Dagens bidrag i Balans fortbildningsserie handlar om opinionsinstitut. Opinionsinstitut samlar in och analyserar människors åsikter. De gör mätningar om politik, förtroende för partiledare, samhällsfrågor och kundnöjdhet. God metod kräver att man redovisar hur urvalet gjorts, hur många som svarat och hur stor osäkerheten är. Opinionsinstituten spelar en viktig roll i opinionsbildningen, eftersom medier och politiker ofta använder deras resultat för att tolka läget i opinionen.
Vilka äger opinionsinstituten?
Svenska opinionsmätningar görs av privata bolag, inte av myndigheter. Några större aktörer är:
Novus – ägs av det börsnoterade svenska bolaget Novus Group.
Ipsos – svensk filial till franska, börsnoterade Ipsos SA.
Demoskop – ägs av det svenska aktiebolaget Auronus AB.
Kantar Sifo – del av den internationella koncernen Kantar Group.
Gemensamt är att de är kommersiella bolag som säljer mätningar och analyser. Det betyder inte att resultaten är fel, men affärsintressen skapar incitament att väcka uppmärksamhet och bygga relationer till medier och beslutsfattare.
Demoskops ägande sticker ut eftersom bolaget ägs av Peje Emilsson, en välkänd entreprenör inom lobbyism och skolföretagande. Han äger Kreab, en av Sveriges mest inflytelserika lobbyfirmor, samt Kunskapsskolan, en stor friskolekoncern. Kombinationen innebär att opinionsmätningar (Demoskop), opinionspåverkan (Kreab) och direkta intressen i skolpolitik (Kunskapsskolan) hänger samman via samma ägare.
Det betyder inte att mätningarna är fel, men det ökar kraven på transparens. När samma sfär både mäter opinionen, försöker påverka den och har ekonomiska intressen i politiskt känsliga frågor måste medier och publik få tydlig information om metod och ägande.
Metoden är viktig
I en färsk text resonerar Novus vd Torbjörn Sjöström om varför Novus, Ipsos och Demoskop ibland får olika resultat, till exempel i partiledarförtroende. Han menar att skillnaderna delvis beror på metoden: sannolikhetsurval och tydlig viktning (Novus och Ipsos) tenderar att ge mer samstämmiga resultat, medan mätningar med självrekryterade webbpaneler (Demoskop) riskerar att bli skeva eftersom vissa grupper överrepresenteras och andra saknas.
En enskild mätning kan ändå få stora rubriker, trots att andra inte bekräftar samma ”ras” eller ”lyft”. Novus uppmanar därför till källkritik i redaktionerna – jämför flera källor, fråga om urval och redovisa osäkerhet.
Novus är samtidigt själv ett kommersiellt bolag, så texten kan också ses som en intresseinlaga i en bransch där alla tävlar om förtroende och uppdrag.
Vad ska man tänka på när man tolkar opinionsmätningar?
Ägandet spelar roll. Vem tjänar på uppmärksamhet? Finns kopplingar till lobbyism eller politiskt känsliga branscher?
Metoden är avgörande. Är urvalet slumpmässigt eller självrekryterat? Hur många svarade och hur viktades datan?
Jämför flera källor. En enskild mätning säger lite. Titta på genomsnitt och trender över tid.
Redovisa osäkerhet. Felmarginaler, bortfall och mätperiod kan förklara ”ryck”.
Varför ställdes just dessa frågor i undersökningen? Vad exakt har man frågat om, och hur var det formulerat?
Exempel på hur skollobbyn använder opinionsmätningar
Peje Emilsson äger Demoskop, men också Kreab och Kunskapsskolan. Det betyder att opinionsmätningar, opinionspåverkan och ekonomiska intressen i skolfrågor finns i samma koncernsfär. Det ställer höga krav på öppenhet: vem har beställt mätningen, hur ställdes frågan och hur har svaren vägts?
Ett aktuellt exempel är när Almega Utbildning i en debattartikel i Altinget hänvisar till en Demoskop-undersökning för att argumentera mot ett vinstförbud och betona ”valfrihet”. Det är ett typiskt fall där en opinionsmätning används som politiskt verktyg.
Som läsare bör man därför alltid kontrollera vem som beställt mätningen, hur frågorna formulerats och om andra institut visar samma resultat. Då blir det lättare att se skillnad mellan fakta och PR – och förstå när siffrorna handlar om att beskriva opinionen, eller om att försöka skapa den.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – – – – – – –
Det här blogginlägget är en del av vårt fokus på relativt korta inlägg som redogör för forskningsrapporter och utredningar eller förklarar enskilda delar av välfärdens styrning. Vi använder oss av AI som stöd för att läsa in stora textvolymer, men inläggen är alltid anpassade till Balans kontext och med det språk och centrala begrepp som vi använder för att beskriva välfärdens styrning.
– OECD:s rapport om behovet av ett svenskt lobbyregister
– Academedias framgång: ett resultat av politiska kontakter
– Nya forskningsresultat: Vill du tjäna mindre pengar – gå i vinstdrivande gymnasieskola!
– Totalförsvarets Forskningsinstitut: utländskt skolägande är farligt!
– Näringslivsforskare: Skolkvasi-marknaden fungerar inte!
– Försäkringskassan: jobb i välfärden är farligast för den psykiska hälsan
– Forskare: Skolkonkurrensen handlar om annat än skolors kvalitet!
– SKR: Administrationen i välfärden har växt okontrollerat!
– Ny forskningsartikel: Rektorer använder forskning för att styra och tysta lärare
– Lärarfack: Skolsegregationen allvarligare än vad statistiken visar!
– Fler möten, fler mallar, färre människor – ny forskning förklarar varför administrationen i välfärden ökat!
– Ny forskning om flickors sämre skolresultat: Tiktok en trolig delförklaring!
– Ny rapport om de senaste 30 årens högskolepolitik: 40 procent nedskärning per elev!
– Robert Wenglén: Professionerna ska styra välfärden – inte marknaden!
– Skolinspektionens dom om friskolereformen: brister, risker och vinstjakt
– Skolverket och Universitetskanslersämbetet: Friskoleelever sämre förberedda för högskolan!
– Arbetsmiljöverket: Grundskollärare, lärare i fritidshem och förskollärare har mest besvär pga arbetet!
– Academedia skickar 75,5 procent av vinsten till aktieägarna – utländska ägare gynnas när utdelning döljs i inlösen av aktier
– ”Multipelarbitrage” – därför köper skolbolagen varandra
– Den riggade skolmarknaden: Vinsten betydligt större än risken!
– Academedias styrelse: belöna ökad aktiekurs och tillväxt, inte kunskaper
– Skolverket: Elever från kommunala gymnasieskolor kommer snabbare in i yrkeslivet och på högskolan