Victor Johansson – doktorand vid Stockholms Universitet – har skrivit en avhandling med titeln De organiserade eleverna, som undersöker den svenska skolungdomsrörelsen och deras politiska engagemang i utbildningsfrågor.
Avhandlingen fokuserar på elevrörelsens nationella organisationer – främst SECO och TLE/Elevförbundet – och deras roll i skolpolitiken mellan 1938 och 2005. Johansson visar att elever inte bara tagit emot beslut uppifrån, utan själva försökt påverka hur skolan ska fungera. Genom att följa rörelsens utveckling går det att se hur elevernas inflytande har förändrats i takt med att staten, ekonomin och skolpolitiken har förändrats
Hur har elevrörelsen jobbat mot nedskärningar?.
Under slutet av 1970-talet och 1980-talet blev kampen mot nedskärningar i skolan en av elevrörelsens viktigaste frågor. Efter sammanslagningen 1982 blev Elevorganisationen i Sverige (EO) en samlande kraft mot de besparingar som hotade elevernas skolgång.
Många protester började lokalt. Elevråd stoppade till exempel planer på avgifter för skolmat och läromedel i kommuner som Uppsala, Trollhättan och Hedemora. I maj 1981 ordnades en stor elevstrejk i Stockholm där över 50 000 elever deltog. Några månader senare protesterade runt 80 000 elever mot Fälldinregeringens plan för lärarlösa egenstudier.
Protesterna fortsatte under resten av 1980-talet. År 1987 lyckades EO påverka regeringen att minska planerade nedskärningar från 500 till 150 miljoner kronor. Två år senare, under det så kallade ”Feldtslaget”, protesterade elever över hela landet mot finansminister Kjell-Olof Feldts budget.
Regeringen drog då tillbaka flera sparförslag. Men ofta ledde segrarna bara till tillfälliga pauser – besparingarna kom tillbaka i andra former.
Hur har elevrörelsens möjlighet att påverka politiskt förändrats?
Kommunaliseringen och marknadiseringen under 1990-talet förändrade helt elevrörelsens sätt att påverka.
På nationell nivå blev det svårare att driva gemensam politik. När staten slutade ha direkt ansvar för skolan försvann en tydlig motpart att rikta krav mot. Elevrörelsen tappade sin plats i de centrala beslutsprocesserna och fick svårare att mobilisera elever över hela landet. I stället började den arbeta mer med lobbying, media och juridiska frågor, medan de lokala medlemmarna fokuserade på den egna skolan.
På lokal nivå öppnades samtidigt nya möjligheter. Kommunerna fick mer makt, och elever kunde påverka beslut i sina egna skolor. Lagar om elevinflytande stärktes: skolkonferenser blev obligatoriska 1989, elevernas rätt till inflytande över utbildningens innehåll 1991 och elevskyddsombud blev ett krav.
Elevrörelsen riktade därför sitt arbete mot elevråd, lokala kampanjer och elevfackliga frågor. Resultatet blev att rörelsen tappade kraft i den nationella skolpolitiken men stärkte sin roll i det lokala arbetet på skolorna.
Hur har elevrörelsen ställt sig till skolans marknadisering?
När skolan det fria skolvalet infördes 1991 förändrades också elevrörelsens förutsättningar. Valfriheten sågs som ett nytt sätt för elever att påverka, men eftersom den byggde på individuella beslut gick den inte att använda som en gemensam påtryckningsmetod.
Skolan uppfattades inte längre som ett gemensamt samhällsintresse, utan som något varje elev och familj fick ta ansvar för själva. Den tidigare politiska kampen om resurser ersattes av konkurrens mellan skolor.
För att anpassa sig till det nya systemet valde Elevorganisationen 2005 att ta bort sitt skolpolitiska program och släppa kravet på gemensamma ställningstaganden. I stället fokuserade man på elevernas rättigheter och service. På så sätt gick rörelsen från att vara systemkritisk till att arbeta mer individuellt – ett tecken på att utbildning alltmer började ses som en personlig resurs snarare än ett gemensamt samhällsprojekt.
