I skoldebatten hör man ibland talas om att mäta skolors mervärde eller förädlingsvärde – alltså hur mycket en skola bidrar till elevernas utveckling utöver vad som kan förklaras av deras bakgrund. Men vad innebär det egentligen, och vad säger forskningen?
Nationalekonomen Jonas Vlachos undersökt i artikeln Mervärden i skolan – värdefulla, men begränsa(n)de hur mervärdesmått fungerar och vad de kan – och inte kan – säga om skolors kvalitet. I det här blogginlägget sammanfattar vi hans slutsatser.
Vad betyder egentligen “mervärde” i skolan?
Begreppet mervärde (value added) kommer från ekonomin och handlar om hur mycket värde som tillkommer i en process. I skolans värld betyder det att man försöker räkna ut vad skolan faktiskt bidrar med till elevernas resultat, när man tar hänsyn till deras olika förutsättningar.
Syftet är att göra jämförelser mellan skolor mer rättvisa. Elever kommer till skolan med olika bakgrund, erfarenheter och stöd hemifrån. En skola med många högutbildade föräldrar får ofta bättre resultat, även om undervisningen är medelmåttig. En skola med elever som har svårare förutsättningar kan däremot göra ett stort arbete – men ändå hamna längre ner i rankningen.
Mervärdesmätningar försöker justera för dessa skillnader genom att jämföra elevernas ingångsvärden (tidigare resultat och bakgrund) med deras utgångsvärden (betyg eller provresultat). På så sätt vill man isolera skolans eget bidrag. Ju större skillnader det finns mellan elevernas förutsättningar, desto viktigare blir mervärdesmätningarna för att ge en rättvis bild.
Fördelar och problem med mervärdesmått
Vlachos menar att mervärdesmätningar har tydliga fördelar. De ger en mer rättvis bild av skolors arbete och kan visa vilket bidrag undervisningen faktiskt ger. I ett system där elevernas bakgrund varierar kraftigt blir sådana justeringar särskilt viktiga. Måtten kan ge värdefull information för utvärdering, forskning och utveckling, och de kan visa att en skola som ser svag ut i ojusterade betyg faktiskt gör ett starkt jobb.
Men Vlachos lyfter också stora problem. Mervärdesmåtten är instabila och osäkra, särskilt för små skolor. Små mätfel eller slumpmässiga skillnader mellan år kan få stor betydelse. Dessutom varierar resultaten mycket beroende på exakt hur man mäter – olika modeller kan ge helt olika svar.
Han påpekar också att alla skillnader mellan elever inte kan fångas i statistiken. Det gör att skolor med starkt elevunderlag ofta framstår som bättre än de egentligen är. Och eftersom måtten bara bygger på det som går att mäta – betyg och prov – riskerar de att tränga undan skolans bredare uppdrag: att väcka motivation, bygga sociala förmågor och skapa trygghet.
Hur bör mervärdesmått användas?
Vlachos slutsats är att mervärdesmåtten kan vara användbara, men måste användas med försiktighet. De lämpar sig dåligt som styrmedel eller som grund för belöningar och bestraffningar, eftersom de är så osäkra. Att hålla skolor ansvariga för statistiskt brus är varken rättvist eller meningsfullt.
Däremot kan måtten ge stöd i verksamhetsutveckling. De kan användas för att hitta jämförbara skolor eller som en utgångspunkt för samtal om vad som fungerar bra. Men för att förstå vad som händer i enskilda klassrum behövs mer detaljerad återkoppling än vad mervärdesmåtten kan ge.
Som underlag för skolval är de tveksamma. Osäkerheten är så stor att det är svårt för familjer att dra säkra slutsatser. Om flera olika mått presenteras kan det skapa förvirring, och om allt slås samman till ett enda mått riskerar man att dölja osäkerheten bakom en skenbar exakthet.
