Under hösten har vi publicerat cirka 40 inlägg som sammanfattar forskning och rapporter på välfärdsområdet i vad vi kallar för ”Balans fortbildningsserie”. Här kommer en sammanfattning av forskningsartikeln Understanding and acting on job demands and resources in Swedish social services skriven av Jonas Welander, Sara Göransson, Ulrica von Thiele Schwarz och Caroline Lornudd.
Bakgrund
Svensk socialtjänst är en bärande del av välfärdsstaten: den ska ge trygghet och stöd till utsatta grupper och omfattar bland annat insatser för barn och familjer, äldreomsorg och funktionshinderservice. Samtidigt växer problemen med arbetsmiljö, personalbrist och hållbarhet. Socialtjänsten har under lång tid haft hög sjukfrånvaro, och personalomsättning – både genom att folk slutar och genom interna förflyttningar – ökar belastningen på dem som är kvar.
Kommunpolitiker och styrelseledamöter i kommunala bolag har ett arbetsgivaransvar för den psykosociala och organisatoriska arbetsmiljön. Det ansvaret utövas i en styrmiljö där New Public Management (NPM) är stark: fokus på effektivitet, kostnadskontroll, mätning och “styrning via resultat”. I den logiken uppstår en spänning: när ekonomi och uppföljning blir överordnat riskerar arbetsmiljöfrågorna att hanteras som en sidoeffekt – trots att de i praktiken avgör både kvalitet och rättssäkerhet.
Syfte
Studien är kvalitativ och undersöker hur kommunala styrelseledamöter (politiker och ledamöter i kommunala bolag) beskriver arbetsmiljön i socialtjänsten och vilka åtgärder de säger sig vidta för att skapa balans. Fokus ligger på hur ledamöterna identifierar krav och resurser – och hur deras styrning omsätts i praktiskt arbetsmiljöarbete.
Slutsatser
Intervjuer med 17 styrelseledamöter i 12 kommuner visar att deltagarna – oavsett roll – beskriver arbetskrav, resurser och strategier på liknande sätt. Men beskrivningarna är ofta generella och vaga, med svag koppling till olika professioner och verksamhetsdelar.
Krav i arbetet:
Ledamöterna lyfter hög arbetsbelastning, tidspress och stress, särskilt i känslomässigt tunga uppdrag. Personalbrist framställs som en central drivkraft: när bemanningen inte räcker tvingas de anställda “absorbera” flera personers arbete. De nämner också organisatoriska förändringar (digitalisering, effektiviseringsinitiativ), ogynnsamma villkor (t.ex. obekväm arbetstid) och otydliga roller/breda chefsuppdrag som stressfaktorer. Samtidigt hamnar en del av förklaringen i individen: höga egna ideal (“Florence Nightingale-komplexet”) och livsstilsfaktorer lyfts som orsaker till ohälsa och sjukfrånvaro.
Resurser för arbetet:
Resurser beskrivs också brett: socialt stöd från kollegor och chefer, återkoppling och meningsfulla möten med brukare/klienter. Som organisatoriska resurser nämns HR-insatser (t.ex. friskvård), konkurrenskraftiga löner och karriärvägar/specialistroller. Men resurserna kopplas sällan tydligt till de specifika krav som nyss lyfts.
Strategier:
Strategierna framstår främst som reaktiva och rutinbaserade: man agerar när problem redan syns i indikatorer. Resurser för arbetsmiljöåtgärder säkras via ordinarie budgetprocesser och kräver ofta argumentation och allianser, snarare än att vara en proaktiv styrprincip. Uppföljning sker via enkäter och nyckeltal som sjukfrånvaro och omsättning, men ledamöterna medger att måtten kan vara trubbiga; vissa kompletterar med verksamhetsbesök.
Diskussion
Studien pekar på en tydlig klyfta mellan insikt och handling: styrelseledamöterna känner igen obalansen mellan krav och resurser, men deras verktyg och arbetssätt leder ändå till en styrning som främst reagerar på avvikelser. Här blir NPM-logiken central. När resursfördelning blir budgetdriven snarare än behovsdriven, och när “effektivitet” tolkas snävt som kostnadskontroll, pressas verksamheten att leverera mer inom oförändrade ramar. Resultatet blir moralisk och psykologisk belastning för professioner som förväntas hålla kvalitet och rättssäkerhet utan förutsättningar.
Det är också slående hur arbetsmiljöproblem delvis individualiseras (livsstil, egna krav) i stället för att kopplas till politiska beslut om bemanning, organisation, uppdrag och mål. Det riskerar att flytta ansvar från styrningen till den enskilda medarbetaren – ett mönster som ligger nära NPM/neoliberala idéer om “ansvar” och självreglering.
Dessutom tyder de generella beskrivningarna på brist på kontextkänslig förståelse: när man inte skiljer mellan olika delar av socialtjänsten blir det svårt att skapa träffsäkra åtgärder. Förbättringar som föreslås handlar därför om att gå från reaktiv mätstyrning till mer förebyggande och professionellt informerad styrning: använda mer ledande indikatorer, koppla resurser till faktiska krav i olika verksamheter och – viktigast – ompröva effektivitetstänkandet så att hållbar arbetsmiljö och professionell autonomi blir en förutsättning, inte en restpost.
Vår reflektion
Vi delar naturligtvis artikelns slutsatser. Det känns nästan som att läsa en Balanstext om effektiviseringskrav och New Public Managementstyrning.
