger under terminen. Legitimerade lärare måste lägga tid och ork de inte har på att hjälpa och sätta betyg åt vikarierande tjugoåringar. Rektorer tvingas ägna semestern åt att rekrytering. Lärare som gillar att byta jobb kan få upp lönen med 10 000 medan de lärare som troget stannar hos sin huvudman stannar i löneutveckling. Panikartade statliga försök till ingrepp i lönebildningen har skapat dålig stämning och ökad psykisk ohälsa ute på skolorna. Lärare söker sig bort från yrket samtidigt som platser gapar tomma på lärarhögskolorna.
Nej. Vi överdriver inte. Det är såhär det ser ut.