Vlachos varnar också för att använda mervärdesmått som grund för ekonomisk styrning. När resurser kopplas till resultat riskerar man att flytta pengar från skolor med svagare elevunderlag till dem som redan har lättare förutsättningar. Det står i direkt konflikt med målet om en likvärdig skola. Eftersom måtten är osäkra kan skolor dessutom hållas ansvariga för rena slumpvariationer, vilket gör incitament i form av belöningar och bestraffningar problematiska ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Däremot har mervärdesmått en viktig roll i forskning och extern utvärdering. Där kan de bidra till att förstå mönster och samband mellan skolor och elevresultat. Men Vlachos betonar att de aldrig kan ge hela bilden. Skolans uppdrag är bredare än vad någon modell kan mäta, och det går inte att objektivt avgöra vilka delar som ska räknas in i skolans ”mervärde”.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – – – – – – –
Det här blogginlägget är en del av vårt fokus på relativt korta inlägg som redogör för forskningsrapporter och utredningar eller förklarar enskilda delar av välfärdens styrning. Vi använder oss av AI som stöd för att läsa in stora textvolymer, men inläggen är alltid anpassade till Balans kontext och med det språk och centrala begrepp som vi använder för att beskriva välfärdens styrning.
– OECD:s rapport om behovet av ett svenskt lobbyregister
– Academedias framgång: ett resultat av politiska kontakter
– Nya forskningsresultat: Vill du tjäna mindre pengar – gå i vinstdrivande gymnasieskola!
– Totalförsvarets Forskningsinstitut: utländskt skolägande är farligt!
– Näringslivsforskare: Skolkvasi-marknaden fungerar inte!
– Försäkringskassan: jobb i välfärden är farligast för den psykiska hälsan
– Forskare: Skolkonkurrensen handlar om annat än skolors kvalitet!
– SKR: Administrationen i välfärden har växt okontrollerat!
– Ny forskningsartikel: Rektorer använder forskning för att styra och tysta lärare
– Lärarfack: Skolsegregationen allvarligare än vad statistiken visar!
– Fler möten, fler mallar, färre människor – ny forskning förklarar varför administrationen i välfärden ökat!
– Ny forskning om flickors sämre skolresultat: Tiktok en trolig delförklaring!
– Ny rapport om de senaste 30 årens högskolepolitik: 40 procent nedskärning per elev!
– Robert Wenglén: Professionerna ska styra välfärden – inte marknaden!
– Skolinspektionens dom om friskolereformen: brister, risker och vinstjakt
– Skolverket och Universitetskanslersämbetet: Friskoleelever sämre förberedda för högskolan!
– Arbetsmiljöverket: Grundskollärare, lärare i fritidshem och förskollärare har mest besvär pga arbetet!
– Academedia skickar 75,5 procent av vinsten till aktieägarna – utländska ägare gynnas när utdelning döljs i inlösen av aktier
– ”Multipelarbitrage” – därför köper skolbolagen varandra
– Den riggade skolmarknaden: Vinsten betydligt större än risken!
– Academedias styrelse: belöna ökad aktiekurs och tillväxt, inte kunskaper
– Skolverket: Elever från kommunala gymnasieskolor kommer snabbare in i yrkeslivet och på högskolan
– När skolans lobbyister äger opinionsmätningarna – vi förklarar fenomenet ”opinionsinstitut”
– Kommunal: Kommunerna döljer nedskärningar som ”effektiviseringar”
– Riksrevisionen: Skolpengen missgynnar kommunala skolor!
– Återupplivad forskning: Marknadsskolan förstärker skillnader i samhället!
– Skolägarnas ”investeringar”, ett luftslott!
– Kommunal: Vinstdrivande förskolekoncerner har sämre arbetsvillkor!
– Ny forskning om Försäkringskassan: försvara nedskärningar och koppla bort empati!
– Forskare: Färre STEM-studenter med fler friskolor!
– Brittisk forskning: Utbrändhet vanlig hos medarbetare inom institutionsvården