Så ofta vi får chansen frågar vi politiker hur välfärdens medarbetare ska lyckas klara de effektiviseringskrav som finns i budgetarna, utan att det leder till sämre kvalitet eller ökat tempo i arbetet. Då brukar politiker svara att det inte är politiker som vet bäst om hur verksamheten ska nå målen för verksamheten. ”Men om det inte går då?” brukar vi följa upp med. Inte sällan blir svaret på den följdfrågan att ”det alltid går att bli lite effektivare”.
Men kanske gör det inte det när det handlar om arbete med mellanmänskliga relationer, iaf inte på beställning från ansvarig politiker?
Det är ett svårt uppdrag att vara politiker när väljare hela tiden kräver mer välfärd men också vill ha lägre skatt. Vi skriver inte detta för att skuldbelägga politiker utan för att förstå forskningsartikelns resultat: kanske är det skönt för förtroendevalda att inte veta så mycket om hur anställda som får omöjliga uppgifter har det på sitt arbete?
Lästips: Vår förra artikeln i fortbildningsserien beskriver samma fenomen, fast i hemtjänsten.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – – – –– – – – – – – – – – – – – – – – – –
Det här blogginlägget är en del av vårt fokus på relativt korta inlägg som redogör för forskningsrapporter och utredningar eller förklarar enskilda delar av välfärdens styrning. Vi använder oss av AI som stöd för att läsa in stora textvolymer, men inläggen är alltid anpassade till Balans kontext och med det språk och centrala begrepp som vi använder för att beskriva välfärdens styrning. Naturligtvis rekommenderar vi att läsa hela originaltexten för en djupare förståelse.
– OECD:s rapport om behovet av ett svenskt lobbyregister
– Academedias framgång: ett resultat av politiska kontakter
– Nya forskningsresultat: Vill du tjäna mindre pengar – gå i vinstdrivande gymnasieskola!
– Totalförsvarets Forskningsinstitut: utländskt skolägande är farligt!
– Näringslivsforskare: Skolkvasi-marknaden fungerar inte!
– Försäkringskassan: jobb i välfärden är farligast för den psykiska hälsan
– Forskare: Skolkonkurrensen handlar om annat än skolors kvalitet!
– SKR: Administrationen i välfärden har växt okontrollerat!
– Ny forskningsartikel: Rektorer använder forskning för att styra och tysta lärare
– Lärarfack: Skolsegregationen allvarligare än vad statistiken visar!
– Fler möten, fler mallar, färre människor – ny forskning förklarar varför administrationen i välfärden ökat!
– Ny forskning om flickors sämre skolresultat: Tiktok en trolig delförklaring!
– Ny rapport om de senaste 30 årens högskolepolitik: 40 procent nedskärning per elev!
– Robert Wenglén: Professionerna ska styra välfärden – inte marknaden!
– Skolinspektionens dom om friskolereformen: brister, risker och vinstjakt
– Skolverket och Universitetskanslersämbetet: Friskoleelever sämre förberedda för högskolan!
– Arbetsmiljöverket: Grundskollärare, lärare i fritidshem och förskollärare har mest besvär pga arbetet!
– Academedia skickar 75,5 procent av vinsten till aktieägarna – utländska ägare gynnas när utdelning döljs i inlösen av aktier
– ”Multipelarbitrage” – därför köper skolbolagen varandra
– Den riggade skolmarknaden: Vinsten betydligt större än risken!
– Academedias styrelse: belöna ökad aktiekurs och tillväxt, inte kunskaper
– Skolverket: Elever från kommunala gymnasieskolor kommer snabbare in i yrkeslivet och på högskolan
– När skolans lobbyister äger opinionsmätningarna – vi förklarar fenomenet ”opinionsinstitut”
– Kommunal: Kommunerna döljer nedskärningar som ”effektiviseringar”
– Riksrevisionen: Skolpengen missgynnar kommunala skolor!
– Återupplivad forskning: Marknadsskolan förstärker skillnader i samhället!
– Skolägarnas ”investeringar”, ett luftslott!
– Kommunal: Vinstdrivande förskolekoncerner har sämre arbetsvillkor!
– Ny forskning om Försäkringskassan: försvara nedskärningar och koppla bort empati!
– Forskare: Färre STEM-studenter med fler friskolor!
– Brittisk forskning: Utbrändhet vanlig hos medarbetare inom institutionsvården
– Forskare: Gymnasiemarknaden ökar segregationen i det redan uppdelade Göteborg!
– Ny forskning: Kommunaliseringen och friskolereformen försvagade elevrörelsens nationella kraft
– Arbetsmiljöverket: Arbetsbelastningen är för hög i välfärden!
– Forskare: Valfrihetsreformerna har skapat en växande kontrollapparat
– OECD 1992: Målstyrning och konkurrensutsättning riskerar att skapa en olikvärdig skola!
-Facken i välfärden: Sänkta skatter, ökade bolagsvinster, sjuka medarbetare!
– Region Sörmland: Kry och Doktor.se uppfyller inte kraven för ersättning!
– Region Stockholm: Vårdsystemet är sårbart – brott kan döljas bakom tillit, sekretess och komplicerade regelverk
– Amerikansk forskning: Skolpeng och marknadslogik fungerar dåligt i skolan
– Brittisk forskning: Individuell lön ökar inte välfärdsmedarbetarnas totala lön – sätt för arbetsgivaren att få ut mer arbete inom samma budget!
– Ny forskning: Politiker vet för lite om arbetsbelastningen i verksamheter de styr
– Statskontoret: Den avreglerade välfärden är särskilt sårbar för korruption