Sammanfattningsvis innebar kommunaliseringen och friskolereformen att elevrörelsen gick från att vara en stark, gemensam röst i skolpolitiken till att fokusera mer på lokalt inflytande och individuella rättigheter. Den tappade makt på nationell nivå men fick samtidigt större möjlighet att påverka den dagliga skolmiljön.
Vår reflektion: Johanssons slutsatser sammanfaller väl med vår uppfattning om hur kommunaliseringen, konkurrensen och målstyrningen påverkat lärares möjligheter att påverka skolpolitiken. När ansvaret för resurser decentraliserats måste fackförbund som vill påverka resursernas storlek ta 290 lokala strider, istället för en stor nationell strid.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – – – – – – –
Det här blogginlägget är en del av vårt fokus på relativt korta inlägg som redogör för forskningsrapporter och utredningar eller förklarar enskilda delar av välfärdens styrning. Vi använder oss av AI som stöd för att läsa in stora textvolymer, men inläggen är alltid anpassade till Balans kontext och med det språk och centrala begrepp som vi använder för att beskriva välfärdens styrning. Naturligtvis rekommenderar vi att läsa hela originaltexten för en djupare förståelse.
– OECD:s rapport om behovet av ett svenskt lobbyregister
– Academedias framgång: ett resultat av politiska kontakter
– Nya forskningsresultat: Vill du tjäna mindre pengar – gå i vinstdrivande gymnasieskola!
– Totalförsvarets Forskningsinstitut: utländskt skolägande är farligt!
– Näringslivsforskare: Skolkvasi-marknaden fungerar inte!
– Försäkringskassan: jobb i välfärden är farligast för den psykiska hälsan
– Forskare: Skolkonkurrensen handlar om annat än skolors kvalitet!
– SKR: Administrationen i välfärden har växt okontrollerat!
– Ny forskningsartikel: Rektorer använder forskning för att styra och tysta lärare
– Lärarfack: Skolsegregationen allvarligare än vad statistiken visar!
– Fler möten, fler mallar, färre människor – ny forskning förklarar varför administrationen i välfärden ökat!
– Ny forskning om flickors sämre skolresultat: Tiktok en trolig delförklaring!
– Ny rapport om de senaste 30 årens högskolepolitik: 40 procent nedskärning per elev!
– Robert Wenglén: Professionerna ska styra välfärden – inte marknaden!
– Skolinspektionens dom om friskolereformen: brister, risker och vinstjakt
– Skolverket och Universitetskanslersämbetet: Friskoleelever sämre förberedda för högskolan!
– Arbetsmiljöverket: Grundskollärare, lärare i fritidshem och förskollärare har mest besvär pga arbetet!
– Academedia skickar 75,5 procent av vinsten till aktieägarna – utländska ägare gynnas när utdelning döljs i inlösen av aktier
– ”Multipelarbitrage” – därför köper skolbolagen varandra
– Den riggade skolmarknaden: Vinsten betydligt större än risken!
– Academedias styrelse: belöna ökad aktiekurs och tillväxt, inte kunskaper
– Skolverket: Elever från kommunala gymnasieskolor kommer snabbare in i yrkeslivet och på högskolan
– När skolans lobbyister äger opinionsmätningarna – vi förklarar fenomenet ”opinionsinstitut”
– Kommunal: Kommunerna döljer nedskärningar som ”effektiviseringar”
– Riksrevisionen: Skolpengen missgynnar kommunala skolor!
– Återupplivad forskning: Marknadsskolan förstärker skillnader i samhället!
– Skolägarnas ”investeringar”, ett luftslott!
– Kommunal: Vinstdrivande förskolekoncerner har sämre arbetsvillkor!
– Ny forskning om Försäkringskassan: försvara nedskärningar och koppla bort empati!
– Forskare: Färre STEM-studenter med fler friskolor!
– Brittisk forskning: Utbrändhet vanlig hos medarbetare inom institutionsvården
– Forskare: Gymnasiemarknaden ökar segregationen i det redan uppdelade Göteborg!